Skolverkets miljonkrasch
Rubriken är inte överdriven, Projektet med de digitala nationella proven har redan kostat nära en miljard kronor, och regeringen har nu stoppat planen. Om tre år kan digitala nationella prov återigen bli aktuellt. Satsningen, som initierades av tidigare socialdemokratiska regeringen och fortsattes av nuvarande moderata regering, involverade flera dataleverantörer och tekniska plattformar. Jag tänker inte försöka förklara alla politiska turer och ekonomiska transaktioner, det får andra ägna sig åt.
Det som intresserar mig är att jag redan när projektet startade hade en stark känsla av att det skulle gå fel. Min upplevelse var tydlig, även om jag inte kunde veta allt i detalj, något i upplägget, ambitionen att mäta lärande digitalt och de valda systemen pekade på stora risker. Det intressanta för mig är att reflektera över hur denna känsla växte fram till något som kan kallas kunskap, och vilka erfarenheter som formade mitt vetande.
Att beskriva exakt vad jag tänkte då är svårt, minnet är alltid ett återskapande i nuet. Däremot vet jag vilka faktorer eller fragment jag hade. Här är min “kunskapsprocess”:
Kunskapsprocessen
Jag börjar tänka tillbaka på början av 1980-talet, när jag var runt trettio år och gjorde min socionompraktik på Vallmotorp, ett miljöterapeutiskt behandlingshem. Den grundläggande idén var att människor skulle kunna ta sig ur narkotikaberoende. Inom detta begränsade område blev processer och beteenden tydliga och ibland förståeliga. Jag funderade alltid på vad som gör att människor lär något nytt.
Jag har senare, som yrkesman, besökt nästan alla typer av behandlingsmodeller. Det finns skillnader mellan miljöterapeutiska, målstyrda, programstyrda, auktoritära och familjära vårdsituationer. I samtliga lyckas man ofta bryta beroenden, men när människor från olika miljöer möter mig på gatan och säger, “Hej Björn, känner du igen mig?” ser jag skillnader. De från miljöterapeutiska modeller är ofta förändrade på sätt som gör dem svårare att känna igen, medan andra följer mönster som är mer igenkännbara. Det verkar som om de andra mer har anpassat sig. Detta är mina iakttagelser, begränsat till mindre än tjugo individer, alltså inga vetenskapliga fakta, bara min erfarenhet.
Barnbyn Skå var en annan miljöterapeutisk verksamhet jag hade kontakt med. Lars Lorentzon, en av cheferna, undersökte något han kallade “vredens pedagogik”. I sin bok berättar han om Gabriel, en pojke som under en fjällresa kastade sig utför skidbacken utan kunskap om skidåkning, medan de andra barnen gick i skidskola. På kort tid blev Gabriel skicklig på skidåkning och förändrades som person. Han “ramlade sig till” kunskap och erfarenhet. Lorentzons psykologiska modell försöker förklara detta, men exemplet är tydligt och målande.
Att se kunskap som färdigheten att åka skidor är mätbart. Men funderar man på vad som händer inuti pojken, vad som gör att han kan hantera backen och kalla det kunskap, blir det inte mätbart med dagens teorier. Grundfrågan blir, Vad är kunskap? Är det förståelsen som träder fram i oss, eller bara beteendet vi uppvisar?
Detta blev en pusselbit i min slutsats, Skolverkets projekt skulle krascha. Man vet helt enkelt inte vad man försöker mäta. Tanken att köpa x minuter lärotid och få ut y mängd mattefärdighet är ett tankesätt som kräver ett objektivt mätinstrument som ännu inte finns.
Yrkesliv och digitala system
En annan erfarenhet kommer från mitt yrkesliv. Vi fick ett journalsystem som hette Procapita. När det upphandlades var det i stort ett skal, en idé, och användarna skulle själva fylla systemet. Resultatet blev, enligt mig, ett tungrott system, fokus låg på statistik snarare än beslut, och mycket inmatning var irrelevant för praktisk användning. Systemet blev dessutom en hybrid som inte gick att jämföra med andra system, vilket gör att statistiken över landet inte blir korrekt.
Jag deltog även i arbetet att skapa flöden från anmälan/ansökan till insats. Kommunen lade ner många tusen arbetstimmar på detta. Tänk dig att en anmälan tas emot, beroende på ärendets art finns otaliga variationer. Från gripandet för narkotikainnehav till fullföljd behandling ska kommunen automatiskt reagera och följa hela processen, både åtgärder och kostnader. Drömmen om en maskin som gör jobbet lika, mätbart och effektivt är förståelig, men nog en omöjlig dröm.
Den tredje erfarenheten gäller upphandlingar. En motpart tar ansvar, anlitar flera företag, som i sin tur anlitar fler. Minsta otydlighet i något led kan få hela projektet att haverera, och kostnaderna skjuter i höjden. Grundtanken är enkel, vet man inte vad man vill ha, hur ska man kunna styra processen? Som man frågar får man svar.
Slutsats
Den här berättelsen visar vilka erfarenheter jag hade som grund för att bedöma att Skolverkets projekt skulle krascha. Hur kan jag med begränsad kunskap, och minimalt om skolans värld, ändå känna detta? Här möts min erfarenhet, min förståelse för medvetande och min reflektion över observationer utanför mig. Det är just denna resa jag vill utforska vidare tillsammans med dig.
Jag har också skapat en sång som reflekterar över frågan “Vad är kunskap?”, en musikaliskt tolkad fortsättning på detta avsnitt.
Kan kunskap mätas?
Text och musik: Björn Wadström
Vem väger tankar på en våg,
Vem mäter djupet av ett ord,
Är visdom bara siffror på ett papper,
Eller något som bor?
Kan kunskap mätas som regndroppar faller,
Eller som vinden över fälten,
Säg mig hur vet vi,
Säg mig vem ser,
Vad som är sant och vad som är mer.
Ett barn som frågar,
En gammal som vet,
En hjärna som söker,
En melodi som letar,
Är svaren gömda i böcker och blad,
Eller i natten där stjärnor står?
Kan kunskap mätas som regndroppar faller,
Eller som vinden över fälten,
Säg mig hur vet vi,
Säg mig vem ser,
Vad som är sant och vad som är mer.
Är det i tystnad,
Är det i skrik,
Är det i tvivlet som vi hittar en blick,
Som visar oss vägar,
Som ritar en linje,
Mellan det vi vet och det som försvinner.
Kan kunskap mätas som regndroppar faller,
Eller som vinden över fälten,
Säg mig hur vet vi,
Säg mig vem ser,
Vad som är sant och vad som är mer.
Den här berättelsen fortsätter i nästa bloggavsnitt, Skola (4). Jag har en plan för hela den här serien, men kommer det någon intressant "mediehändelse" så stuvar jag om i planen. Nästa avsnitt kommer när det är klart.
