Nedanstående bilder är lite nostalgi. Ingemar hade varit sjuk en längre tid och visst kan jag känna en viss saknad. Nu var det inte boxningen i sig som jag känner saknad efter. Både Ingo och Floyd var hjärtliga människor med värme och humor. Stora idrottsmän och människor. Ingo hade också ett så skönt språk. Minnet hos mig av båda dessa boxare har lärt mig att det går att vara hård, ödmjuk och kärleksfull samtidigt. Tack!
Aftonbladet SvD DN
Mer intressant av wadström. Andra bloggar om: Ingo Floyd Boxning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar