måndag 7 februari 2022

Gösta Berlings saga

 Frosten ligger vit på morgonen och det mesta verkar i vila. En bra tid att fortsätta med mitt lilla läsprojekt.

Vilken bok skall jag nu utforska. Min blick faller på en bok av Erland Lagerroth. Jag mötte honom en gång i tiden då han besökte oss på en sammankomst. Vi hade samlats för att diskutera sociala system och nätverk. Jag hade då fokus på hur de olika fälten formade individen och märkte att jag och Erland delade "problemformulering". Nu var ju han en mycket kunnig människa i litteratur och jag hade nog inte läst böcker i onödan. Jag ville nog djupt därinne hålla hjärnan fri från kulturella troll och spöken som befolkar människors hjärnor. Nog om detta. Han hade en förmåga att ur litteraturen och vetenskapens texter hela tiden hitta referenser till allt. Mycket fascinerande då han hade så klara tankar och en hjärna som arbetade på många plan samtidigt. Under flera år skrev jag till honom och diskuterade olika begrepp och han var alltid vänlig trots att mina frågor nog var knasiga.

Så i en av hans böcker hittade jag de inbjudande orden.


Men eftersom hans texter inte är helt enkla att följa så tänkte jag att jag läser en av de författare/böcker han ofta refererat till. Det blir alltid enklare att förstå någon om man tar del av personens egna utgångspunkter. Erland hade en gång disputerat i ämnet landskap och natur i Gösta Berlings saga och Nils Holgersson. Det jag skrev inledningsvis om gemensam problemformulering handlar om hur det döda oorganiska och det organiska livet hänger samman och hur organismen formas till en unik individ. Så med ungefär de tankarna hade Erland tagit sig an Selma Lagerlöfs texter. Erland har på något sätt alltid lyckats reta upp olika talesmän för vetenskaper då han inte riktigt köper den indelning som gjorts. I sitt sökande i litteraturen och översättningar av olika vetenskapliga texter får han åtminstone mig att få lite utökade tankar.

Ja så var då problemet att hitta boken av Selma. Jag letade igenom vårt husbibliotek. Jag fick leta på den ärvda hyllan där det stod lite vackra skinnband med blad av guldfärg. Där stod hon i all sin prakt Selma. 

406 sidor tryckta 1933. Det borde vara en lämplig övning att träna bort min ovilja att läsa. Så jag började läsa med fokus att hitta det Erland tittat på. Så visst fanns beskrivningarna där. Snart tog ändå författarens person över och jag tyckte mig läsa hur Selma berättade om sig själv. Boken innehöll så många processer om gestalters inre och yttre liv och relationer att boken började leva sitt eget liv. Känslan av att förflytta sig flera generationer bakåt i tiden var stark och beskrivningen av livet var målande. Människan levde nog mer medveten om den Jord hon vandrade på än idag. Så relationen mellan natur och människa framstår rätt tydligt. Språket i boken växlar som om det var flera böcker men det gjorde nog bara att jag höll mig vaken och ganska snabbt tog mig från pärm till pärm.

Ett litet citat: "Ty det synes mig ofta, som om de döda tingen skulle känna och lida med de levande. Inte är skranken mellan dem och oss så stor, som människan tro. Vilken del av jordens stoft är det, som inte varit inne i livets kretsgång?" (s 320)

Helt klart en bok väl värd att läsa. Ja det var det om detta, fortsättning följer en annan dag.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar