Skolan (4) – en stillbild från Nyköping

Idag bjuder jag på en stillbild från Nyköping. Det senaste förslaget till skolchefsrapport har nu kommit. Du kan själv läsa den genom att ladda ner dokumenten från Barn- och ungdomsnämnden (BUN). Det finns flera olika underlag: dels det som inkommit till nämnden, dels det som faktiskt redovisas där. Även lokaltidningen har skrivit om rapporten. 

Min huvudanalys är densamma som egentligen alla berörda – barn, föräldrar, pedagoger, skolledning och tjänstemannaledning – uttryckt länge: barn far illa, vilket vi fått offentliga rapporter om, och alla barn får inte den utbildning de har rätt till, vilket betygen visar.

Skolutvecklingsplanen styr allt

I grunden ligger skolutvecklingsplanen Bästa skola 2030. Det är det styrande dokumentet som hela rapportstrukturen bygger på. Därför gör politiken i praktiken inget annat än att följa upp den plan man redan beslutat om.

Nämndordföranden uttryckte det tydligt:

”Rapporten visar hur nuläget ser ut och vilka utmaningar som finns.”
Han håller samtidigt fast vid målet Bästa skola 2030.

Varför blev just den här rapporten uppmärksammad?

Det som väckte intresset var att en uppmärksam journalist upptäckte att den tidigare rapporten delvis var AI-genererad och hade påhittade källor – och enligt min tolkning mer saga än sanning. Kommunens lösning blev att en chef fick sluta. Därefter fick divisionschefen bakläxa, men vara kvar och tog hjälp av kvalitetschef och flera kvalitetsadministratörer.

Det syns i den nya rapporten: den liknar mer en redovisning av hur man arbetar med kvalitetsarbete än en faktisk beskrivning av situationen i skolan. Men som jag skrev tidigare – syftet är inte att skildra verkligheten, utan att följa upp planens åtgärder.

Och innehållet kokar ner till något väldigt enkelt:
Barn far illa och alla barn får inte utbildning enligt lagens krav.

En intressant formulering

Kommunledningskontoret levererar en liten rad som är korrekt i sak men som, i mina ögon som tidigare tjänsteman, också fungerar som en friskrivning:

Ärendets natur är en uppföljning, det vill säga en tillbakablick. Därmed behöver ingen prövning av barnets bästa enligt barnkonventionen göras inför beslut.

Detta trots att barn far illa, skolan inte fungerar och utvecklingen går åt fel håll.

En plan utan resurser

Skolan arbetar vidare utifrån en plan man vet inte fungerar. Åtgärderna är relevanta på sitt sätt, men när inga nya resurser tillförs kraschar systemet långsamt – trots att alla gör sitt bästa.

Grunden i Bästa skola 2030 är: inga nya resurser, jobba annorlunda.
Metaforen i planen – ett mixerbord där man bara vrider på rätt reglage – är talande. Rapporten säger egentligen: Det här går inte. Men det kan man inte skriva rakt ut eftersom politiken låst sig vid planen. 

Du kanske tycker att jag borde gå in i rapportens detaljer, men dem får du fundera över själv. Jag gjorde en sång som i korthet säger samma sak som rapporten. Den heter Skolchefsrapporten

Den politiska analysen

Socialdemokraterna vill ha en jämlik skola. Moderaterna vill i grunden ha en marknadsskola. Konflikten ligger där i styret, och därför lämnar politiken i praktiken arenan med budskapet till tjänstemännen: ordna det här utan nya resurser.

Den linje som i praktiken vinner är den moderata. När den kommunala skolan försvagas söker sig medborgarna till de privata alternativen. Avtalet Bästa skola 2030 blir då en moderat seger sett ur politiskt kraftfältsperspektiv.

Vi kan beskriva konfliktlinjen övertydligt:
Ska utbildningen av medborgare styras av folkvalda – eller av en bolagsstyrelse?
Motargumentet är att staten styr via läroplaner, men min bloggserie visar att verkligheten är mer komplicerad. Det intressanta är att eftersom de två partierna valt jobba ihop blir folkviljan via styret "likvärdig vård i privat regi" . Det är något att fundera över för framförallt förloraren socialdemokratin.

Den större bilden: tillväxtlogiken

Det politiska styret i kommunen är stabilt och kan i praktiken styras av ett fåtal personer på hög nivå. Parterna är överens om ett gemensamt övergripande mål: tillväxt. Trollformeln är Skavsta som motor, kombinerat med stora infrastrukturprojekt som Ostlänken. Bostadsprojekten vi sett växa fram och nu ser rätt ödsliga ut är en del av kommunens överenskommelse med staten för järnvägsfinansiering. Så de volymmål som sattes rullar på, oavsett om det finns några människor som efterfrågar bostäderna. 

