Fonder från löntagarfonder till #fondgate

Det jag beskriver är att det finns en ide i arbetarrörelsen att ta ekonomisk kontroll och skaffa sig även den ekonomiska makten. Mot detta kan man ställa att om man har den politiska och lagstiftningsmakten kan den ekonomiska makten regleras i en demokratisk maktbalans. Att den politiska makten och den ekonomiska makten hamnar i samma hand leder oundvikligen till korruption. Drömmen om den altruistiske ledaren är det nog ingen som tror på.

Några personer i arbetarrörelsen kom på en plan där de bildar ett fastighetsbolag.  Genom att privatisera ”sina” kommunala fastigheter främst i allmänyttan och övriga kommunala fastigheter hittade arbetarrörelsen ett kapital. Endast arbetarrörelsen skulle kunna skapa ett fastighetsbolag genom privatisering utan debatt och insyn. Till bilden hör att de borgerliga försökte komma åt kapitalet tidigare men då genom att ombilda hyresrätter till bostadsrättsföreningar. Den vägen var stängd för socialdemokratin. Så politiskt var arbetarrörelsen överens med moderaterna om att plocka ut kapitalet ur kommunernas fastighetsbolag. Metoderna var lite olika i övrigt var man överens. Det låter som en galen konspirationsteori men tyvärr är den helt sann och den håller på och havererar med rätt stora konsekvenser för medborgarna, dvs dig och mig.

Vi går tillbaka till debatten om löntagarfonder för att få perspektiv. För dig som är för ung för att minnas den striden som handlade om att LO ville beröva kapitalägarna deras makt genom att ta över ägandet av företagen. Läs en snabb enkel  intro här på wiki   

Gör vi en mer förenklad beskrivning så var egentligen inte socialdemokratiska partiet så förtjust i LO-förslaget det blev Kjell Olof Feldt som fick leda diskussionerna med näringslivet för att hitta en kompromiss. När det blev borgerlig valseger på 90-talet började löntagarfonderna avvecklas. Slutligen hamnade kapitalet i AP-fonderna.

I det perspektivet skall vi se den maktsamling som skett av socialdemokrater kring Anders Sundströms Swedbank och AP-fonder. Kjell-Olof Feldts ordförandeskap i Tredje AP-fonden och AMF är viktigt i sammanhanget. I Swedbanks ägarkrets hittar vi stora försäkringsjättar som Folksam och Alecta som också förvaltar våra pensionsmedel. Ordförande i Alecta heter Erik Åsbrink bara för att illustrera socialdemokratins intresse för pensionsfonder och Swedbank i synnerhet. Det finns ganska många personer i den här processen både i styrelser och företagsledningar men jag återkommer till de "tjänstemännen" varefter de presenteras eller hoppar fallskärm i media.

Åter till temat fondgate. De borgerliga försökte återta kontrollen över AP-fonderna genom att minska antalet och införa en gemensam styrning men förlorade makten i valet. Så i det skenet skall vi se Rikshem och maktkampen inom Swedbank. Tidigare finansmarknadsminister Peter Norrman (m) kan mycket väl ta över ordförandeskapet från Anders Sundström (s). Nu är det inte en kamp mellan onda och goda utan i grunden är man överens. Helt klart ser han vad fjärde AP-fonden håller på med. Nivån i kritiken rör sig aldrig om strukturella utan det blir förtroendefrågor. Maktkamp är ett bra ord.

Nu handlar mitt skrivande om Rikshem och det började 2012 när jag helt plötsligt stod inför att socialdemokratin bytte fot och ville privatisera allmänyttan.  Jag yttrade mig en hel del. Om du inte läst det redan så t.ex. här.  Jag började leta efter ett svar på vad som egentligen hänt. Nu 3-4 år senare  börjar jag kunna beskriva svaret i den här formen. Jag kan samtidigt passa på och tacka alla tålmodiga journalister som bombarderats med mina frågeställningar.

Ekonomiskt och förvaltningsmässigt är Rikshem en katastrof för kommuner och hyresgäster. Att ”herrarna” som skrapats ihop från Akelius och socialdemokratins högerflygel fått hållas och hyllas har sin grund i kapitalförvaltning och kapitalackumulation. Att förstärka fonderna och även Swedbank med inkomster är i sig inget konstigt. Det ingår i deras roll som fond och bank men om marknaden helt sätts ur spel får vi stora problem.

I exemplet Rikshem har vi sett allt från skatteplanering, brott mot kommunallagen, sekretessbelagda affärer mellan socialdemokrater, mutor, skattebrott, en ovarsamhet med andras pengar, egenintressen som går före,  Listan kan göras hur lång som helst och mängder av människor har farit illa. Självklart får ”herrarna” sina miljoner för gott utfört arbete. Egentligen skulle de skaka galler och bli skadeståndsskyldiga men så fungerar inte lagstiftning och ekonomi i Sverige.

Jag vet inte vad som retat upp mig mest. Jag tror det är att vanliga friska politiker och tjänstemän har tvingats ljuga och förminskat sig själva till oigenkännlighet. För min egen del har jag fått en helt ny insyn och bild av ”arbetarrörelsen”. Jag har självklart mött många människor i mitt liv som på olika sätt givit mig sin färgade berättelse och jag har även mött ett antal makthavare som agerat svinaktigt, så naiv är jag inte.
Men den här ”resan” har gett mig svaret på frågor om varför vi har låg pension och hemlöshet för stora grupper i ett välfärdsland som Sverige. Enkelt kan det sammanfattas i att den som tjänar på bostadsbrist vill aldrig lösa den

Inte ens att bolaget visat sig minst sagt skurkaktigt är det viktiga och nu tvingas ändå fjärde AP-fonden byta ut hela ledningen. Utan att kunna föra det i bevis så är nog Per Nuder, ordförande i tredje AP-fonden och AMF from 2015, en av de socialdemokrater som fått uppdraget att städa i #fondgate.
Rikshem riskerar hela förtroendet för fondförvaltningen och det kan leda till mycket stora konsekvenser för hela samhället. Den medvetenheten finns både hos arbetarrörelsen och kapitalägare.
  

Allvarligt är att genom den skatteplanering man genomfört undandrar man staten inkomster. Ingen skall bli förvånad om socialdemokratin helt plötsligt vill avskaffa reavinstskatten. Att köpa en fastighet för 15 och i bokföringen blåser upp värdet till 30 kan ge sken av en fantastisk utveckling. Egentligen har ju ingenting hänt med fastigheten man har bara omvandlat ett bokföringsvärde till ett fiktivt marknadsvärde. Även om stora välbetalda revisionsfirmor intygar värdet så är det fiktivt till den dag en fastighet säljs.

Rikshem består idag av över 200 bolag och de har 173 anställda. Den Vd som nu väntar på sin fallskärm har i media beskrivit ett bolag med fastighetsvärde 50. Nu pratar jag miljarder.

Troligen kommer marknaden att granska bolaget mer noga framöver och fastighetsvärdena måste skrivas ner. Riskbedömningen gör även att det blir dyrare för Rikshem att låna. Fjärde AP-fonden har idag ca 25% av sin avkastning från Rikshem och samtidigt har socialdemokratin runt om i Sverige lovat medborgarna att nu kommer Rikshem att bygga bort bostadsbristen och renovera upp bostäderna. Hela socialdemokratins trovärdighet står på spel.

Det finns en del av fastighetsägande som handlar om drift. I bostadsbrist är hyresgästerna ointressanta men vid överskott behöver en fastighetsägare nöjda kunder. Kommunerna förlorar ett företag att samarbeta med om det bara är en kapitalförvaltning. Konsekvenser för en kommun när människor inte får hyra eller när hyresnämndens ärenden till större del består av avhysningsönskningar från Rikshem landar på kommunernas socialtjänst. Alla som arbetar i olika kommunala servicefunktioner vet att seriösa bostadsbolag är en förutsättning för att en kommun skall fungera och utvecklas.

Driften i Rikshem handlas upp av externa företag. Att göra det effektivare än med egen personal kräver att någonstans i ekvationen betalas ut mindre lön. Det krävs ingen Einstein för att förstå det. Jag återkommer med mer om detta i  senare inlägg och hoppas kunna beskriva tydligt hur människor utnyttjas. Det är fackföreningarnas uppgift att bevaka arbetsmiljö, arbetsvillkor, löner osv i den ”svenska modellen”. Men eftersom de står bakom skapandet av Rikshem så lär de inte fullgöra sin uppgift. Det blir arga medborgare och media som får göra det jobbet.

Det här får räcka som dagens funderingar kring socialdemokratins flaggskepp Rikshem. Skutan sjunker och många med den. Frågan står och väger om det även leder till #fondgate. Är det något i det här landet som skall vara genomskinligt, genomlyst, transparent så är det just förvaltandet av ditt och mitt pensionssparande.

Alla vet att det finns miljarder ja tom biljarder som ackumulerats världen runt i fonder. Var skall dessa pengar placeras är en viktig fråga för alla. Att bara byta ägare på fastigheter är en ovanligt korkad ide när vi har enorma investeringsbehov i världen. Jag avslutar nu med en bild på hur fastighetsinnehavet såg ut i AP-fonderna 2013. När Rikshems VD talar om ett fastighetsvärde på 50 miljarder så fundera lite på om inte #fondgate redan är här. Då luften går ur fastighetsbubblan försvinner delar av din pension. Bromsen slår till i pensionsutbetalningen. Hyran för arbetarrörelsens barn lär inte bli så munter. Vi hörs..