Tavla och foto Björn WadströmVad är tid egentligen?
De flesta skulle säga att tid är något självklart, något som är. Eller något vi inte behöver ägna tanke åt. Något som tickar framåt. Något vi mäter med klockor, planerar våra liv efter och placerar händelser i: dåtid, nutid, framtid.
Men stanna upp Nu!
Är det verkligen något vi upplever – eller något vi lägger till?
Mitt intresse för olika strukturer vi har kommer ur den bok jag skrev om medvetandet. Jag använde begrepp från kvantteorier utan att skapa kvantteori som en ny struktur.
Konstruktioner vi använder
Vi människor har behov av struktur. När vi möter något vi inte direkt kan greppa, skapar vi begrepp. Ibland kallar vi det Gud. Ibland kallar vi det teori. Ibland kallar vi det tid.
Olika ord – samma funktion.
Att ge en ram för att skapa ordning.
Fenomenet direkt
Tänk på ett fenomen. Inte en tanke om det. Inte en förklaring. Bara fenomenet.
En ton.
Ett ljus.
En elektron som framträder som våg och partikel.
En känsla i kroppen.
Finns det tid där?
Eller uppstår tid först när vi börjar säga:
“detta hände före”
“detta kommer efter”
“detta varar i tre sekunder”
Tid som konstruktion
Vi mäter förändring och kallar det tid.
Men förändring i sig behöver ingen tid. Den bara är.
När vi säger att något förändras över tid, har vi redan lagt ett raster över upplevelsen. Vi har skapat en riktning. En ordning. En berättelse.
Tid blir då inte något vi hittar – utan något vi inför.
Vetenskapliga strukturer
Inom vetenskapen finns avancerade modeller: relativitet, kvantteori, rumtid. De försöker beskriva verkligheten med precision.
Men även där sker något intressant. Vi bygger strukturer för att förstå fenomenet – men strukturen är inte fenomenet.
Precis som med Gud.
Precis som med alla begrepp.
Släpp taget
Så vad händer om vi släpper begreppet tid, bara för ett ögonblick?
Inte för att ersätta det med en ny teori. Inte för att förklara det på ett annat sätt.
Utan för att se vad som framträder.
Det som återstår är inte tomt.
Det är fullt av energi, tillstånd.
Men utan “före” och “efter”.
Utan riktning.
Utan mätning.
Kanske är tid inte något som existerar i fenomenet.
Kanske är tid ett verktyg vi använder för att navigera.
En konstruktion.
Och kanske är det först när vi släpper konstruktionen som vi börjar ana något annat.
Inte som en teori.
Inte som en förklaring.
Utan som en direkt upplevelse närmare verkligheten.
Sången
För att uttrycka det på ett annat språk – bortom ord och konstruktion – delar jag här en sång som försöker fånga fenomenet direkt. Musiken hittar du här.
Tid är bara en konstruktion
Text och Musik: Björn Wadström
Energi finns överallt,
Vågor, partiklar, ett tyst kall.
Vi mäter och räknar, vi formar system,
Men tid… tid är bara en konstruktion, inget mer än det.
Superposition, tillstånd står öppet,
Våg och partikel, utan något löfte.
Energi existerar, ingen klocka här,
Tiden vi känner, är en skapad sfär.
Tid existerar inte, bara en konstruktion,
Vi skapar mätning, men inget i grunden har riktning.
Tid existerar inte, bara en konstruktion,
Energi och tillstånd, fria utan definition.
Medvetandet ser, men behöver ej spår,
Vi delar upp nuet i det som vi förstår.
Men inget i grunden är före eller sen,
Allt bara är – igen och igen.
Tid existerar inte, bara en konstruktion,
Vi skapar mätning, men inget i grunden har riktning.
Tid existerar inte, bara en konstruktion,
Energi och tillstånd, fria utan definition.
Vi ser förändring och sätter ett namn,
Bygger en riktning, en början, en hamn.
Men i det som är finns inget start,
Tid är ett lager vi lägger på allt.
Tid existerar inte, bara en konstruktion,
Vi skapar mätning, men inget i grunden har riktning.
Tid existerar inte, bara en konstruktion,
Energi och tillstånd, fria utan definition.
Energi finns, den varken går eller står,
Våg och partikel – inget före, inget “då”.
Tid är bara en konstruktion,
Ett verktyg vi formar, en illusion.
