Ikväll känner jag för att skriva en typisk wadströmblogg om mina funderingar. Det är mycket som händer i världen. Det är lätt att hamna in i någon slags depression över sakernas tillstånd. Det har varit ganska många dödsfall bland människor som står mig nära eller betyder mycket för mig. Magnus Lindberg får svara för musiken.
Nyligen avled även en man som heter Bo Hermansson. Kanske inte någon du känner till men han var en man som klarade av att både förstå detaljer och se hela bilden samtidigt som han fick saker gjorda. En mycket sällsynt kombination som man inte snubblar på var dag.. Vi hade genom åren en hel del samtal som alltid startade från helt olika utgångspunkter men på något märkligt sätt lyckades få fram en större bild. Ett av de senaste samtalen började med att jag pratade om min oro över vad som händer när havsnivåerna stiger i befolkningstäta områden som Indien Pakistan. Det blev ett mycket långt samtal då Bosse som alltid var orolig för kärnvapen funderade just på Indien /Pakistan. En insikt jag fick av samtalet var att jag hade en felaktig bild av att kärnvapen var under kontroll av ett fåtal personer och dessutom under politisk kontroll. Så när nu rubrikerna kommer om konflikter mellan Indien Pakistan så borde vi nog vara dubbelt oroliga.
Inom politiken i Sverige kanske det inte händer så mycket egentligen. En process jag funderat en hel del över är vad som händer när det ideella arbetet verkar få allt mindre betydelse. Politikern som allmänhetens tjänare börjar alltmer likna en karriärväg för de som söker enkla stålar. Med pengar kommer alltid korruptionen som "ett brev på posten". Fast som "ett brev på posten" eller "går som tåget" har kanske fått en helt ny betydelse mot tidigare.
Jag har nog skrivit kilometer om korrupta bostadsaffärer, fonder och Swedbank. Så inte blir jag det minsta förvånad när det visar sig att Swedbank är en tvättautomat som gör kriminella pengar stulna i öststater användbara igen i väst. Lite tragikomiskt är att det just är Swedbank som så glatt tjänar enkla pengar. I ett program från Uppdrag Granskning fastnade jag för ett uttalade. Jo vi har stänga lagar, men man behöver inte följa lagen.
En annan historia jag fått i skallen är den slarvige moderatledaren. Han glömde låsa in sitt vapen. Leif GW uttalade sig såklart om att det var brottsligt men att det var 100.000-tal som slarvade med att låsa in vapnen. Hoppsan vi har problem med vapen på gator och våra jägare glömmer eller skiter i lagen... Kanske en bra början vore att låsa in vapen och ammunition och varför inte de som slarvar med sina vapen.
Fast å andra sidan är den dystra sanningen att vi snart har lyckats förstöra den enda Planet vi har. "Våra ledare" verkar tro att bara de har lite kärnvapen att spränga andra in i helvetet så får vi fred. Att göra något åt den klimatförändring industrialiseringen skapat får någon annan lösa. De räknar nog kallt med att de själva är döda när miljökatastrofen slå till med full kraft.
För kan det vara så enkelt att människan i att utveckla sig som individ gjort sig maktlös i förhållande till naturen. Eller kanske så här: visst vi sorterar sopor för att spara resurser och hoppar glatt på ett flygplan för att få några timmars fylla och sol..... det är vi väl värda som individer.....
Sanningen förutsätter kanske att sant och falsk existerar. Ge mig en fast punk så skall jag rubba hela världen är nog sanningen. Vekar som om kaos är det naturliga tillståndet. Så vi får väl gilla läget och du glöm inte Lev Livet Leende.
Vem vet kanske kommer det en sommar snart så det går att försöka fånga en fisk i havet och hoppas det inte blir en plastpåse.
Hejdå Magnus, Bosse, Rune, Carl-Ludwig och ni andra som nu lämnat Livet på Jorden. Magnus får avsluta med en underbar sång...
onsdag 27 februari 2019
måndag 28 januari 2019
Välkommen till jorden
Det är kanske tid att formulera lite tankar i en blogg.
Det
har varit rätt många ord om samhällsbygget i form av politik. Mitt intresse för
politik har många bottnar som för många andra människor. En av de viktiga
drivkrafterna har varit nyfikenhet. Eftersom jag större delen av mitt
yrkesverksamma liv varit kommunal tjänsteman möttes jag ofta av beskedet ”det
har politikerna beslutat”.
Jag hade en rätt stark känsla av att det inte alls var så, utan
att det var mindre kompetenta tjänstemän som ställde till massa onödigt arbete.
Så för mig var det självklart att vill
man veta får man undersöka saken själv. Det blev några år i politikens märkliga
irrgångar.
Det var en resa i att förstå hur behov och idéer byter
riktning i den ”demokratiska processen”.
Det blir som det blir när den politiska organisationen möter
tjänstemannaorganisationen och kanske orkar jag senare beskriva några
slutsatser jag dragit.
Idag handlar mina funderingar mest kring existentiella
frågor.
Frågorna uppstod på ett märkligt sätt när jag suttit och tittat på
massor av Si-Fi filmer, främst på Youtube. Det är pensionärens privilegier att få
styra sin tid och inte springa ärenden åt andra hela dagarna.
Temat i filmerna är oftast att civilisationen på Jorden gått
under eller konflikter med några fiktiva rymdvarelser. Harry Martinssons Aniara
från 1956 ligger fortfarande i tiden och det görs film på temat. Då handlar det
om en gigantisk rymdpendel som kommer ur kurs på resa till Mars. Rymdfarkosten
med 8000 innevånare far iväg mot ingenstans. Det händer mycket på resan mot att
livet upphör. Wiki har en kort beskrivning En intressant detalj är Mima, men det kan du kanske upptäcka
själv. En organisk dator med all kunskap som dör av sorg är rätt kul.
Det var en kort bakgrund till mina existentiella funderingar.
Kanske naturligt när man som jag snart har levt mitt Liv. Så den tanke du kan tänka är att vi alla redan befinner oss
på en rymdfarkost som vi kalla Jorden. Vi sitter redan isolerade med 9 miljarder
människor och ännu fler andra djur, insekter, bakterier och växter. Det är moder
Jord och bara den som kan föda oss och allt vad vi kallar Liv. Så vi behöver
inte sätta oss i ett mindre rymdskepp för att fundera på vad det innebär. Jorden
roterar runt sin egen axel och runt solen, samtidigt som vi far allt längre ut
i Universum
Temat att vi behöver lämna Jorden är en logisk tanke av att
vi är medvetna om att vi med vår livsstil håller på och göra Jorden obeboelig
för människor. Hade inte människan varit
så förbannat korkad så hade den istället börjat vårda vår planet istället för
att drömma om en annan. Men visst tycker jag att vi skall utforska universum
och kanske befolka några fler planeter, men inte med orsaken att vår egen skall
gå under.
Att Universum är så stort och att Liv bara finns på Jorden,
en planet mindre än det minsta sandkorn på Jorden, skapar hos några behovet av
fantasier om gudar och mening. Temat om
andra rymdvarelser och UFO bottnar nog i en ensamhetskänsla.
Så vad händer om nu alla förstod och accepterade det enkla faktum att vi
befinner oss på den enda plats i Universum det finns Liv. Vi har att leva av
det Jorden ger oss. En sak är säker och det är att det är många aktiviteter som
skulle upphöra. Alla aktiviteter som hotar Livet är ett direkt hot mot människans
överlevnad.
Att ett enskilt djur (inklusive människan) har en begränsad
livslängd och att det enskilda livet i sig är helt försumbart i universum
betyder inte att det saknar värde. Den klokaste slutsatsen jag komma på om det
enskilda livet är var snäll mot andra djur och Lev Livet Leende.
Harry Martinsson kan jag tänka var bekymrad över atombomben
med all rätt. Idag har vi fler hot vi faktiskt skapat själva.
Så för att knyta ihop texten idag. Människan som art vet vad
som håller på att hända och hur förändrar vi det. Den första analysen vi
behöver göra är varför behov inte blir politisk verkstad.
Så hur hitta någon musik som jag brukar och som passar till den här texten?
Tack för at du tog av din tid och var rädd om Jorden.
fredag 20 oktober 2017
Det politiska ansvaret!
När socialdemokraterna svek allt de sagt tidigare och genom en intern affär privatiserade allmännyttan i min kommun tappade jag förtroende för socialdemokratin.
Stefan Löfven som varje månad verkar få hantera skandaler sa när det gällde Bodström att förtroende har man eller inte, det är on eller off. Jag är inte lika kategorisk.
Jag vet att det finns mycket goda och engagerade socialdemokrater men de får sällan något inflytande eller uppdrag i den socialdemokratiska inre kretsen. Så när jag säger att jag tappat förtroendet för socialdemokratin skall du läsa det som att jag respektera arbetarrörelsens goda avsikt och många många av de lågbetalda människor framförallt i kvinnoyrken som sätter sitt hopp till socialdemokratin.
Däremot finns det politiska företrädare jag har noll förtroende för. Det är inget bra läge att då försöka samtala och komma med goda idéer när det inte går att lita på ord och överenskommelser.
I princip slutade jag med politik för det kändes meningslöst att arbeta med och stödja en majoritet där den andra parten ljuger och håller på med mycket otrevligt maktspel. Mitt parti kändes viktigare så även om jag inte lämnade mitt parti miljöpartiet de gröna valde jag att kraftigt minska min närvaro och engagemang i kommunen..
Jag var även kontaktperson för ett nätverk som heter Gröna Seniorer och efter mycket arbete internt fick nätverket en status som förening, att jämföras med Grön Ungdom. Vägen är lång tills vi byggt upp föreningen men det krävs nog människor som inte sitter insnöade i arbetslinjen och som vågar tala om livslinjen istället. Vi människor definers av socialdemokrater och även av moderater som någon slags produktionsresurs. Meningen med livet och värdet bedöms utifrån hur mycket du arbetar och vilken lön du har. Sedan är det ganska naturligt att fundera mer på frågor som rör åldersrika när man själv är där. Så helt plötsligt hade jag blivit invald i riksorganisationens styrelse och så började de politiska frågorna snurra igen i skallen.
Lokalavdelningen valde mig till sammankallande i valberedningen. Jag försökte faktiskt komma undan uppdraget då jag fortfarande är rätt trött på kommunal politik. Jag hade lagt rätt mycket energi tidigare på att vi skulle byta samarbetspartners från alliansen till den socialistiska sidan och det tog en stund att komma över känslan av meningslöshet. Men jag kom fram till att finns det gröna engagerade människor som vill göra en insats så skall inte några korrupta politiker från andra partier hindra vårt arbete. Ja så började min skall surra om kommunalpolitik igen.
Idag fick jag ett brev av från Länsstyrelsen att jag blivit invald i Landstingsfullmäktige som ersättare. Sjukvårdsfrågorna blev akut intressanta när jag höll på att dö på Nyköpings sjukhus. Min egen analys handlade om stora organisatoriska problem. Jag har nog skrivit en hel del om just detta. En av de frågor jag såg var att det fanns inget eller kraftiga briser i samband mellan operatör och vårdavdelning. När sedan personalen själva började berätta om hur de har det på jobbet och demonstrerade förstod jag att mina tankar delades av de som jobbar med vård. Det är en bra utgångspunkt att patienten och personalen ser samma sak. Det politiska spelet i Landstinget skall jag nog återkomma till framöver.
#Metoo har satt fingret på ett strukturellt förtryck av människor bara för de har ett kön. Socialdemokratin eller den demokratiska socialismen som de säger har många huvuden. När de gick ifrån vänsterns blodiga tankar om revolution delade de upp jobbet. Några skulle vara fackförening och några politiker osv..
Hur det ser ut i verkligheten vet vi. Just nu har vi en fd metallordförande som ordförande i socialdemokratin och dessutom statsminister. Ordföranden för det kvinnliga fackförbundet kommunal fick bära hundhuvud för massa affärer som gubbarna gjort. Ja ni minns säkert krogar och annat. Skandalen drevs effektivt i media och helt plötsligt hade förbundet en manlig ledare. Vice orf i LO tog över. Det kommunalordföranden gjort som var allvarligt var att hon ifrågasatte att LO läs metall skulle diktera lönenivåerna och att kvinnor behövde löneökning. Det finns alltså en djup spricka inom fackföreningsrörelsen som inte går att tysta bort genom ledarbyte.
Så tittar vi på resultatet av 100 års arbete så ser vi att facket lyckats hålla nere kvinnolöner mycket effektivt. Nu fick jag tanken om att det faktiskt var arbetarrörelsens fackföreningar som höll nere lönerna av ett socialdemokratiskt landstingsråd Jag vet inte om det är så men tanken är intressant. Se längre ner i bloggen.
Det är rätt komiskt att för att få behålla makten i Landstinget trots valförlust fick ett litet borgerligt parti ansvaret för sjukvården. Det vanligaste är annars att socialdemokrater och moderater anser de har så stor värdegemenskap att de skall styra tillsammans. De jobbar hårt nu för att få till en framtida regionstyrelse så sjukvården kommer tydligen i sista hand.
Det är egentligen fantastiskt, först står de i valdebatter och skäller på varandra och människor tror på vad de säger. Dagen efter valet hoppar "de i säng med varandra" och är sååå lyckliga i fyra år. Arvodena är säkrade. Låter syniskt, men det är så det ser ut lite för ofta. Krasst handlar det om att få in stålar till sina politiker och tjänstemän, uppdraget får någon annan alltför ofta ta ansvar för.
Jag har funderat en hel del på vad fd partiordföranden Juholt menade när han talade om att Sverige är på väg mot diktatur. Han är ju en erfaren socialdemokratisk ledare så undrar vad det är han syftar på. Han blev minst sagt bryskt utkastad ur partitoppen innan metallordföranden tog över.
Vänstern säger att socialdemokratin är på väg högerut och ser vi bara till hur alla toppar bänkar sig i fonder, banker och bolagsstyrelser så ser det onekligen ut så rent objektivt. De här uppdragen är bra betalda och girigheten tar snabbt över vilket vi ser mängder av exempel på i media. Välgödda arbetarrörelsebarn som gjort sin egen privata klassresa.
Det är bekymmersamt för ett samhälle när urvalet är en partibok och inte kompetens. Det här gäller nog alla partier där människor hoppar från fack till politik till tjänsteanna och chefsuppdrag och tvärtom.
Åter till sjukvården..
Landstinget Sörmland har en god ekonomi, mycket god säger Ekonomilandstingsrådet. Samtidigt stänger man vårdavdelningar och skyller på personalen. Konkret på att ingen personal vill jobba. Så på arbetsmiljö och personalsidan verkar det finnas mycket att förändra.
I en marknadsekonomi får man väl höja priset på personal eller dra ner utbudet. Det är det senare socialdemokraterna valt.
Nu är ju kvinnorna i de lågbetalda vårdyrkena också en del av socialdemokratins väljarbas så då blir det minst sagt dubbla budskap.
Det uppstod en spännande debatt när en miljöpartist enkelt skrev höj lönerna på Stefan Löfvens inlägg om Sveriges vanligaste yrke undersköterska. Debatten blev intressant då personallandstingsrådet (ej folkvald) gav sig in i debatten med ord som "Min grundinställning är att vi politiker skall hålla oss ifrån lönesättningen".
Så vad blir det för logisk slutsats om vi följer personallandstingsrådets tankekedja. Eftersom i offentlig verksamhet beslutar politiker om organisation och utrymme för löner så är den delegerade tjänstemannen en person som får träda in som ombud/part när politiken skall förhandla med facket.
I verkligheten vid socialistiskt styre är det arbetarrörelsens två grenar som förhandlar med sig själv. Så att ge sig själv skulden för det begränsade löneutrymmet är inget man får folkets jubel för. Då återstår att skylla på tjänstemän och framförallt facket....
Jag slutar väl dagens blogg där med mina vanliga ord Lev Livet Leende...det är inte svårt att le så mycket vilda cirkuskonster man får uppleva i politiken.
När man läser och ser media om konstiga politiker i världen är det kanske enklast att sjunga en sång. Det är tur det finns musik.
