Det blir inte alltid som man tänkt sig

27 december 2014 skrev jag att jag skulle börja skriva igen. Nu drabbades jag av Södermanlands Läns sjukvård. Det blev nästan 6 månader av "onödigt lidande". Jag skrev lite om det på en blogg jag har på lokaltidningen som heter mina perspektiv. Jag har nu i stort slutat med mitt politiska engagemang då tio år borde räcka för att göra sin värnplikt som samhällsmedborgare. Har inte helt släppt engagemanget men det får bli på mina villkor när jag finner lust. Så det här året kvarstår jag som medlem i miljöpartiet och är lite engagerad i Gröna Seniorer. Jag konstaterade ganska snabbt att yrkeslivet går inte att kombinera med sjukvårdens rehabiliteringsinsatser. Det är en ganska viktig fråga som jag kanske återkommer till någon dag. Resultatet och det är det viktigaste är att jag slutat lönearbeta.

Då infinner sig ett underbart tillstånd av frihet. Friheten att själv få disponera sin tid. Friheten att få förverkliga några av de tankar jag haft. Jag tror många människor går med tanken att de har något de verkligen vill göra sedan när de bara får tid.

En av flera tankar jag har är att få lugnet, koncentrationen och tiden att skriva. Jag har funderat mycket på vad den här önskan kommer ifrån. Samhället har väl aldrig erbjudit så många platser och former att formulera sig som nu. När jag började skriva "på nätet" fanns inte ens bloggen. Nu har vi twitter, facebook, kommentarsfält i media och oändliga former av bloggen. Men det är något som ändå fastnar i tanken att formulera en hel och egen bok.

Jag vet inte om det bara är jag som upplever att det är svårt att uppfatta det jag letar efter. Det kräver så mycket energi att få ihop berättelsen i skallen. Digitaliseringen har förutom tillgången till en gigantisk erfarenhets och kunskapsmassa medfört en fragmentisering. Jag tror inte jag är mer korkad än genomsnittsmänniskan men jag upplever det svårt att få ihop en samlad bild av all "information" jag tar in. Boken blir för mig symbolen eller hoppet att kunna måla upp något jag ser. Troligen blir det bara ytterligare ett fragment för den som eventuellt läser boken när den är klar. Det gör inget för skrivandet har inget högre syfte än att jag själv får göra det jag vill och ha roligt.

Boken som jag pratat om under ganska många år har en framsida och en titel:

Så de närmaste åren kommer jag  "jobba" på att det verkligen skall bli en bok du kan läsa. 

Jag har ägnat några månader till att städa, både rent fysiskt med alla ting jag samlat på mig under livet. Det vår ganska mycket saker som jag lagt åt sidan för att fixas sedan. Det mesta har jag skänkt till någon som behöver grejorna bättre men lite större saker som t.ex. motorcykel har jag sålt. Det viktigaste var nog att rent fysiskt elda upp massor av papper. Jag har haft hur mycket "viktiga papper" som helst. Den senaste tiden har jag också rensat i den digitala djungel som omger mig. Har lyckats minimera antalet datorer till två varav en inte är ansluten till nätet. Att göra en digital städning är mer komplicerad än man kan tro. Massor av beslut att stänga av flöden och deleteknappen är snart utsliten. Jag kommer nog att skriva lite om "den digitala djungeln" i något senare inlägg.

Har en tradition här på Ettan att stava dåligt, skriva långt och spretigt. Det gillar jag så så får det bli även fortsättningsvis. Den som är lite smart förstår att det finns något att upptäcka  i det nära/avlägsna, dåtid/framtid. Det mest sammanhållande som finns i en förvirrad värld är kanske Jagger/Richards och The Rolling Stones. Så nu fokuserar vi på Jaggers moves.  Njut av glädjen...