I ett individcentrerat modernt samhälle så kanske den traditionella folkrörelsen och föreningslivet byter form. Att tala om att det inte finns kollektiva rörelser är bara fånigt men formen och "lojaliteten" växlar snabbare. I den lilla byn så hölls mycket av samhällsgemenskapen upp av föreningslivet. Produktionen var också mer stabil och ortsanknuten. Det var naturligt att välja sina representanter utifrån personlig kännedom. Nu när makten flyttar till Bryssel så riskerar mycket av den lokala demokratin att dö. Det blir också meningslöst att diskutera många politiska frågor när någon annan långt därborta fattar besluten.
Men föreningslivet lever nog starkare än någonsin i många sammanhang. Det finns miljontals svenskar som är frivilligt engagerade i föreningsliv. Men engagemanget följer nog mer den egna eller familjens livscykel idag. Formen har självklart även den förändras för kommunikation. Det är något positivt med det digitala samhället som glöms bort i debatten.
Jag bloggar inte som politiker men jag skall ta ett exempel ur mitt liv. I lokalföreningen och dess möten finns den naturliga gemenskapen och värderingarna och detaljer kan diskuteras. På webben finns program och fakta från vad som sker i olika frågor. På webben finns också ett intranät som gör det lätt att nå andra engagerade personer i Sverige eller t.o.m övriga världen. Så när man då hamnar i ett forum för beslut så menar jag att grunden för beslutet är mycket bredare än vad det någonsin varit tidigare. Så visst behövs partierna för att formulera frågor och fatta demokratiska beslut.Jag talar gärna om rörelser i ett vidare perspektiv. Den röda, gröna, blå och bruna rörelsen. Då avser jag inte partier utan värderingsströmmar. De här rörelserna kanaliseras sedan ut i de olika politiska partierna. Hur de här värderingsströmmarna uppstår är en ganska komplex historia. Den gröna rörelsen som exempel uppstår när vetenskapen och forskningen visar att vårt samhälle är på fel väg. Den bruna rörelsen menar jag bygger på rädsla över det stora och mångkulturella. Den röda och den blå rörelsen är den traditionella diskussionen om ägande och fördelning av produktionsresultat.
Har partierna spelat ut sin roll? Nej självklart inte, men kanske Sverige har för många blå partier på samma arena. Det blir lite märkliga politiska skeenden när t.ex. de fyra blå partierna skall försöka framhäva sitt eget existensberättigande.
Unga människor sägs ha svårt att göra sig hörda i politiken. Jag tror snarare att de har det lättare nu än någonsin i historien. Men hastigheten i förändringarna är kanske för långsam för en ung människa. Det är tröga processer att förändra något i ett så komplext system som ett samhälle. Den största orsaken till svårigheterna att vara politiker som SvD tar upp är nog den egna personliga förväntan på att politik är enkelt. Jag gillar inte synen på politik som ett yrke. Det händer något med en människa som sitter alltför länge i de beslutande församlingarna. Det finns givetvis svårigheten för den som är helt ny att hitta formerna för det politiska arbetet. Det största demokratiska problemet är nog ändå de politiker som år efter år sitter kvar. Ok att det kan vara nya lianer men alltför ofta samma babianer.
Vill du engagera dig politiskt, bli medlem i den gröna rörelsens största parti så klickar du här ;)
Intressant och mer av Wadström
Svd 1, 2, 3, 4, 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar