Innan jag börjar vill jag vara tydlig: det här är min berättelse, min tankeloop, min egen reflektion över vad som skaver i skolpolitiken i Nyköping. Jag har skrivit texten på mitt sätt, med min egen röst, men jag har också låtit flera olika AI-modeller hjälpa mig att analysera dokument, språkliga mönster och sannolikheter.
AI har fungerat som ett verktyg – inte som en auktoritet – för att pröva hypoteser, se språkliga mönster och bekräfta det jag själv upplever när jag läser dokumentet. Det är alltså min tolkning, förstärkt av AI, inte en officiell analys, och det är fortfarande jag som berättar historien.
Bakgrunden till att jag skriver den här texten är enkel: något skaver fruktansvärt kring skolan i Nyköping. Jag försöker egentligen bara förstå varför. Förhoppningen är att texten också kan hjälpa dig att förstå.
Jag har inga intressen i varken politiken eller tjänstemannasidan. Men trettio år som tjänsteman och tio år som politiskt aktiv har gett mig en vana att läsa styrdokument och se hur beslut egentligen fattas. Numera har jag inga lojaliteter som hindrar mig från att tänka fritt. Objektiv är ingen människa, men jag försöker se detta ur skattebetalarens och kommuninvånarens perspektiv.
De flesta vill helt enkelt att skolan ska fungera. I Nyköping gör den inte det. Resultaten faller och missnöjet ökar. Därför lanserades 2024 visionen: “Sveriges bästa skola 2030” – med förbättrad undervisning och ökad trivsel som ledstjärnor. Det låter bra. Det låter som något man vill tro på.
Men vad betyder egentligen “bästa skola”? I dokumentet betonas helhetssyn: pedagogik, ledarskap, resurser, elevvälbefinnande – allt ska räknas. Det är en bred vision, men när man läser mellan raderna blir det tydligt att dokumentet främst beskriver mål och värdeord, inte detaljerade åtgärder. Här finns en tydlig spänning mellan vision och verklighet.
Jag har länge undrat varför budskapen från kommunledningen skiljer sig så drastiskt från det jag hör av skolpersonal och föräldrar. Jag tyckte att diskrepansen var märklig, men inte värre än andra konflikter i världen. Jag skrev några sånger om det och tänkte att det fick vara nog.
Sedan kom Sörmlands Nyheters avslöjande: en tjänstemannarapport till barn- och utbildningsnämnden visade sig vara AI-genererad, med påhittade referenser. På ren svenska: ett bedrägligt dokument. Där väcktes min nyfikenhet på allvar. Vad pågår egentligen i kommunledningen och i våra skattefinansierade skolor?
Jag började läsa allt jag kom över – artiklar, protokoll, offentliga handlingar. Den som fångade mig mest var skolutvecklingsplanen 2024. Länk här Skolutvecklingsplan
Jag läste den två gånger och lyssnade på ljudfilen en gång. Ändå förstod jag inte vad den egentligen sa. Min spontana tanke var: är även detta dokument AI-genererat?
För att få ett mer objektivt grepp bad jag fyra olika språkmodeller (AI) att analysera dokumentets språkliga drag. De gör inga vetenskapliga sannolikhetsberäkningar, men de kan uppskatta hur lik en text är AI-material jämfört med mänskligt skrivet.
Deras bedömningar hamnade ungefär här:
– sannolikheten att texten är helt mänskligt skriven: ca 40 %
– sannolikheten att den är AI-genererad men bearbetad av en människa: ca 70 %
– sannolikheten att den är helt AI-genererad: ca 10 %
Siffrorna är inte vetenskapliga. Men alla modeller reagerade på samma sak: skolutvecklingsplanen bär tydliga språkliga drag av AI-produktion.
När fyra helt olika AI-modeller – som inte känner Nyköping, inte varandra och inte har några gemensamma intentioner – ändå pekar åt samma håll, då är det rimligt att fundera på varför ett kommunalt styrdokument liknar AI-skrivet material mer än mänskligt.
Nästa fråga blev: har politiker och skolpersonal läst och förstått skolutvecklingsplanen?
AI-modellerna gav låga uppskattningar. Jag frågade även människor i min närhet och på sociala medier. Resultatet? 100 % svarade att de inte läst eller inte förstått planen – ofta båda.
Med det som utgångspunkt måste man nästan ställa den obekväma frågan:
Varför skapa en skolutvecklingsplan som uppenbart inte är till för att förstås?
En plan som verkligen skulle förändra skolan hade politiker, personal och kanske även föräldrar kunnat läsa och ta till sig. Åtminstone hade jag själv förstått den.
Här börjar en annan pusselbit passa: politiken.
Socialdemokrater och moderater samregerar i Nyköping, men de har helt olika syn på skolan. De kan enas om mycket – men inte detta. Då blir skolutvecklingsplanen 2024 logisk. Inte som plan, utan som politisk överlevnadsstrategi. Ett dokument som håller ihop en koalition som inte är överens om skolpolitiken.
Efter långa resonemang med flera AI-modeller om den språkliga strukturen landade även de i en liknande tolkning: dokumentet är mer kompromiss än kursändring.
Så där fann jag min förklaring till varför vi har en plan som inte fungerar som plan.
Och när jag följde spåret vidare landade jag i det som alltid är den stora konfliktlinjen: friskolorna.
Kommunen har ansvaret för att alla barns utbildning – inte först 2030, utan idag, här och nu.
Det är lätt att hänvisa till visioner och mål på lång sikt: “Sveriges bästa skola 2030”. Men vad händer med barnen som går i grundskolan just nu, med Nyköpings kommunala skola bland de sämsta i landet?
Vem tar ansvar för deras vardag, deras studiero, deras kunskapsutveckling, deras trygghet?
När målet ligger sju år framåt blir det tydligt att planen inte är ett verktyg för dagens barn, utan snarare ett dokument för politisk legitimitet, framtida visioner och långsiktiga strategiska mål.
Kommunen betalar och styr, men när politiska konflikter och resurssituationer krockar med verkligheten blir det uppenbart: barnen får vänta – men politiken planerar för framtiden.
Nyköping sticker ut ännu mer. Här går cirka 32 % av grundskoleeleverna i friskola, jämfört med rikssnittets ca 16 %. Samtidigt är resultaten i den kommunala skolan bland de sämsta i landet.
Med den bakgrunden skulle man kunna tro att just Nyköping behövde en tydlig och begriplig skolutvecklingsplan mer än någon annan kommun.
Men en sådan plan är omöjlig att skapa när politiken krockar. Då blir det istället ett dokument som håller ihop koalitionen genom att inte säga någonting som någon egentligen måste stå för.
Här kan man också notera vad planen faktiskt lovar:
-
Löpande uppföljning av mål och aktiviteter
-
Helhetssyn: pedagogik, ledarskap, resurser, trivsel
-
Fokus på kultur, struktur, process och resultat
-
Tio prioriterade aktiviteter som ska omsättas i praktiken
Det låter imponerande på papper. Men i praktiken är det svårt att se hur dessa mål omsätts konkret, särskilt när politiska konflikter kring friskolor och resurser existerar. Orden finns, men åtgärderna framstår som vaga.
När man sedan lägger till ekonomiska begränsningar, minskande elevkullar och behov av balans i budgeten, blir det ännu tydligare: planen är lika mycket en politisk strategi som ett pedagogiskt verktyg.
Och då blir också tystnaden runt skolplanen begriplig.
Det är kanske inte meningen att den ska förstås.
Det är bara meningen att den ska finnas.
Jag hoppas nu att du som läsare förstår att lösningen – att avskeda en chef för att hon erkände att hon använt AI som hjälp – bara är ytterligare en distraktion från det verkligt viktiga: att vi alla borde diskutera våra barns skola, skolans vardag och framtid.
Om du vill kan du lyssna på några AI-genererade sånger jag gjort om Nyköpings skolor. Den AI jag använder till musiken heter Suno, och om den hittar på någon ton hit eller dit gör det nog bara musiken bättre.
Tack för att du läste. Nu är det upp till dig: fundera själv på dina barns skola, din egen arbetssituation i skolan – eller helt krasst, vad mina skattepengar egentligen används till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar