När jag ser Aftonbladets artikel om Burma så blir jag lite glad. Det pratas ju så mycket om militärjuntan och svårigheter så man kan ge upp all tro på människan. De två läkarna Stefan och Charles försöker handla. Ingen har bett dem åka men de gör det ändå. Även om de inte fick arbeta direkt så hann de med att lära ut grundläggande kunskaper till frivilliga burmeser. Hur många människoliv det räddar vet vi inte men det är handlingen som räknas. Nu väl hemkomna så lämnar de över information till dig och mig. Så nu vet vi människor dör just nu - var och en får väl försöka bidra - för det går inte att säga vi visste inget!
Jag kan inte låta bli att fundera över varför världens länder ibland flyger in bomber och slänger i huvudet på befolkningen utan att fråga. Skall det vara så svårt att bomba med vatten, läkemedel, kläder.utan att fråga....varför denna passivitet av världen. Sänd in en slant till någon hjälporganisation. Pengarna kommer fram även om det ser svårt ut nu.
Avslutar med en liten låt till läkarparet som i alla fall Stefan gillar. Tack för att ni finns.
Mer intressant av wadström. Andra bloggar om: Burma,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar