Min huvudanalys är densamma som egentligen alla berörda – barn, föräldrar, pedagoger, skolledning och tjänstemannaledning – uttryckt länge: barn far illa, vilket vi fått offentliga rapporter om, och alla barn får inte den utbildning de har rätt till, vilket betygen visar.
Skolutvecklingsplanen styr allt
I grunden ligger skolutvecklingsplanen Bästa skola 2030. Det är det styrande dokumentet som hela rapportstrukturen bygger på. Därför gör politiken i praktiken inget annat än att följa upp den plan man redan beslutat om.
Nämndordföranden uttryckte det tydligt:
”Rapporten visar hur nuläget ser ut och vilka utmaningar som finns.”
Han håller samtidigt fast vid målet Bästa skola 2030.
Varför blev just den här rapporten uppmärksammad?
Det som väckte intresset var att en uppmärksam journalist upptäckte att den tidigare rapporten delvis var AI-genererad och hade påhittade källor – och enligt min tolkning mer saga än sanning. Kommunens lösning blev att en chef fick sluta. Därefter fick divisionschefen bakläxa, men vara kvar och tog hjälp av kvalitetschef och flera kvalitetsadministratörer.
Det syns i den nya rapporten: den liknar mer en redovisning av hur man arbetar med kvalitetsarbete än en faktisk beskrivning av situationen i skolan. Men som jag skrev tidigare – syftet är inte att skildra verkligheten, utan att följa upp planens åtgärder.
Och innehållet kokar ner till något väldigt enkelt:
Barn far illa och alla barn får inte utbildning enligt lagens krav.
En intressant formulering
Kommunledningskontoret levererar en liten rad som är korrekt i sak men som, i mina ögon som tidigare tjänsteman, också fungerar som en friskrivning:
Ärendets natur är en uppföljning, det vill säga en tillbakablick. Därmed behöver ingen prövning av barnets bästa enligt barnkonventionen göras inför beslut.
Detta trots att barn far illa, skolan inte fungerar och utvecklingen går åt fel håll.
En plan utan resurser
Skolan arbetar vidare utifrån en plan man vet inte fungerar. Åtgärderna är relevanta på sitt sätt, men när inga nya resurser tillförs kraschar systemet långsamt – trots att alla gör sitt bästa.
Grunden i Bästa skola 2030 är: inga nya resurser, jobba annorlunda.
Metaforen i planen – ett mixerbord där man bara vrider på rätt reglage – är talande. Rapporten säger egentligen: Det här går inte. Men det kan man inte skriva rakt ut eftersom politiken låst sig vid planen.
Du kanske tycker att jag borde gå in i rapportens detaljer, men dem får du fundera över själv. Jag gjorde en sång som i korthet säger samma sak som rapporten. Den heter Skolchefsrapporten
Den politiska analysen
Socialdemokraterna vill ha en jämlik skola. Moderaterna vill i grunden ha en marknadsskola. Konflikten ligger där i styret, och därför lämnar politiken i praktiken arenan med budskapet till tjänstemännen: ordna det här utan nya resurser.
Den linje som i praktiken vinner är den moderata. När den kommunala skolan försvagas söker sig medborgarna till de privata alternativen. Avtalet Bästa skola 2030 blir då en moderat seger sett ur politiskt kraftfältsperspektiv.
Vi kan beskriva konfliktlinjen övertydligt:
Ska utbildningen av medborgare styras av folkvalda – eller av en bolagsstyrelse?
Motargumentet är att staten styr via läroplaner, men min bloggserie visar att verkligheten är mer komplicerad. Det intressanta är att eftersom de två partierna valt jobba ihop blir folkviljan via styret "likvärdig vård i privat regi" . Det är något att fundera över för framförallt förloraren socialdemokratin.
Den större bilden: tillväxtlogiken
Det politiska styret i kommunen är stabilt och kan i praktiken styras av ett fåtal personer på hög nivå. Parterna är överens om ett gemensamt övergripande mål: tillväxt. Trollformeln är Skavsta som motor, kombinerat med stora infrastrukturprojekt som Ostlänken. Bostadsprojekten vi sett växa fram och nu ser rätt ödsliga ut är en del av kommunens överenskommelse med staten för järnvägsfinansiering. Så de volymmål som sattes rullar på, oavsett om det finns några människor som efterfrågar bostäderna.
Men när kommunen inte växer, samtidigt som man fortsätter följa en gammal tillväxtplan, uppstår problem. Kort sagt: resursbrist.
Skolan, äldreomsorgen och socialtjänsten är de områden som politiken minskar resurserna till. Det är uppenbart utan att man behöver fördjupa sig i siffror. De tre områdena är kärnområden och det är där det finns resurser. Uttryckt ur medborgarperspektiv det är det vi betalar skatt till. Nu skriver jag om skolan inte socialtjänsten eller äldreomsorgen, men mönstret blir detsamma och en mängd konsekvenser för medborgarna. Så du kan använda resonemangen här när t.ex. stöd till LSS uteblir eller hemtjänsten inte klarar uppgiften.
Skattemedlen styrs bort – men vart?
Hur kommunledningen ska lyckas styra våra skattemedel till den privata verksamheten i Skavsta är ett intressant kapitel. Jag har skrivit en sång om en sådan tidigare överföring kopplad till skolan, Sången om Skavsta-byggen. Kommunen äger 10% och överföring av kapital är en nästan omöjlig juridisk process. Så nu skapas ett antal bolag det hittar du här. Överföringarna den vägen är betydligt svårare att se och förstå. Ärendets namn är vackert formulerat: Förändrad koncernstruktur av Skavsta flygplats. Det ligger långt ner på dagordningen, när alla ledamöter hunnit bli trötta. Och jag lovar – många förstår inte vad de beslutar.
Fastighetsaffärerna och metoderna kring dem är något jag skrivit mycket om, och kommunen kör vidare på samma spår. Jag visar nu bara att det skapas strukturer för överföring av skattemedel till privata "fastighetsbolag". När och hur får andra följa upp, jag har ägnat nog tid åt den frågan och nu är det skolan och hur kunskap skapas jag ägnar mig åt.
Slutsatsen
Det viktiga i hela denna kråksång är att förstå det som faktiskt sker:
Resurserna styrs bort från skolan, och istället till "tillväxtmotorer" typ. Skavsta.
Visionen är 10 000 nya jobb. Kanske händer det. Kanske inte. Men det måste vara tydligt att våra skattemedel satsas på den drömmen – inte på skolan idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar