Skolan (5) - Melodin i oss

 

Melodin i oss – en bortglömd kunskapsprocess i skolans värld

Vi talar mycket om skolan.
Om metoder, modeller, digitalisering, styrdokument, evidens, resultat, betyg och resurser.
Men sällan om det mest grundläggande: Hur kunskap faktiskt uppstår i en människa.

Det är märkligt.

För vi har byggt en hel institution – skolan – som ska förmedla kunskap, utan att riktigt förstå hur kunskap blir till i en elevs inre.

Vantolka inte detta, vi har en kunskapsmassa från tidigare generationer, som skolan skall ge barnen tillgång till. Här sker en politisk prioritering om vilken kunskapsmassa barn skall få. Skall de få en förståelse för kemi för att tolka verkligheten, eller skall de inte få den möjligheten. Det här styrs av förhållandet mellan "ämnesområden". Nu handlar inlägget om hur kunskap skapas i  individen,

I det här inlägget vill jag öppna en dörr till just det, kunskapsprocessen. 

Jag kallar min förståelse och förklaring "min melodi". Vi kan självklart använda olika förståelse och förklaring till individens medvetandeprocesser. Jag själv använde tillgänglig kunskap och provade ett kvantperspektiv. Det är min egen förståelse och jag stannade upp och gav en ögonblicksbild av min egen kunskapsprocess i förståelse av medvetandet. Det blev en bok. Skriven i ett öppet språk, men ändå ger en tydlig bild och där är just min melodi ett centralt begrepp. Du behöver inte den boken, bara inse att inom oss bland våra biljarder celler, tar hjärna upp vår inre och yttre värld endast som ordlösa, begreppslösa signaler. 

---

Kunskap börjar som signaler

Allt vi upplever, allt vi lär oss, börjar som signaler:

• Ljus, ljud, rörelser

• Kroppsliga förnimmelser

• Andras uttryck

• Ord, texter, symboler

• Kulturella mönster

• Minnen, associationer

Det är lätt att tro att vi upplever världen direkt.
Men vi upplever signalerna som hjärnan tar emot från världen.

Skolan har en tendens att glömma detta och fokusera på innehåll: fakta, begrepp, teorier.
Men kunskap föds långt innan innehåll.
Den föds i signalerna.

---

Melodin – människans inre kunskapsmaskineri

Här kommer min centrala idé:

Vi har alla en melodi i oss – en kontinuerlig, ordlös process som läser alla signaler samtidigt och organiserar dem till en upplevelse.

Melodin är inte:

• en funktion

• en modul

• ett centrum

• ett innehåll

Men den rör sig genom allt detta.

Det är melodin som skapar känslan av något.
Den första förståelsen.
Inte språket, inte tanken – utan den ordlösa känslan av mening.

Den här melodin har varit med oss sedan barndomen.
Den är vår singularitet: den punkt där allt blir till upplevelse i oss.

Varenda elev i varje klassrum har sin egen melodi.
Det är där lärande sker.

---

Från känsla → tanke → språk

När melodin läser signalerna uppstår först:

Känsla.
Det är första formen av förståelse.
En sorts gestaltning av helheten.

Sedan börjar något röra sig:

Tanke.
En inre form, ett riktat mönster, ett möjligt svar.

Först därefter kommer:

Språk.
Den kommunicerbara bilden av tanken.

Här gör skolan ofta misstaget att börja bakifrån.
Man startar med språket:

• Definiera begreppet!

• Återge modellen!

• Redovisa processen!

• Skriv en text!

• Svara korrekt!

Men elever lär sig inte genom att repetera språk.
De lär sig genom att melodin får läsa signaler som väcker känslan av förståelse.

Språket kommer sist.
Det är transportmedlet, inte kunskapen.

---

Kunskapsöverföring: process → process

När vi tänker på kunskap tänker vi lätt på något som överförs som ett innehåll.
Som en bok som går från ett huvud till ett annat.

Men i verkligheten är det så här:

Kunskap överförs aldrig som innehåll.
Kunskap överförs som signaler som väcker en ny melodi i elevens inre.

Läraren ger inte kunskap.
Läraren tillhandahåller signaler: ord, uttryck, strukturer, exempel, relationer, rytmer.
Eleven gör resten.

Det är därför undervisning aldrig är linjär.
Det är därför två elever i samma klass med samma lärare kan förstå helt olika saker.
Det är därför vissa elever lär sig bäst genom berättelser, andra genom rörelse, andra genom tystnad.

Undervisning är signaldesign.
Inte stoffleverans.

---

Skolans bortglömda uppdrag

Om undervisning är signaldesign, och kunskap uppstår genom melodin, då är skolans verkliga uppgift:

Att skapa miljöer där varje elevs melodi kan läsa signaler på ett sätt som ger känsla → tanke → språk → handling.

Det betyder:

• relationer är viktigare än instruktioner

• atmosfär är viktigare än kontroll

• upplevelser är viktigare än prov

• nyfikenhet är viktigare än målstyrning

• rytm, variation och berättelse är kraftfullare än detaljerad fakta

Det är därför den bästa undervisningen känns lätt, levande, begriplig –
som att melodin i oss får något att spela med.

Det är det skolan gör när den fungerar som bäst.
Det är också det den ofta glömmer bort.

---

Min slutsats

Vi kan reformera läroplaner, arbetsformer och digitala system hur mycket vi vill.
Men om vi inte förstår människans kunskapsprocess hjälper det inte.

Det är i melodin kunskap blir till.
Det är där skolan borde börja.

Nu bygger det här inlägget på min förståelse och förklaring till medvetandet, jag jobbar vidare på att göra det vi kallar den inre och yttre världen begriplig. Det är ett gammalt filosofiskt problem som kvantteori överbryggar. Nu lämnar jag det i den här serien och nästa avsnitt kommer handla om ett helt annat perspektiv på skolan 

Men fundera en stund på "den inre processen" jag pekar på. Hur förstår och förklarar du vad som sker i en individ. Lite komiskt är det faktiskt att "bästa skola 2030" använder en metafor "mixerbordet"....den handlar om att skruva på olika variabler...men utan tanke på barnets melodi.

Ja det blev en sång till detta inlägg också. Melodin som bär 

Skolan (4) – en stillbild från Nyköping

Idag bjuder jag på en stillbild från Nyköping. Det senaste förslaget till skolchefsrapport har nu kommit. Du kan själv läsa den genom att ladda ner dokumenten från Barn- och ungdomsnämnden (BUN). Det finns flera olika underlag: dels det som inkommit till nämnden, dels det som faktiskt redovisas där. Även lokaltidningen har skrivit om rapporten. 

Min huvudanalys är densamma som egentligen alla berörda – barn, föräldrar, pedagoger, skolledning och tjänstemannaledning – uttryckt länge: barn far illa, vilket vi fått offentliga rapporter om, och alla barn får inte den utbildning de har rätt till, vilket betygen visar.

Skolutvecklingsplanen styr allt

I grunden ligger skolutvecklingsplanen Bästa skola 2030. Det är det styrande dokumentet som hela rapportstrukturen bygger på. Därför gör politiken i praktiken inget annat än att följa upp den plan man redan beslutat om.

Nämndordföranden uttryckte det tydligt:

”Rapporten visar hur nuläget ser ut och vilka utmaningar som finns.”
Han håller samtidigt fast vid målet Bästa skola 2030.

Varför blev just den här rapporten uppmärksammad?

Det som väckte intresset var att en uppmärksam journalist upptäckte att den tidigare rapporten delvis var AI-genererad och hade påhittade källor – och enligt min tolkning mer saga än sanning. Kommunens lösning blev att en chef fick sluta. Därefter fick divisionschefen bakläxa, men vara kvar och tog hjälp av kvalitetschef och flera kvalitetsadministratörer.

Det syns i den nya rapporten: den liknar mer en redovisning av hur man arbetar med kvalitetsarbete än en faktisk beskrivning av situationen i skolan. Men som jag skrev tidigare – syftet är inte att skildra verkligheten, utan att följa upp planens åtgärder.

Och innehållet kokar ner till något väldigt enkelt:
Barn far illa och alla barn får inte utbildning enligt lagens krav.

En intressant formulering

Kommunledningskontoret levererar en liten rad som är korrekt i sak men som, i mina ögon som tidigare tjänsteman, också fungerar som en friskrivning:

Ärendets natur är en uppföljning, det vill säga en tillbakablick. Därmed behöver ingen prövning av barnets bästa enligt barnkonventionen göras inför beslut.

Detta trots att barn far illa, skolan inte fungerar och utvecklingen går åt fel håll.

