söndag 3 februari 2008

Funderingar kring en lallande fåne

Göran Skytte skriver i SvD. Han är en man som tror på en ledare. Tidigare var det Stalin och Mao och nu är det Gud.
Vilken färg det blir när man blandar rött och blått vet jag inte. kanske brunt. Vilsen verkar han i alla fall skribenten Skytte. Det är märkligt att en man som har läst och skrivit så mycket inte gör några djupare anlyser av varför religionens makt minskar när kunskapen ökar.
Det är lite tragiskt att läsa Skytte. Han verka längta efter djup och allvar men når inte fram. Jag kan inte låta bli att känna medlidande med honom. Han ger ett ansikte åt utanförskapet och representerar nog vår tids vilsenhet. Skytte han borde inse att han kan använda ordet att skriva just om sin egen vilsenhet. Då kunde han bidra med några konstruktiva tankar till sina läsare istället för angrepp och lallande. Kanske lösningen för Skytte vore att omvärdera tron å den starke ledaren som skall frälsa folket. SvD har väl någon tanke med att låta Skytte lalla på i tidningen. Kanske hoppas tidningen som jag, på att det skall komma något vettigt ur alla orden. Jag kommer att fortsätta att läsa Skytte, för någon dag, kanske han hittar något nytt i sitt sökande efter uppenbarelsen. Undrar vad som gömmer sig i Skyttes verklighetsbild utan Stalin, Mao och Gud.

Intressant

2 kommentarer:

  1. Vra i kyrkan i veckan och lyssnade till Göran Skytte - helt fullsatt överallt.En upplevelse att höra denne mycket ödmjuke och självutlämnande man. Läser också hans alster i SvD med stort nöje. Men det är klart, han utmanar många starka krafter, från RFSL över humanisterna till de flesta sossar.Och uppenbarligen även Björn W. Och tänk alla gamla vänsterproggare - en avfälling som bytt bort de gamla vänsterdiktatorerna mot en kärleksfull Gud. Klart han då ska kallas brun. Visst kan man som bloggare tillåta både det ena och det andra, i likhet med många andra rättshaverister - men det kul med en analys också som man fattar poängen - för det fanns väl en sådan ?

    SvaraRadera
  2. Gläder mig att du haft en upplevelse i Kyrkan. Det är många som finner trygghet i olika församlingar.
    Att kalla herr Skytte för ödmjuk kanske är riktigt då han är en sökare. När det gäller skribenten Skytte så får och klarar han nog tala för sig själv. Det mest utmärkande för bruna rörelser är tron på en ledare. Stalin, Hitler och ibland religösa ledare har detta gemensamt att de anser sig ha svaret och rätten att härska över andra. Men kanske är ändå den värsta lallande sorten de som skriver anonymt som du. Har en människa en tanke eller åsikt så säg den och tala inte ur mörkret.

    SvaraRadera