Signaler vid ån
Välkommen till min fortsatta resa genom lärandet och skolan.
Detta blir en serie av blogginlägg där jag försöker utforska vad utbildning och skola egentligen är, både som idé och som plats där människor möts, delar erfarenheter och försöker förstå varandra. Jag tittar på pedagogik, utbildningens struktur och hur vi genom historien har format och formats av lärande.
I Skolan (1) handlade texten om en kritisk granskning av skolpolitiken i Nyköping. Jag använde AI som verktyg för att analysera skolutvecklingsplanen 2024 och visar hur planen i praktiken verkar mer politiskt strategisk än ett konkret stöd för elever och lärare. Kort sagt: dokumentet är svårbegripligt, mer kompromiss än konkret plan, och problemen i skolan syns tydligt redan idag.
Nedan följer en berättelse i form av en visa – “Signaler vid ån” – som försöker skildra lärandet från de första människorna vid elden vid ån till dagens skolor och samhällen. Texten är poetisk och reflekterande, ett försök att fånga både historiska platser och den inre process som sker när vi lär oss och delar kunskap.
Tänk att t.ex. här i Nyköping sitter en grupp människor vid elden. De sitter på en höjd över ån och försöker beskriva vad de upplevt under dagen, barnen sitter tysta bredvid och försöker förstå läten och gester hos de vuxna. Det har funnits människor här sedan lång tid kanske mer än 10.000 år. Fångar du den bilden har du början av sången.
"Signaler vid ån"
Intro
Vid ån pulserar signaler genom nattens lugna sken,
människor möts i rytmen, delar känslor om och om igen.
Far tar sonens hand, mästaren visar vägen fram,
och elden i oss glöder, där börjar allt vi kan.
Vers 1 – Inre signaler
Miljarder små signaler virvlar runt i vårt huvud
känslor utan språk som ropar efter röst
Vi famlar efter toner, efter ord som kan förstå,
bygger världar av det lilla, av allt vi vågar nå.
Vers 2 – Vid ån
Där vid ån, när natten höll oss nära med sin ro,
samlades vi tillsammans, delade allt vi trodde på.
Känslan blev till mening, blev berättelse och ord,
så tog lärandet sin början, slog rot i hjärnans jord.
Vers 3 – Lärarens hantverk
Far lärde sonen rytmen, hantverk formades med tid,
mästaren och lärlingen gick vägen steg för steg i frid.
Men vad ska lärare ge vidare nu, i tider som är nya?
Är det kunskap, är det färdighet, eller något vi måste skruva på?
Relationer bär lärandet, mer än böcker nånsin gör,
ett samtal mellan hjärtan där förståelsen långsamt dör, och föds och dör
Vers 4 – Tidiga civilisationer
I Sumerernas rike ristades ord i lera,
i Egypten lärde man om stjärnor och fara.
I Grekland växte tankar, filosofi och konst,
i Kina skrevs poesi och byråkrater lärde sin konst.
I Indien band man samman medicin och matematik,
i Persien spreds kunskapens väg och etik.
Vers 5 – Medeltidens skolor
I Europas gamla salar sjöng man psalmer högt i kor,
präster spred sin visdom, barn lärde ord de aldrig hört förut.
Adelsbarn fick språk och svärd och lärde maktens melodi,
för framtidens strategier i ett rike utan fred.
Vers 6 – Industrisamhället
När maskinerna tog ton i stadens takt och hamnens brus,
satt barnen raka i sina bänkar, läsa, räkna, skriva som små ljus.
Kvinnokraften frigjordes, fabrikerna tog spjärn,
och skolan blev en plats där alla väntade på sin tur att lära, tur att lära mer.
Vers 7 – Skolans mångfald idag
Nu är skolan många saker, många vägar genom tiden,
kommunal, friskola och internationell med olika profiler i leden.
Målen växer, riktning svajar, men signalerna består,
inre röster längtar efter språk som andra faktiskt förstår.
Läraren står framför, eleven vandrar bredvid,
vad är själva kärnan i vårt lärande i denna digitala tid?
Vers 8 – Elit och allmänhet
Elitens skolor formar makt och nätverk tätt som tråd,
den allmänna skolan fostrar oss till folkets vardagskod.
Signaler blir till känsla, känsla blir till ord,
och orden blir till handling, så formas livets bord.
Vers 9 – Nutid och möten
Än idag kan man höra, om man lyssnar riktigt rätt,
hur rösterna från ån bär viskningar som aldrig riktigt dött.
Elden är inte veden mer, men rummet där vi möts,
där vi prövar vår förståelse och hoppas att den stöts, och föds igen.
Vers 10 – Avslutning
Från hjärta till tanke,
från känsla till skrift,
pulsen finns kvar i möten,
ord och förståelse…
Det vi lär och delar
skapar både oss och världen,
skolan är rytmen
som bär lärande framåt…
Här formas hjärtan och hjärnor,
känsla och kunskap,
skolan är melodin
som bär genom livet…
När du har läst och lyssnat så är det inget svar, bara några fler perspektiv, att tänka vidare kring. Nästa blogg Skolan (3) kommer när den är klar. Läs, lyssna, reflektera, låt signalerna flöda i ditt eget tempo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar