.
I Nyköping finns konserthall och stadsbibliotek i samma byggnad, Culturum. En märklig stavning, tycker jag som alltid har trassel med bokstäver.
Jag hänger vid informationsdisken, bläddrar lite i info om miljö. En äldre man frågar om det finns någon bok om motorvägen i Nyköping. Bibliotekarien, serviceinriktad, svarade ja, men då behöver du en pinkod. Mannen har ingen pinkod. Bibliotekarien var fortsatt vänlig och sa att då använder du ditt personnummer, du har väl ett personnummer. Blickarna möts, tystnaden fyller rummet, och jag tycker hela situationen är komisk.
Jag märker att mannen vill veta något mer om motorvägen. Så jag berättar ur mitt huvud: hur motorvägen tidigare har gått genom centrum av Nyköping. Vi pratar kanske tio minuter om vägen och staden, och han verkar helt nöjd, tackar och går ut ur Kulturens rum, utan att låna någon bok.
Samtidigt ser jag barnen på barnavdelningen. Några föräldrar hämtar böcker åt sina barn, några låter dem ströva bland böckernas värld. Mitt barnbarn kommer då och då med en bok jag/vi lägger i en kasse.
Ett ställ med Kalle Anka står där jag sitter. Kalle och brorsönerna firar semester på en i princip obefolkad klippö med en fyr. Kalle försjönk i en väldigt dramatisk roman och småankorna gick ut med varsitt metspö, uttråkade. Plötsligt kommer några bräder flytande, fästa med en kätting. Upp på plankan, dra i kättingen… De hittar en dold strand och en grotta där den f.d. fyrvaktmästaren bor. Strömmen går i fyren, småankorna och fyrvaktmästaren lyckas få ljussken så att en stor båt inte kör på ön. Kalle tittade upp ur sin bok och skällde på kaptenen. Fyrvaktmästaren försvann tillbaka till sin grotta, kvar stod tre små brorsöner med en berättelse Kalle aldrig skulle tro.
Jag reflekterar: på biblioteket hittade jag en liten skrift som berättade att i böckernas värld hittar du inte verkligheten, fast även Kalle var en påhittad berättelse, ett litet skriftligt häfte på biblioteket. Och ändå finns något här, mitt bland fragmenten – bibliotekets människor, barnens lek, Kalle Anka och fyrvaktmästarens ö – som läsaren kan sammanfoga på sitt eget sätt från sin egen superposition.
Det vore ju ingen blogg av Björn Wadström utan lite musik så här har du sången Ar Kalle Anka Kultur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar