lördag 29 november 2025

Skolan (3) – Skolverkets miljonkrasch

Skolverkets miljonkrasch

Rubriken är inte överdriven, Projektet med de digitala nationella proven har redan kostat nära en miljard kronor, och regeringen har nu stoppat planen. Om tre år kan digitala nationella prov återigen bli aktuellt. Satsningen, som initierades av tidigare socialdemokratiska regeringen och fortsattes av nuvarande moderata regering, involverade flera dataleverantörer och tekniska plattformar. Jag tänker inte försöka förklara alla politiska turer och ekonomiska transaktioner, det får andra ägna sig åt.

Det som intresserar mig är att jag redan när projektet startade hade en stark känsla av att det skulle gå fel. Min upplevelse var tydlig, även om jag inte kunde veta allt i detalj, något i upplägget, ambitionen att mäta lärande digitalt och de valda systemen pekade på stora risker. Det intressanta för mig är att reflektera över hur denna känsla växte fram till något som kan kallas kunskap, och vilka erfarenheter som formade mitt vetande.

Att beskriva exakt vad jag tänkte då är svårt, minnet är alltid ett återskapande i nuet. Däremot vet jag vilka faktorer eller fragment jag hade. Här är min “kunskapsprocess”:


Kunskapsprocessen

Jag börjar tänka tillbaka på början av 1980-talet, när jag var runt trettio år och gjorde min socionompraktik på Vallmotorp, ett miljöterapeutiskt behandlingshem. Den grundläggande idén var att människor skulle kunna ta sig ur narkotikaberoende. Inom detta begränsade område blev processer och beteenden tydliga och ibland förståeliga. Jag funderade alltid på vad som gör att människor lär något nytt.

Jag har senare, som yrkesman, besökt nästan alla typer av behandlingsmodeller. Det finns skillnader mellan miljöterapeutiska, målstyrda, programstyrda, auktoritära och familjära vårdsituationer. I samtliga lyckas man ofta bryta beroenden, men när människor från olika miljöer möter mig på gatan och säger, “Hej Björn, känner du igen mig?” ser jag skillnader. De från miljöterapeutiska modeller är ofta förändrade på sätt som gör dem svårare att känna igen, medan andra följer mönster som är mer igenkännbara. Det verkar som om de andra mer har anpassat sig. Detta är mina iakttagelser, begränsat till mindre än tjugo individer, alltså inga vetenskapliga fakta, bara min erfarenhet.

Barnbyn Skå var en annan miljöterapeutisk verksamhet jag hade kontakt med. Lars Lorentzon, en av cheferna, undersökte något han kallade “vredens pedagogik”. I sin bok berättar han om Gabriel, en pojke som under en fjällresa kastade sig utför skidbacken utan kunskap om skidåkning, medan de andra barnen gick i skidskola. På kort tid blev Gabriel skicklig på skidåkning och förändrades som person. Han “ramlade sig till” kunskap och erfarenhet. Lorentzons psykologiska modell försöker förklara detta, men exemplet är tydligt och målande.

Att se kunskap som färdigheten att åka skidor är mätbart. Men funderar man på vad som händer inuti pojken, vad som gör att han kan hantera backen och kalla det kunskap, blir det inte mätbart med dagens teorier. Grundfrågan blir, Vad är kunskap? Är det förståelsen som träder fram i oss, eller bara beteendet vi uppvisar?

Detta blev en pusselbit i min slutsats, Skolverkets projekt skulle krascha. Man vet helt enkelt inte vad man försöker mäta. Tanken att köpa x minuter lärotid och få ut y mängd mattefärdighet är ett tankesätt som kräver ett objektivt mätinstrument som ännu inte finns.


Yrkesliv och digitala system

En annan erfarenhet kommer från mitt yrkesliv. Vi fick ett journalsystem som hette Procapita. När det upphandlades var det i stort ett skal, en idé, och användarna skulle själva fylla systemet. Resultatet blev, enligt mig, ett tungrott system, fokus låg på statistik snarare än beslut, och mycket inmatning var irrelevant för praktisk användning. Systemet blev dessutom en hybrid som inte gick att jämföra med andra system, vilket gör att statistiken över landet inte blir korrekt.

Jag deltog även i arbetet att skapa flöden från anmälan/ansökan till insats. Kommunen lade ner många tusen arbetstimmar på detta. Tänk dig att en anmälan tas emot, beroende på ärendets art finns otaliga variationer. Från gripandet för narkotikainnehav till fullföljd behandling ska kommunen automatiskt reagera och följa hela processen, både åtgärder och kostnader. Drömmen om en maskin som gör jobbet lika, mätbart och effektivt är förståelig, men nog en omöjlig dröm.

Den tredje erfarenheten gäller upphandlingar. En motpart tar ansvar, anlitar flera företag, som i sin tur anlitar fler. Minsta otydlighet i något led kan få hela projektet att haverera, och kostnaderna skjuter i höjden. Grundtanken är enkel, vet man inte vad man vill ha, hur ska man kunna styra processen? Som man frågar får man svar.


Slutsats

Den här berättelsen visar vilka erfarenheter jag hade som grund för att bedöma att Skolverkets projekt skulle krascha. Hur kan jag med begränsad kunskap, och minimalt om skolans värld, ändå känna detta? Här möts min erfarenhet, min förståelse för medvetande och min reflektion över observationer utanför mig. Det är just denna resa jag vill utforska vidare tillsammans med dig.

Jag har också skapat en sång som reflekterar över frågan “Vad är kunskap?”, en musikaliskt tolkad fortsättning på detta avsnitt.


Kan kunskap mätas?

Text och musik: Björn Wadström

Vem väger tankar på en våg,
Vem mäter djupet av ett ord,
Är visdom bara siffror på ett papper,
Eller något som bor?

Kan kunskap mätas som regndroppar faller,
Eller som vinden över fälten,
Säg mig hur vet vi,
Säg mig vem ser,
Vad som är sant och vad som är mer.

Ett barn som frågar,
En gammal som vet,
En hjärna som söker,
En melodi som letar,
Är svaren gömda i böcker och blad,
Eller i natten där stjärnor står?

Kan kunskap mätas som regndroppar faller,
Eller som vinden över fälten,
Säg mig hur vet vi,
Säg mig vem ser,
Vad som är sant och vad som är mer.

Är det i tystnad,
Är det i skrik,
Är det i tvivlet som vi hittar en blick,
Som visar oss vägar,
Som ritar en linje,
Mellan det vi vet och det som försvinner.

Kan kunskap mätas som regndroppar faller,
Eller som vinden över fälten,
Säg mig hur vet vi,
Säg mig vem ser,
Vad som är sant och vad som är mer.


Den här berättelsen fortsätter i nästa bloggavsnitt, Skola (4). Jag har en plan för hela den här serien, men kommer det någon intressant "mediehändelse" så stuvar jag om i planen. Nästa avsnitt kommer när det är klart.

fredag 28 november 2025

Skolan (2) - Signaler vid ån

Signaler vid ån

Välkommen till min fortsatta resa genom lärandet och skolan.

Detta blir en serie av blogginlägg där jag försöker utforska vad utbildning och skola egentligen är, både som idé och som plats där människor möts, delar erfarenheter och försöker förstå varandra. Jag tittar på pedagogik, utbildningens struktur och hur vi genom historien har format och formats av lärande. 

I Skolan (1) handlade texten om en kritisk granskning av skolpolitiken i Nyköping. Jag använde AI som verktyg för att analysera skolutvecklingsplanen 2024 och visar hur planen i praktiken verkar mer politiskt strategisk än ett konkret stöd för elever och lärare. Kort sagt: dokumentet är svårbegripligt, mer kompromiss än konkret plan, och problemen i skolan syns tydligt redan idag.

Nedan följer en berättelse i form av en visa – “Signaler vid ån” – som försöker skildra lärandet från de första människorna vid elden vid ån till dagens skolor och samhällen. Texten är poetisk och reflekterande, ett försök att fånga både historiska platser och den inre process som sker när vi lär oss och delar kunskap.

Tänk att t.ex. här i Nyköping sitter en grupp människor vid elden. De sitter på en höjd över ån och försöker beskriva vad de upplevt under dagen, barnen sitter tysta bredvid och försöker förstå läten och gester hos de vuxna. Det har funnits människor här sedan lång tid kanske mer än 10.000 år. Fångar du den bilden har du början av sången.


"Signaler vid ån" 

Text och musik: Björn Wadström

Intro

Vid ån pulserar signaler genom nattens lugna sken,
människor möts i rytmen, delar känslor om och om igen.
Far tar sonens hand, mästaren visar vägen fram,
och elden i oss glöder, där börjar allt vi kan.

Vers 1 – Inre signaler

Miljarder små signaler virvlar runt i vårt huvud
känslor utan språk som ropar efter röst
Vi famlar efter toner, efter ord som kan förstå,
bygger världar av det lilla, av allt vi vågar nå.

Vers 2 – Vid ån

Där vid ån, när natten höll oss nära med sin ro,
samlades vi tillsammans, delade allt vi trodde på.
Känslan blev till mening, blev berättelse och ord,
så tog lärandet sin början, slog rot i hjärnans jord.

Vers 3 – Lärarens hantverk

Far lärde sonen rytmen, hantverk formades med tid,
mästaren och lärlingen gick vägen steg för steg i frid.
Men vad ska lärare ge vidare nu, i tider som är nya?
Är det kunskap, är det färdighet, eller något vi måste skruva på?
Relationer bär lärandet, mer än böcker nånsin gör,
ett samtal mellan hjärtan där förståelsen långsamt dör, och föds och dör 

Vers 4 – Tidiga civilisationer

I Sumerernas rike ristades ord i lera,
i Egypten lärde man om stjärnor och fara.
I Grekland växte tankar, filosofi och konst,
i Kina skrevs poesi och byråkrater lärde sin konst.
I Indien band man samman medicin och matematik,
i Persien spreds kunskapens väg och etik.

Vers 5 – Medeltidens skolor

I Europas gamla salar sjöng man psalmer högt i kor,
präster spred sin visdom, barn lärde ord de aldrig hört förut.
Adelsbarn fick språk och svärd och lärde maktens melodi,
för framtidens strategier i ett rike utan fred.

Vers 6 – Industrisamhället

När maskinerna tog ton i stadens takt och hamnens brus,
satt barnen raka i sina bänkar, läsa, räkna, skriva som små ljus.
Kvinnokraften frigjordes, fabrikerna tog spjärn,
och skolan blev en plats där alla väntade på sin tur att lära, tur att lära mer.

Vers 7 – Skolans mångfald idag

Nu är skolan många saker, många vägar genom tiden,
kommunal, friskola och internationell med olika profiler i leden.
Målen växer, riktning svajar, men signalerna består,
inre röster längtar efter språk som andra faktiskt förstår.
Läraren står framför, eleven vandrar bredvid,
vad är själva kärnan i vårt lärande i denna digitala tid?

Vers 8 – Elit och allmänhet

Elitens skolor formar makt och nätverk tätt som tråd,
den allmänna skolan fostrar oss till folkets vardagskod.
Signaler blir till känsla, känsla blir till ord,
och orden blir till handling, så formas livets bord.

Vers 9 – Nutid och möten

Än idag kan man höra, om man lyssnar riktigt rätt,
hur rösterna från ån bär viskningar som aldrig riktigt dött.
Elden är inte veden mer, men rummet där vi möts,
där vi prövar vår förståelse och hoppas att den stöts, och föds igen.

Vers 10 – Avslutning

Från hjärta till tanke,
från känsla till skrift,
pulsen finns kvar i möten,
ord och förståelse…

Det vi lär och delar
skapar både oss och världen,
skolan är rytmen
som bär lärande framåt…

Här formas hjärtan och hjärnor,
känsla och kunskap,
skolan är melodin
som bär genom livet…


När du har läst och lyssnat så är det inget svar, bara några fler perspektiv, att tänka vidare kring.  Nästa blogg Skolan (3) kommer när den är klar. Läs, lyssna, reflektera, låt signalerna flöda i ditt eget tempo.