Välkommen till jorden

Det är kanske tid att formulera lite tankar i en blogg. 

Det har varit rätt många ord om samhällsbygget i form av politik. Mitt intresse för politik har många bottnar som för många andra människor. En av de viktiga drivkrafterna har varit nyfikenhet. Eftersom jag större delen av mitt yrkesverksamma liv varit kommunal tjänsteman möttes jag ofta av beskedet ”det har politikerna beslutat”.

Jag hade en rätt stark känsla av att det inte alls var så, utan att det var mindre kompetenta tjänstemän som ställde till massa onödigt arbete.  Så för mig var det självklart att vill man veta får man undersöka saken själv. Det blev några år i politikens märkliga irrgångar.

Det var en resa i att förstå hur behov och idéer byter riktning i den ”demokratiska processen”.  Det blir som det blir när den politiska organisationen möter tjänstemannaorganisationen och kanske orkar jag senare beskriva några slutsatser jag dragit.

Idag handlar mina funderingar mest kring existentiella frågor. 

Frågorna uppstod på ett märkligt sätt när jag suttit och tittat på massor av Si-Fi filmer, främst på Youtube. Det är pensionärens privilegier att få styra sin tid och inte springa ärenden åt andra hela dagarna.

Temat i filmerna är oftast att civilisationen på Jorden gått under eller konflikter med några fiktiva rymdvarelser. Harry Martinssons Aniara från 1956 ligger fortfarande i tiden och det görs film på temat. Då handlar det om en gigantisk rymdpendel som kommer ur kurs på resa till Mars. Rymdfarkosten med 8000 innevånare far iväg mot ingenstans. Det händer mycket på resan mot att livet upphör. Wiki har en kort beskrivning En intressant detalj är Mima, men det kan du kanske upptäcka själv. En organisk dator med all kunskap som dör av sorg är rätt kul.

Det var en kort bakgrund till mina existentiella funderingar. Kanske naturligt när man som jag snart har levt mitt Liv. Så den tanke du kan tänka är att vi alla redan befinner oss på en rymdfarkost som vi kalla Jorden. Vi sitter redan isolerade med 9 miljarder människor och ännu fler andra djur, insekter, bakterier och växter. Det är moder Jord och bara den som kan föda oss och allt vad vi kallar Liv. Så vi behöver inte sätta oss i ett mindre rymdskepp för att fundera på vad det innebär. Jorden roterar runt sin egen axel och runt solen, samtidigt som vi far allt längre ut i Universum

Temat att vi behöver lämna Jorden är en logisk tanke av att vi är medvetna om att vi med vår livsstil håller på och göra Jorden obeboelig för människor.  Hade inte människan varit så förbannat korkad så hade den istället börjat vårda vår planet istället för att drömma om en annan. Men visst tycker jag att vi skall utforska universum och kanske befolka några fler planeter, men inte med orsaken att vår egen skall gå under.

Att Universum är så stort och att Liv bara finns på Jorden, en planet mindre än det minsta sandkorn på Jorden, skapar hos några behovet av fantasier om gudar och mening.  Temat om andra rymdvarelser och UFO bottnar nog i en ensamhetskänsla.

Så vad händer om nu alla förstod och accepterade det enkla faktum att vi befinner oss på den enda plats i Universum det finns Liv. Vi har att leva av det Jorden ger oss. En sak är säker och det är att det är många aktiviteter som skulle upphöra. Alla aktiviteter som hotar Livet är ett direkt hot mot människans överlevnad.

Att ett enskilt djur (inklusive människan) har en begränsad livslängd och att det enskilda livet i sig är helt försumbart i universum betyder inte att det saknar värde. Den klokaste slutsatsen jag komma på om det enskilda livet är var snäll mot andra djur och Lev Livet Leende.

Harry Martinsson kan jag tänka var bekymrad över atombomben med all rätt. Idag har vi fler hot vi faktiskt skapat själva.

Så för att knyta ihop texten idag. Människan som art vet vad som håller på att hända och hur förändrar vi det. Den första analysen vi behöver göra är varför behov inte blir politisk verkstad.  

Så hur hitta någon musik som jag brukar och som passar till den här texten?  

Tack för at du tog av din tid och var rädd om Jorden.