En plan utan resurser

Skolan arbetar vidare utifrån en plan man vet inte fungerar. Åtgärderna är relevanta på sitt sätt, men när inga nya resurser tillförs kraschar systemet långsamt – trots att alla gör sitt bästa.

Grunden i Bästa skola 2030 är: inga nya resurser, jobba annorlunda.
Metaforen i planen – ett mixerbord där man bara vrider på rätt reglage – är talande. Rapporten säger egentligen: Det här går inte. Men det kan man inte skriva rakt ut eftersom politiken låst sig vid planen. 

Du kanske tycker att jag borde gå in i rapportens detaljer, men dem får du fundera över själv. Jag gjorde en sång som i korthet säger samma sak som rapporten. Den heter Skolchefsrapporten

Den politiska analysen

Socialdemokraterna vill ha en jämlik skola. Moderaterna vill i grunden ha en marknadsskola. Konflikten ligger där i styret, och därför lämnar politiken i praktiken arenan med budskapet till tjänstemännen: ordna det här utan nya resurser.

Den linje som i praktiken vinner är den moderata. När den kommunala skolan försvagas söker sig medborgarna till de privata alternativen. Avtalet Bästa skola 2030 blir då en moderat seger sett ur politiskt kraftfältsperspektiv.

Vi kan beskriva konfliktlinjen övertydligt:
Ska utbildningen av medborgare styras av folkvalda – eller av en bolagsstyrelse?
Motargumentet är att staten styr via läroplaner, men min bloggserie visar att verkligheten är mer komplicerad. Det intressanta är att eftersom de två partierna valt jobba ihop blir folkviljan via styret "likvärdig vård i privat regi" . Det är något att fundera över för framförallt förloraren socialdemokratin.

Den större bilden: tillväxtlogiken

Det politiska styret i kommunen är stabilt och kan i praktiken styras av ett fåtal personer på hög nivå. Parterna är överens om ett gemensamt övergripande mål: tillväxt. Trollformeln är Skavsta som motor, kombinerat med stora infrastrukturprojekt som Ostlänken. Bostadsprojekten vi sett växa fram och nu ser rätt ödsliga ut är en del av kommunens överenskommelse med staten för järnvägsfinansiering. Så de volymmål som sattes rullar på, oavsett om det finns några människor som efterfrågar bostäderna. 

Men när kommunen inte växer, samtidigt som man fortsätter följa en gammal tillväxtplan, uppstår problem. Kort sagt: resursbrist.

Skolan, äldreomsorgen och socialtjänsten är de områden som politiken minskar resurserna till. Det är uppenbart utan att man behöver fördjupa sig i siffror. De tre områdena är kärnområden och det är där det finns resurser. Uttryckt ur medborgarperspektiv det är det vi betalar skatt till. Nu skriver jag om skolan inte socialtjänsten eller äldreomsorgen, men mönstret blir detsamma och en mängd konsekvenser för medborgarna. Så du kan använda resonemangen här när t.ex. stöd till LSS uteblir eller hemtjänsten inte klarar uppgiften. 

Skattemedlen styrs bort – men vart?

Hur kommunledningen ska lyckas styra våra skattemedel till den privata verksamheten i Skavsta är ett intressant kapitel. Jag har skrivit en sång om en sådan tidigare överföring kopplad till skolan,  Sången om Skavsta-byggen.  Kommunen äger 10% och överföring av kapital är en nästan omöjlig juridisk process. Så nu skapas ett antal bolag det hittar du här. Överföringarna den vägen är betydligt svårare att se och förstå. Ärendets namn är vackert formulerat: Förändrad koncernstruktur av Skavsta flygplats. Det ligger långt ner på dagordningen, när alla ledamöter hunnit bli trötta. Och jag lovar – många förstår inte vad de beslutar.

Fastighetsaffärerna och metoderna kring dem är något jag skrivit mycket om, och kommunen kör vidare på samma spår. Jag visar nu bara att det skapas strukturer för överföring av skattemedel till privata "fastighetsbolag". När och hur får andra följa upp, jag har ägnat nog tid åt den frågan och nu är det skolan och hur kunskap skapas jag ägnar mig åt. 

Slutsatsen

Det viktiga i hela denna kråksång är att förstå det som faktiskt sker:

Resurserna styrs bort från skolan,  och istället till "tillväxtmotorer" typ. Skavsta.
Visionen är 10 000 nya jobb. Kanske händer det. Kanske inte. Men det måste vara tydligt att våra skattemedel satsas på den drömmen – inte på skolan idag.