Stefan Löfven som varje månad verkar få hantera skandaler sa när det gällde Bodström att förtroende har man eller inte, det är on eller off. Jag är inte lika kategorisk.
Jag vet att det finns mycket goda och engagerade socialdemokrater men de får sällan något inflytande eller uppdrag i den socialdemokratiska inre kretsen. Så när jag säger att jag tappat förtroendet för socialdemokratin skall du läsa det som att jag respektera arbetarrörelsens goda avsikt och många många av de lågbetalda människor framförallt i kvinnoyrken som sätter sitt hopp till socialdemokratin.
Däremot finns det politiska företrädare jag har noll förtroende för. Det är inget bra läge att då försöka samtala och komma med goda idéer när det inte går att lita på ord och överenskommelser.
I princip slutade jag med politik för det kändes meningslöst att arbeta med och stödja en majoritet där den andra parten ljuger och håller på med mycket otrevligt maktspel. Mitt parti kändes viktigare så även om jag inte lämnade mitt parti miljöpartiet de gröna valde jag att kraftigt minska min närvaro och engagemang i kommunen..
Jag var även kontaktperson för ett nätverk som heter Gröna Seniorer och efter mycket arbete internt fick nätverket en status som förening, att jämföras med Grön Ungdom. Vägen är lång tills vi byggt upp föreningen men det krävs nog människor som inte sitter insnöade i arbetslinjen och som vågar tala om livslinjen istället. Vi människor definers av socialdemokrater och även av moderater som någon slags produktionsresurs. Meningen med livet och värdet bedöms utifrån hur mycket du arbetar och vilken lön du har. Sedan är det ganska naturligt att fundera mer på frågor som rör åldersrika när man själv är där. Så helt plötsligt hade jag blivit invald i riksorganisationens styrelse och så började de politiska frågorna snurra igen i skallen.
Lokalavdelningen valde mig till sammankallande i valberedningen. Jag försökte faktiskt komma undan uppdraget då jag fortfarande är rätt trött på kommunal politik. Jag hade lagt rätt mycket energi tidigare på att vi skulle byta samarbetspartners från alliansen till den socialistiska sidan och det tog en stund att komma över känslan av meningslöshet. Men jag kom fram till att finns det gröna engagerade människor som vill göra en insats så skall inte några korrupta politiker från andra partier hindra vårt arbete. Ja så började min skall surra om kommunalpolitik igen.
Idag fick jag ett brev av från Länsstyrelsen att jag blivit invald i Landstingsfullmäktige som ersättare. Sjukvårdsfrågorna blev akut intressanta när jag höll på att dö på Nyköpings sjukhus. Min egen analys handlade om stora organisatoriska problem. Jag har nog skrivit en hel del om just detta. En av de frågor jag såg var att det fanns inget eller kraftiga briser i samband mellan operatör och vårdavdelning. När sedan personalen själva började berätta om hur de har det på jobbet och demonstrerade förstod jag att mina tankar delades av de som jobbar med vård. Det är en bra utgångspunkt att patienten och personalen ser samma sak. Det politiska spelet i Landstinget skall jag nog återkomma till framöver.
#Metoo har satt fingret på ett strukturellt förtryck av människor bara för de har ett kön. Socialdemokratin eller den demokratiska socialismen som de säger har många huvuden. När de gick ifrån vänsterns blodiga tankar om revolution delade de upp jobbet. Några skulle vara fackförening och några politiker osv..
Hur det ser ut i verkligheten vet vi. Just nu har vi en fd metallordförande som ordförande i socialdemokratin och dessutom statsminister. Ordföranden för det kvinnliga fackförbundet kommunal fick bära hundhuvud för massa affärer som gubbarna gjort. Ja ni minns säkert krogar och annat. Skandalen drevs effektivt i media och helt plötsligt hade förbundet en manlig ledare. Vice orf i LO tog över. Det kommunalordföranden gjort som var allvarligt var att hon ifrågasatte att LO läs metall skulle diktera lönenivåerna och att kvinnor behövde löneökning. Det finns alltså en djup spricka inom fackföreningsrörelsen som inte går att tysta bort genom ledarbyte.
Så tittar vi på resultatet av 100 års arbete så ser vi att facket lyckats hålla nere kvinnolöner mycket effektivt. Nu fick jag tanken om att det faktiskt var arbetarrörelsens fackföreningar som höll nere lönerna av ett socialdemokratiskt landstingsråd Jag vet inte om det är så men tanken är intressant. Se längre ner i bloggen.
Det är rätt komiskt att för att få behålla makten i Landstinget trots valförlust fick ett litet borgerligt parti ansvaret för sjukvården. Det vanligaste är annars att socialdemokrater och moderater anser de har så stor värdegemenskap att de skall styra tillsammans. De jobbar hårt nu för att få till en framtida regionstyrelse så sjukvården kommer tydligen i sista hand.
Det är egentligen fantastiskt, först står de i valdebatter och skäller på varandra och människor tror på vad de säger. Dagen efter valet hoppar "de i säng med varandra" och är sååå lyckliga i fyra år. Arvodena är säkrade. Låter syniskt, men det är så det ser ut lite för ofta. Krasst handlar det om att få in stålar till sina politiker och tjänstemän, uppdraget får någon annan alltför ofta ta ansvar för.
Jag har funderat en hel del på vad fd partiordföranden Juholt menade när han talade om att Sverige är på väg mot diktatur. Han är ju en erfaren socialdemokratisk ledare så undrar vad det är han syftar på. Han blev minst sagt bryskt utkastad ur partitoppen innan metallordföranden tog över.
Vänstern säger att socialdemokratin är på väg högerut och ser vi bara till hur alla toppar bänkar sig i fonder, banker och bolagsstyrelser så ser det onekligen ut så rent objektivt. De här uppdragen är bra betalda och girigheten tar snabbt över vilket vi ser mängder av exempel på i media. Välgödda arbetarrörelsebarn som gjort sin egen privata klassresa.
Det är bekymmersamt för ett samhälle när urvalet är en partibok och inte kompetens. Det här gäller nog alla partier där människor hoppar från fack till politik till tjänsteanna och chefsuppdrag och tvärtom.
Åter till sjukvården..
Landstinget Sörmland har en god ekonomi, mycket god säger Ekonomilandstingsrådet. Samtidigt stänger man vårdavdelningar och skyller på personalen. Konkret på att ingen personal vill jobba. Så på arbetsmiljö och personalsidan verkar det finnas mycket att förändra.
I en marknadsekonomi får man väl höja priset på personal eller dra ner utbudet. Det är det senare socialdemokraterna valt.
Nu är ju kvinnorna i de lågbetalda vårdyrkena också en del av socialdemokratins väljarbas så då blir det minst sagt dubbla budskap.
Det uppstod en spännande debatt när en miljöpartist enkelt skrev höj lönerna på Stefan Löfvens inlägg om Sveriges vanligaste yrke undersköterska. Debatten blev intressant då personallandstingsrådet (ej folkvald) gav sig in i debatten med ord som "Min grundinställning är att vi politiker skall hålla oss ifrån lönesättningen".
Så vad blir det för logisk slutsats om vi följer personallandstingsrådets tankekedja. Eftersom i offentlig verksamhet beslutar politiker om organisation och utrymme för löner så är den delegerade tjänstemannen en person som får träda in som ombud/part när politiken skall förhandla med facket.
I verkligheten vid socialistiskt styre är det arbetarrörelsens två grenar som förhandlar med sig själv. Så att ge sig själv skulden för det begränsade löneutrymmet är inget man får folkets jubel för. Då återstår att skylla på tjänstemän och framförallt facket....
Visste du att Sveriges vanligaste yrke är undersköterska i hemtjänst och äldreomsorg? Trots det har det hittills inte funnits varken en enhetlig utbildning eller erkännande av undersköterskors kompetens och roll. Det vill regeringen nu ändra på..............
Jag slutar väl dagens blogg där med mina vanliga ord Lev Livet Leende...det är inte svårt att le så mycket vilda cirkuskonster man får uppleva i politiken.
När man läser och ser media om konstiga politiker i världen är det kanske enklast att sjunga en sång. Det är tur det finns musik.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)