måndag 9 december 2019

Bubblor eller döm inte boken på omslaget

Det är mer än sex månader sedan jag skrev ett inlägg här. Tid för en äkta wadströmsk blogg igen. Full av stavfel och tankar ingen orkar följa.  Jag har hängt på nätet varje dag men inte fått inspiration att skriva. Istället har jag läst massor av media och debatter för att försöka fatta varför alla gnäller så mycket och verkar uppskatta tyckande mer än fakta.

Det här kan bli en mycket lång blogg eftersom ämnet är lite komplicerat. För det första vet jag inte om det är mer gnällande och tyckande nu än tidigare. Det är kanske mest en känsla som jag får.

Men jag kan ju börja med att anknyta till rubriken Bubblor. Du har säkert hört begreppen algoritm och filterbubblor. Utan att fördjupa oss i det så menas det förenklat att du bara får information som tänks passa dig. Du väljer inte informationen utan du får mer av det du en gång valt i något slags logiskt flöde ett dataprogram ordnar.

Nu lever jag i "pensionärsbubblan". Den kännetecknas kanske av ett större fokus på den egna kroppen, sjukvård privatekonomi och funderingar om Livet. Nu lever alla i en slags bubbla. Du kan säkert sätta ett namn på din egen bubbla. "Småbarnsbubblan" är full av oro om hälsa och ett fokus på mat och avföring samt framtidsfunderingar. Det som är fullt yrkesverksamma befinner sig i sin specifika "branschbubbla" gemensamt är väl hur utveckla jobbet och pengar samt längtan efter semestern. Ja det finns 100.000-tals olika bubblor kanske miljoner...

Om du fattat vad jag menar med bubbla så formar den vårt medvetande. Det betyder att vi uppfattar verkligheten olika. Så även om det bara finns en verklighet så konstruerar vi våra egna små verkligheter.

Så till upprepningarnas konst och inget nytt under Solen. Något som var populärt tidigare var bloggstafett. Någon skrev en berättelse på ett tema och valde tema till någon annan bloggare typ. https://wadstrom.blogspot.com/2008/01/stafetten-gr-vidare.html
Det fanns säker många syften till dessa stafetter. Ett var väl att bygga sociala nätverk och fylla nätet med länkar. Men ett syfte var nog också att utmana människor att skriva en text om något de själva inte valt.

Nu fylls mitt facebookflöde av en bokstafett. Någon lägger upp framsidan på en kär bok i 7 dagar och utmanar någon annan att göra lika. Kan kanske ses som en modern kulturkamp eller en drive för att läsa och låna på bibliotek. Det finns krafter som vill begränsa bibliotekens verksamhet och få oss enfaldiga.. Nu läser jag sällan böcker i form av romaner eller deckare men ändå intressant att se vad olika vänner läser. Jag tar genvägen via DuckDuckGo för att få en recension av den aktuella boken. Lite lat kanske eller effektiv som det heter nuförtiden.

Visst är namnet "ansikte bok" rätt absurt. Tänker på  en sång med Bo Diddley - You can, judge a book by it's cover. Ja och så fick jag med en av de rullande stenarna också. Han är skön han Ron Wood.



Så för att sluta cirkeln så lägger jag upp detta på facebook så allt roterar vidare....

Åter till bubblor så handlar det kanske om hur våra medvetanden skapas och formas. Världen har blivit lite mer galen och samtidigt klokare. Tyckandet har fått ett "värde" av sanning för de som lever i facebook och twitterbubblan samtidigt utvecklas forskning och vetenskap i ett rasande tempo. Jag snuddar nu vid en viktig fråga som kräver sin egen avhandling. Går det att bevisa att människan idag är så förvirrad för att den saknar en gemensam verklighet. Eller kanske fel att säga att människan är förvirrad - så jag formulerar mig så här.. äh fan vi skiter i det och lyssnar på min mors favoritsång...konstigt när människor bara är borta..ja inte i min verklighet såklart..




onsdag 27 februari 2019

Sanningen

Ikväll känner jag för att skriva en typisk wadströmblogg om mina funderingar. Det är mycket som händer i världen. Det är lätt att hamna in i någon slags depression över sakernas tillstånd. Det har varit ganska många dödsfall bland människor som står mig nära eller betyder mycket för mig. Magnus Lindberg får svara för musiken.



Nyligen avled även en man som heter Bo Hermansson. Kanske inte någon du känner till men han var en man som klarade av att både förstå detaljer och se hela bilden samtidigt som han fick saker gjorda. En mycket sällsynt kombination som man inte snubblar på var dag.. Vi hade genom åren en hel del samtal som alltid startade från helt olika utgångspunkter men på något märkligt sätt lyckades få fram en större bild. Ett av de senaste samtalen började med att jag pratade om min oro över vad som händer när havsnivåerna stiger i befolkningstäta områden som Indien Pakistan. Det blev ett mycket långt samtal då Bosse som alltid var orolig för kärnvapen funderade just på Indien /Pakistan. En insikt jag fick av samtalet var att jag hade en felaktig bild av att kärnvapen var under kontroll av ett fåtal personer och dessutom under politisk kontroll. Så när nu rubrikerna kommer om konflikter mellan Indien Pakistan så borde vi nog vara dubbelt oroliga.

Inom politiken i Sverige kanske det inte händer så mycket egentligen. En process jag funderat en hel del över är vad som händer när det ideella arbetet verkar få allt mindre betydelse. Politikern som allmänhetens tjänare börjar alltmer likna en karriärväg för de som söker enkla stålar. Med pengar kommer alltid korruptionen som "ett brev på posten". Fast som "ett brev på posten" eller "går som tåget" har kanske fått en helt ny betydelse mot tidigare.

Jag har nog skrivit kilometer om korrupta bostadsaffärer, fonder och Swedbank. Så inte blir jag det minsta förvånad när det visar sig att Swedbank är en tvättautomat som gör kriminella pengar stulna i öststater användbara igen i väst. Lite tragikomiskt är att det just är Swedbank som så glatt tjänar enkla pengar. I ett program från Uppdrag Granskning fastnade jag för ett uttalade. Jo vi har stänga lagar, men  man behöver inte följa lagen.

En annan historia jag fått i skallen är den slarvige moderatledaren. Han glömde låsa in sitt vapen. Leif GW uttalade sig såklart om att det var brottsligt men att det var 100.000-tal som slarvade med att låsa in vapnen. Hoppsan vi har problem med vapen på gator och våra jägare glömmer eller skiter i lagen... Kanske en bra början vore att låsa in vapen och ammunition och varför inte de som slarvar med sina vapen.

Fast å andra sidan är den dystra sanningen att vi snart har lyckats förstöra den enda Planet vi har. "Våra ledare" verkar tro att bara de har lite kärnvapen att spränga andra in i helvetet så får vi fred. Att göra något åt den klimatförändring industrialiseringen skapat får någon annan lösa. De räknar nog kallt med att de själva är döda när miljökatastrofen slå till med full kraft.

För kan det vara så enkelt att människan i att utveckla sig som individ gjort sig maktlös i förhållande till naturen. Eller kanske så här: visst vi sorterar sopor för att spara resurser och hoppar glatt på ett flygplan för att få några timmars fylla och sol..... det är vi väl värda som individer.....

Sanningen förutsätter kanske att sant och falsk existerar. Ge mig en fast punk så skall jag rubba hela världen är nog sanningen. Vekar som om kaos är det naturliga tillståndet. Så vi får väl gilla läget och du glöm inte Lev Livet Leende.

Vem vet kanske kommer det en sommar snart så det går att försöka fånga en fisk i havet och hoppas det inte blir en plastpåse.

Hejdå Magnus, Bosse, Rune, Carl-Ludwig och ni andra som nu lämnat Livet på Jorden. Magnus får avsluta med en underbar sång...

måndag 28 januari 2019

Välkommen till jorden


Det är kanske tid att formulera lite tankar i en blogg. 
Det har varit rätt många ord om samhällsbygget i form av politik. Mitt intresse för politik har många bottnar som för många andra människor. En av de viktiga drivkrafterna har varit nyfikenhet. Eftersom jag större delen av mitt yrkesverksamma liv varit kommunal tjänsteman möttes jag ofta av beskedet ”det har politikerna beslutat”.
Jag hade en rätt stark känsla av att det inte alls var så, utan att det var mindre kompetenta tjänstemän som ställde till massa onödigt arbete.  Så för mig var det självklart att vill man veta får man undersöka saken själv. Det blev några år i politikens märkliga irrgångar.
Det var en resa i att förstå hur behov och idéer byter riktning i den ”demokratiska processen”.  Det blir som det blir när den politiska organisationen möter tjänstemannaorganisationen och kanske orkar jag senare beskriva några slutsatser jag dragit.

Idag handlar mina funderingar mest kring existentiella frågor. 
Frågorna uppstod på ett märkligt sätt när jag suttit och tittat på massor av Si-Fi filmer, främst på Youtube. Det är pensionärens privilegier att få styra sin tid och inte springa ärenden åt andra hela dagarna.
Temat i filmerna är oftast att civilisationen på Jorden gått under eller konflikter med några fiktiva rymdvarelser. Harry Martinssons Aniara från 1956 ligger fortfarande i tiden och det görs film på temat. Då handlar det om en gigantisk rymdpendel som kommer ur kurs på resa till Mars. Rymdfarkosten med 8000 innevånare far iväg mot ingenstans. Det händer mycket på resan mot att livet upphör. Wiki har en kort beskrivning En intressant detalj är Mima, men det kan du kanske upptäcka själv. En organisk dator med all kunskap som dör av sorg är rätt kul.

Det var en kort bakgrund till mina existentiella funderingar. Kanske naturligt när man som jag snart har levt mitt Liv. Så den tanke du kan tänka är att vi alla redan befinner oss på en rymdfarkost som vi kalla Jorden. Vi sitter redan isolerade med 9 miljarder människor och ännu fler andra djur, insekter, bakterier och växter. Det är moder Jord och bara den som kan föda oss och allt vad vi kallar Liv. Så vi behöver inte sätta oss i ett mindre rymdskepp för att fundera på vad det innebär. Jorden roterar runt sin egen axel och runt solen, samtidigt som vi far allt längre ut i Universum

Temat att vi behöver lämna Jorden är en logisk tanke av att vi är medvetna om att vi med vår livsstil håller på och göra Jorden obeboelig för människor.  Hade inte människan varit så förbannat korkad så hade den istället börjat vårda vår planet istället för att drömma om en annan. Men visst tycker jag att vi skall utforska universum och kanske befolka några fler planeter, men inte med orsaken att vår egen skall gå under.

Att Universum är så stort och att Liv bara finns på Jorden, en planet mindre än det minsta sandkorn på Jorden, skapar hos några behovet av fantasier om gudar och mening.  Temat om andra rymdvarelser och UFO bottnar nog i en ensamhetskänsla.
Så vad händer om nu alla förstod och accepterade det enkla faktum att vi befinner oss på den enda plats i Universum det finns Liv. Vi har att leva av det Jorden ger oss. En sak är säker och det är att det är många aktiviteter som skulle upphöra. Alla aktiviteter som hotar Livet är ett direkt hot mot människans överlevnad.

Att ett enskilt djur (inklusive människan) har en begränsad livslängd och att det enskilda livet i sig är helt försumbart i universum betyder inte att det saknar värde. Den klokaste slutsatsen jag komma på om det enskilda livet är var snäll mot andra djur och Lev Livet Leende.

Harry Martinsson kan jag tänka var bekymrad över atombomben med all rätt. Idag har vi fler hot vi faktiskt skapat själva.

Så för att knyta ihop texten idag. Människan som art vet vad som håller på att hända och hur förändrar vi det. Den första analysen vi behöver göra är varför behov inte blir politisk verkstad.  
Så hur hitta någon musik som jag brukar och som passar till den här texten?  



Tack för at du tog av din tid och var rädd om Jorden.