Men när kommunen inte växer, samtidigt som man fortsätter följa en gammal tillväxtplan, uppstår problem. Kort sagt: resursbrist.

Skolan, äldreomsorgen och socialtjänsten är de områden som politiken minskar resurserna till. Det är uppenbart utan att man behöver fördjupa sig i siffror. De tre områdena är kärnområden och det är där det finns resurser. Uttryckt ur medborgarperspektiv det är det vi betalar skatt till. Nu skriver jag om skolan inte socialtjänsten eller äldreomsorgen, men mönstret blir detsamma och en mängd konsekvenser för medborgarna. Så du kan använda resonemangen här när t.ex. stöd till LSS uteblir eller hemtjänsten inte klarar uppgiften. 

Skattemedlen styrs bort – men vart?

Hur kommunledningen ska lyckas styra våra skattemedel till den privata verksamheten i Skavsta är ett intressant kapitel. Jag har skrivit en sång om en sådan tidigare överföring kopplad till skolan,  Sången om Skavsta-byggen.  Kommunen äger 10% och överföring av kapital är en nästan omöjlig juridisk process. Så nu skapas ett antal bolag det hittar du här. Överföringarna den vägen är betydligt svårare att se och förstå. Ärendets namn är vackert formulerat: Förändrad koncernstruktur av Skavsta flygplats. Det ligger långt ner på dagordningen, när alla ledamöter hunnit bli trötta. Och jag lovar – många förstår inte vad de beslutar.

Fastighetsaffärerna och metoderna kring dem är något jag skrivit mycket om, och kommunen kör vidare på samma spår. Jag visar nu bara att det skapas strukturer för överföring av skattemedel till privata "fastighetsbolag". När och hur får andra följa upp, jag har ägnat nog tid åt den frågan och nu är det skolan och hur kunskap skapas jag ägnar mig åt. 

Slutsatsen

Det viktiga i hela denna kråksång är att förstå det som faktiskt sker:

Resurserna styrs bort från skolan,  och istället till "tillväxtmotorer" typ. Skavsta.
Visionen är 10 000 nya jobb. Kanske händer det. Kanske inte. Men det måste vara tydligt att våra skattemedel satsas på den drömmen – inte på skolan idag.

Skolan (3) – Skolverkets miljonkrasch

Skolverkets miljonkrasch

Rubriken är inte överdriven, Projektet med de digitala nationella proven har redan kostat nära en miljard kronor, och regeringen har nu stoppat planen. Om tre år kan digitala nationella prov återigen bli aktuellt. Satsningen, som initierades av tidigare socialdemokratiska regeringen och fortsattes av nuvarande moderata regering, involverade flera dataleverantörer och tekniska plattformar. Jag tänker inte försöka förklara alla politiska turer och ekonomiska transaktioner, det får andra ägna sig åt.

Det som intresserar mig är att jag redan när projektet startade hade en stark känsla av att det skulle gå fel. Min upplevelse var tydlig, även om jag inte kunde veta allt i detalj, något i upplägget, ambitionen att mäta lärande digitalt och de valda systemen pekade på stora risker. Det intressanta för mig är att reflektera över hur denna känsla växte fram till något som kan kallas kunskap, och vilka erfarenheter som formade mitt vetande.

Att beskriva exakt vad jag tänkte då är svårt, minnet är alltid ett återskapande i nuet. Däremot vet jag vilka faktorer eller fragment jag hade. Här är min “kunskapsprocess”:

---

Kunskapsprocessen

Jag börjar tänka tillbaka på början av 1980-talet, när jag var runt trettio år och gjorde min socionompraktik på Vallmotorp, ett miljöterapeutiskt behandlingshem. Den grundläggande idén var att människor skulle kunna ta sig ur narkotikaberoende. Inom detta begränsade område blev processer och beteenden tydliga och ibland förståeliga. Jag funderade alltid på vad som gör att människor lär något nytt.

Jag har senare, som yrkesman, besökt nästan alla typer av behandlingsmodeller. Det finns skillnader mellan miljöterapeutiska, målstyrda, programstyrda, auktoritära och familjära vårdsituationer. I samtliga lyckas man ofta bryta beroenden, men när människor från olika miljöer möter mig på gatan och säger, “Hej Björn, känner du igen mig?” ser jag skillnader. De från miljöterapeutiska modeller är ofta förändrade på sätt som gör dem svårare att känna igen, medan andra följer mönster som är mer igenkännbara. Det verkar som om de andra mer har anpassat sig. Detta är mina iakttagelser, begränsat till mindre än tjugo individer, alltså inga vetenskapliga fakta, bara min erfarenhet.

Barnbyn Skå var en annan miljöterapeutisk verksamhet jag hade kontakt med. Lars Lorentzon, en av cheferna, undersökte något han kallade “vredens pedagogik”. I sin bok berättar han om Gabriel, en pojke som under en fjällresa kastade sig utför skidbacken utan kunskap om skidåkning, medan de andra barnen gick i skidskola. På kort tid blev Gabriel skicklig på skidåkning och förändrades som person. Han “ramlade sig till” kunskap och erfarenhet. Lorentzons psykologiska modell försöker förklara detta, men exemplet är tydligt och målande.

Att se kunskap som färdigheten att åka skidor är mätbart. Men funderar man på vad som händer inuti pojken, vad som gör att han kan hantera backen och kalla det kunskap, blir det inte mätbart med dagens teorier. Grundfrågan blir, Vad är kunskap? Är det förståelsen som träder fram i oss, eller bara beteendet vi uppvisar?

Detta blev en pusselbit i min slutsats, Skolverkets projekt skulle krascha. Man vet helt enkelt inte vad man försöker mäta. Tanken att köpa x minuter lärotid och få ut y mängd mattefärdighet är ett tankesätt som kräver ett objektivt mätinstrument som ännu inte finns.

---

Yrkesliv och digitala system

En annan erfarenhet kommer från mitt yrkesliv. Vi fick ett journalsystem som hette Procapita. När det upphandlades var det i stort ett skal, en idé, och användarna skulle själva fylla systemet. Resultatet blev, enligt mig, ett tungrott system, fokus låg på statistik snarare än beslut, och mycket inmatning var irrelevant för praktisk användning. Systemet blev dessutom en hybrid som inte gick att jämföra med andra system, vilket gör att statistiken över landet inte blir korrekt.

Jag deltog även i arbetet att skapa flöden från anmälan/ansökan till insats. Kommunen lade ner många tusen arbetstimmar på detta. Tänk dig att en anmälan tas emot, beroende på ärendets art finns otaliga variationer. Från gripandet för narkotikainnehav till fullföljd behandling ska kommunen automatiskt reagera och följa hela processen, både åtgärder och kostnader. Drömmen om en maskin som gör jobbet lika, mätbart och effektivt är förståelig, men nog en omöjlig dröm.

Den tredje erfarenheten gäller upphandlingar. En motpart tar ansvar, anlitar flera företag, som i sin tur anlitar fler. Minsta otydlighet i något led kan få hela projektet att haverera, och kostnaderna skjuter i höjden. Grundtanken är enkel, vet man inte vad man vill ha, hur ska man kunna styra processen? Som man frågar får man svar.

---

Slutsats

Den här berättelsen visar vilka erfarenheter jag hade som grund för att bedöma att Skolverkets projekt skulle krascha. Hur kan jag med begränsad kunskap, och minimalt om skolans värld, ändå känna detta? Här möts min erfarenhet, min förståelse för medvetande och min reflektion över observationer utanför mig. Det är just denna resa jag vill utforska vidare tillsammans med dig.

Jag har också skapat en sång som reflekterar över frågan “Vad är kunskap?”, en musikaliskt tolkad fortsättning på detta avsnitt.

---

Kan kunskap mätas?

Text och musik: Björn Wadström

Vem väger tankar på en våg,
Vem mäter djupet av ett ord,
Är visdom bara siffror på ett papper,
Eller något som bor?

Kan kunskap mätas som regndroppar faller,
Eller som vinden över fälten,
Säg mig hur vet vi,
Säg mig vem ser,
Vad som är sant och vad som är mer.

Ett barn som frågar,
En gammal som vet,
En hjärna som söker,
En melodi som letar,
Är svaren gömda i böcker och blad,
Eller i natten där stjärnor står?

Kan kunskap mätas som regndroppar faller,
Eller som vinden över fälten,
Säg mig hur vet vi,
Säg mig vem ser,
Vad som är sant och vad som är mer.

Är det i tystnad,
Är det i skrik,
Är det i tvivlet som vi hittar en blick,
Som visar oss vägar,
Som ritar en linje,
Mellan det vi vet och det som försvinner.

Kan kunskap mätas som regndroppar faller,
Eller som vinden över fälten,
Säg mig hur vet vi,
Säg mig vem ser,
Vad som är sant och vad som är mer.

---

Den här berättelsen fortsätter i nästa bloggavsnitt, Skola (4). Jag har en plan för hela den här serien, men kommer det någon intressant "mediehändelse" så stuvar jag om i planen. Nästa avsnitt kommer när det är klart.