Melodin i oss – en bortglömd kunskapsprocess i skolans värld
Vi talar mycket om skolan.
Om metoder, modeller, digitalisering, styrdokument, evidens, resultat, betyg och resurser.
Men sällan om det mest grundläggande: Hur kunskap faktiskt uppstår i en människa.
Det är märkligt.
För vi har byggt en hel institution – skolan – som ska förmedla kunskap, utan att riktigt förstå hur kunskap blir till i en elevs inre.
Vantolka inte detta, vi har en kunskapsmassa från tidigare generationer, som skolan skall ge barnen tillgång till. Här sker en politisk prioritering om vilken kunskapsmassa barn skall få. Skall de få en förståelse för kemi för att tolka verkligheten, eller skall de inte få den möjligheten. Det här styrs av förhållandet mellan "ämnesområden". Nu handlar inlägget om hur kunskap skapas i individen,
I det här inlägget vill jag öppna en dörr till just det, kunskapsprocessen.
Jag kallar min förståelse och förklaring "min melodi". Vi kan självklart använda olika förståelse och förklaring till individens medvetandeprocesser. Jag själv använde tillgänglig kunskap och provade ett kvantperspektiv. Det är min egen förståelse och jag stannade upp och gav en ögonblicksbild av min egen kunskapsprocess i förståelse av medvetandet. Det blev en bok. Skriven i ett öppet språk, men ändå ger en tydlig bild och där är just min melodi ett centralt begrepp. Du behöver inte den boken, bara inse att inom oss bland våra biljarder celler, tar hjärna upp vår inre och yttre värld endast som ordlösa, begreppslösa signaler.
Kunskap börjar som signaler
Allt vi upplever, allt vi lär oss, börjar som signaler:
-
Ljus, ljud, rörelser
-
Kroppsliga förnimmelser
-
Andras uttryck
-
Ord, texter, symboler
-
Kulturella mönster
-
Minnen, associationer
Det är lätt att tro att vi upplever världen direkt.
Men vi upplever signalerna som hjärnan tar emot från världen.
Skolan har en tendens att glömma detta och fokusera på innehåll: fakta, begrepp, teorier.
Men kunskap föds långt innan innehåll.
Den föds i signalerna.
Melodin – människans inre kunskapsmaskineri
Här kommer min centrala idé:
Vi har alla en melodi i oss – en kontinuerlig, ordlös process som läser alla signaler samtidigt och organiserar dem till en upplevelse.
Melodin är inte:
-
en funktion
-
en modul
-
ett centrum
-
ett innehåll
Men den rör sig genom allt detta.
Det är melodin som skapar känslan av något.
Den första förståelsen.
Inte språket, inte tanken – utan den ordlösa känslan av mening.
Den här melodin har varit med oss sedan barndomen.
Den är vår singularitet: den punkt där allt blir till upplevelse i oss.
Varenda elev i varje klassrum har sin egen melodi.
Det är där lärande sker.
Från känsla → tanke → språk
När melodin läser signalerna uppstår först:
Känsla.
Det är första formen av förståelse.
En sorts gestaltning av helheten.
Sedan börjar något röra sig:
Tanke.
En inre form, ett riktat mönster, ett möjligt svar.
Först därefter kommer:
Språk.
Den kommunicerbara bilden av tanken.
Här gör skolan ofta misstaget att börja bakifrån.
Man startar med språket:
-
Definiera begreppet!
-
Återge modellen!
-
Redovisa processen!
-
Skriv en text!
-
Svara korrekt!
Men elever lär sig inte genom att repetera språk.
De lär sig genom att melodin får läsa signaler som väcker känslan av förståelse.
Språket kommer sist.
Det är transportmedlet, inte kunskapen.
Kunskapsöverföring: process → process
När vi tänker på kunskap tänker vi lätt på något som överförs som ett innehåll.
Som en bok som går från ett huvud till ett annat.
Men i verkligheten är det så här:
Kunskap överförs aldrig som innehåll.
Kunskap överförs som signaler som väcker en ny melodi i elevens inre.
Läraren ger inte kunskap.
Läraren tillhandahåller signaler: ord, uttryck, strukturer, exempel, relationer, rytmer.
Eleven gör resten.
Det är därför undervisning aldrig är linjär.
Det är därför två elever i samma klass med samma lärare kan förstå helt olika saker.
Det är därför vissa elever lär sig bäst genom berättelser, andra genom rörelse, andra genom tystnad.
Undervisning är signaldesign.
Inte stoffleverans.
Skolans bortglömda uppdrag
Om undervisning är signaldesign, och kunskap uppstår genom melodin, då är skolans verkliga uppgift:
Att skapa miljöer där varje elevs melodi kan läsa signaler på ett sätt som ger känsla → tanke → språk → handling.
Det betyder:
-
relationer är viktigare än instruktioner
-
atmosfär är viktigare än kontroll
-
upplevelser är viktigare än prov
-
nyfikenhet är viktigare än målstyrning
-
rytm, variation och berättelse är kraftfullare än detaljerad fakta
Det är därför den bästa undervisningen känns lätt, levande, begriplig –
som att melodin i oss får något att spela med.
Det är det skolan gör när den fungerar som bäst.
Det är också det den ofta glömmer bort.
Min slutsats
Vi kan reformera läroplaner, arbetsformer och digitala system hur mycket vi vill.
Men om vi inte förstår människans kunskapsprocess hjälper det inte.
Det är i melodin kunskap blir till.
Det är där skolan borde börja.
Nu bygger det här inlägget på min förståelse och förklaring till medvetandet, jag jobbar vidare på att göra det vi kallar den inre och yttre världen begriplig. Det är ett gammalt filosofiskt problem som kvantteori överbryggar. Nu lämnar jag det i den här serien och nästa avsnitt kommer handla om ett helt annat perspektiv på skolan
Men fundera en stund på "den inre processen" jag pekar på. Hur förstår och förklarar du vad som sker i en individ. Lite komiskt är det faktiskt att "bästa skola 2030" använder en metafor "mixerbordet"....den handlar om att skruva på olika variabler...men utan tanke på barnets melodi.
Ja det blev en sång till detta inlägg också. Melodin som bär
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar