Sommarprat

Blev lite sugen på att skriva en text om något, jag vet inte vad än. Jag börjar md att stänga av rättstavningen så du känner igen dig.

Jag kan väl börja med Sommar i P1. Först ut i år var Greta Thunberg. Där finns det inget att säga då hon säger allt viktigt som behöver sägas.

Jag skrev en kommentar på facebook jag kan upprepa.
Greta beskrev idag sin resa över havet i segelbåt med en parallell att vi att befinner oss på vår enda farkost Jorden och inte har råd med misstag.

Ja, vi har Solen, Jorden och så har vi Keith Richards vad mer behöver vi.

När Sir Mick Jagger fick lite hybris och skulle göra solokarriär samlade Keith lite duktiga musikanter och så skapades The X-Pensive Winos. Min känsla var nog som den Keith troligen hade, en saknad efter Stones. Men musiken han fick fram var Stones utan glitter och raketer. Rak skön musik. Ja sedan blev det ju fart på Stones igen. Men här är en och en halv timme Keith.

Ja sommarvärdar var det visst. Idag var det Ulf Lundell en av mina "reskamrater" genom Livet. Han har också blivit åldersrik. Människor refererar säkert till olika saker i sina liv och jag gör det till "resekamrater" och deras perspektiv på Livet. Det är inte bara Keith, Ulf och några andra musiker utan även en hel bunt reflekterande människor, När man blir äldre dör tyvärr några själsfränder och saknad och tomhet leder liksom inte vidare. Minnen är huvudet fullt av till vilken nytta kan man fråga sig. Kanske någon slags referees till var man varit vad vet jag. Ulf filosoferar på temat bättre än jag. Bara klicka på länken Sommar med Ulf.

Ulf talar om ADHD och de som är kreativa och går före till skillnad från neandertalarna som stannar där de är. Ett rätt intressant perspektiv på vandringar. 

Tillbaka till Greta den extremt välformulerade unga kvinnan med Asperger. Jag slås över hur hennes fokus gör att hon inte får hybris utan lugnt pratar vidare oavsett all uppståndelse. Den egenskapen önskar jag att politiker kunde ha. 

Miljöpartiet har jag ägnat 15 år till och det är kanske varit en helt meningslös tid. Inte för mig själv, jag har lärt mig mycket om hur samhället och "demokrati" fungerar så där bakom scen. En viktig lärdom är att i vårt system är det viktigt vilka individer som bär demokratin. Jag har alltför många gånger sett förändringen när individer fått pengar och makt. Vi glömmer lätt att det faktiskt är individer vi ger makt inte partier. Partiernas uppgift är att formulera politik och nominera individer till val. Det är något sjukt att medborgaren bara kan välja ett parti vart fjärde år och sedan se på vad som händer på scen utan att kunna påverka odemokratiska individer. Det är som om det demokratiska systemet inte hunnit med tiden.

Just idag känner jag starkt för att delta i att dra igång ett helt nytt parti. Ett parti där medlemmarna faktiskt tillåts vara med och påverka hela tiden och de förtroendevalda bara är något slags språkrör. Det kan vid första anblicken låta som en utopi. Människor skiter väl i vilka beslut som fattas och vart samhället tar vägen. Eller om de faktiskt engagerade sig så skulle det bli för många viljor.  Min hjärna har snurrat frågan några varv och jag tror nog det är möjligt. Det som förändrat situationen är teknikutvecklingen och att människor idag är vana vid digitala system. Just nu känns det som jag bor i Nordkorea eller har ni sett bilden från när partiet samlas i Kina. Ingen kul känsla och när det gäller demokrati, öppenhet och miljöfrågorna håller det på att gå helt åt helvete. Ja i dess rätta bemärkelse det blir hett som i helvetet.

Mitt livet är snart slut och är det något jag lärt mig är att förändringar kommer oftast likt en naturlag utan att vi har en aning om att de skulle komma. Nu är ju livet helt meningslöst, om man inte fyller det med något, så med inspiration från Tretow kanske det går att skapa en demokratimaskin. Den som överlever få se.  Tanken kittlar att vända upp och ner på ett sjukt system hemifrån datorn. Vi äldre skall ju hålla oss undan från samhället har de bestämt.

 

Kanske är jag helt galen tänker du men vad är alternativet..... nästa blogg kommer inom ett halvår om jag lever och då ni kan läsa mer om "demokratimaskinen". Tack för att du läste.

  

Sanningen

Ikväll känner jag för att skriva en typisk wadströmblogg om mina funderingar. Det är mycket som händer i världen. Det är lätt att hamna in i någon slags depression över sakernas tillstånd. Det har varit ganska många dödsfall bland människor som står mig nära eller betyder mycket för mig. Magnus Lindberg får svara för musiken.



Nyligen avled även en man som heter Bo Hermansson. Kanske inte någon du känner till men han var en man som klarade av att både förstå detaljer och se hela bilden samtidigt som han fick saker gjorda. En mycket sällsynt kombination som man inte snubblar på var dag.. Vi hade genom åren en hel del samtal som alltid startade från helt olika utgångspunkter men på något märkligt sätt lyckades få fram en större bild. Ett av de senaste samtalen började med att jag pratade om min oro över vad som händer när havsnivåerna stiger i befolkningstäta områden som Indien Pakistan. Det blev ett mycket långt samtal då Bosse som alltid var orolig för kärnvapen funderade just på Indien /Pakistan. En insikt jag fick av samtalet var att jag hade en felaktig bild av att kärnvapen var under kontroll av ett fåtal personer och dessutom under politisk kontroll. Så när nu rubrikerna kommer om konflikter mellan Indien Pakistan så borde vi nog vara dubbelt oroliga.

Inom politiken i Sverige kanske det inte händer så mycket egentligen. En process jag funderat en hel del över är vad som händer när det ideella arbetet verkar få allt mindre betydelse. Politikern som allmänhetens tjänare börjar alltmer likna en karriärväg för de som söker enkla stålar. Med pengar kommer alltid korruptionen som "ett brev på posten". Fast som "ett brev på posten" eller "går som tåget" har kanske fått en helt ny betydelse mot tidigare.

Jag har nog skrivit kilometer om korrupta bostadsaffärer, fonder och Swedbank. Så inte blir jag det minsta förvånad när det visar sig att Swedbank är en tvättautomat som gör kriminella pengar stulna i öststater användbara igen i väst. Lite tragikomiskt är att det just är Swedbank som så glatt tjänar enkla pengar. I ett program från Uppdrag Granskning fastnade jag för ett uttalade. Jo vi har stänga lagar, men  man behöver inte följa lagen.

En annan historia jag fått i skallen är den slarvige moderatledaren. Han glömde låsa in sitt vapen. Leif GW uttalade sig såklart om att det var brottsligt men att det var 100.000-tal som slarvade med att låsa in vapnen. Hoppsan vi har problem med vapen på gator och våra jägare glömmer eller skiter i lagen... Kanske en bra början vore att låsa in vapen och ammunition och varför inte de som slarvar med sina vapen.

Fast å andra sidan är den dystra sanningen att vi snart har lyckats förstöra den enda Planet vi har. "Våra ledare" verkar tro att bara de har lite kärnvapen att spränga andra in i helvetet så får vi fred. Att göra något åt den klimatförändring industrialiseringen skapat får någon annan lösa. De räknar nog kallt med att de själva är döda när miljökatastrofen slå till med full kraft.

För kan det vara så enkelt att människan i att utveckla sig som individ gjort sig maktlös i förhållande till naturen. Eller kanske så här: visst vi sorterar sopor för att spara resurser och hoppar glatt på ett flygplan för att få några timmars fylla och sol..... det är vi väl värda som individer.....

Sanningen förutsätter kanske att sant och falsk existerar. Ge mig en fast punk så skall jag rubba hela världen är nog sanningen. Vekar som om kaos är det naturliga tillståndet. Så vi får väl gilla läget och du glöm inte Lev Livet Leende.

Vem vet kanske kommer det en sommar snart så det går att försöka fånga en fisk i havet och hoppas det inte blir en plastpåse.

Hejdå Magnus, Bosse, Rune, Carl-Ludwig och ni andra som nu lämnat Livet på Jorden. Magnus får avsluta med en underbar sång...

Välkommen till jorden

Det är kanske tid att formulera lite tankar i en blogg. 

Det har varit rätt många ord om samhällsbygget i form av politik. Mitt intresse för politik har många bottnar som för många andra människor. En av de viktiga drivkrafterna har varit nyfikenhet. Eftersom jag större delen av mitt yrkesverksamma liv varit kommunal tjänsteman möttes jag ofta av beskedet ”det har politikerna beslutat”.

Jag hade en rätt stark känsla av att det inte alls var så, utan att det var mindre kompetenta tjänstemän som ställde till massa onödigt arbete.  Så för mig var det självklart att vill man veta får man undersöka saken själv. Det blev några år i politikens märkliga irrgångar.

Det var en resa i att förstå hur behov och idéer byter riktning i den ”demokratiska processen”.  Det blir som det blir när den politiska organisationen möter tjänstemannaorganisationen och kanske orkar jag senare beskriva några slutsatser jag dragit.

Idag handlar mina funderingar mest kring existentiella frågor. 

Frågorna uppstod på ett märkligt sätt när jag suttit och tittat på massor av Si-Fi filmer, främst på Youtube. Det är pensionärens privilegier att få styra sin tid och inte springa ärenden åt andra hela dagarna.

Temat i filmerna är oftast att civilisationen på Jorden gått under eller konflikter med några fiktiva rymdvarelser. Harry Martinssons Aniara från 1956 ligger fortfarande i tiden och det görs film på temat. Då handlar det om en gigantisk rymdpendel som kommer ur kurs på resa till Mars. Rymdfarkosten med 8000 innevånare far iväg mot ingenstans. Det händer mycket på resan mot att livet upphör. Wiki har en kort beskrivning En intressant detalj är Mima, men det kan du kanske upptäcka själv. En organisk dator med all kunskap som dör av sorg är rätt kul.

Det var en kort bakgrund till mina existentiella funderingar. Kanske naturligt när man som jag snart har levt mitt Liv. Så den tanke du kan tänka är att vi alla redan befinner oss på en rymdfarkost som vi kalla Jorden. Vi sitter redan isolerade med 9 miljarder människor och ännu fler andra djur, insekter, bakterier och växter. Det är moder Jord och bara den som kan föda oss och allt vad vi kallar Liv. Så vi behöver inte sätta oss i ett mindre rymdskepp för att fundera på vad det innebär. Jorden roterar runt sin egen axel och runt solen, samtidigt som vi far allt längre ut i Universum

Temat att vi behöver lämna Jorden är en logisk tanke av att vi är medvetna om att vi med vår livsstil håller på och göra Jorden obeboelig för människor.  Hade inte människan varit så förbannat korkad så hade den istället börjat vårda vår planet istället för att drömma om en annan. Men visst tycker jag att vi skall utforska universum och kanske befolka några fler planeter, men inte med orsaken att vår egen skall gå under.

Att Universum är så stort och att Liv bara finns på Jorden, en planet mindre än det minsta sandkorn på Jorden, skapar hos några behovet av fantasier om gudar och mening.  Temat om andra rymdvarelser och UFO bottnar nog i en ensamhetskänsla.

Så vad händer om nu alla förstod och accepterade det enkla faktum att vi befinner oss på den enda plats i Universum det finns Liv. Vi har att leva av det Jorden ger oss. En sak är säker och det är att det är många aktiviteter som skulle upphöra. Alla aktiviteter som hotar Livet är ett direkt hot mot människans överlevnad.

Att ett enskilt djur (inklusive människan) har en begränsad livslängd och att det enskilda livet i sig är helt försumbart i universum betyder inte att det saknar värde. Den klokaste slutsatsen jag komma på om det enskilda livet är var snäll mot andra djur och Lev Livet Leende.

Harry Martinsson kan jag tänka var bekymrad över atombomben med all rätt. Idag har vi fler hot vi faktiskt skapat själva.

Så för att knyta ihop texten idag. Människan som art vet vad som håller på att hända och hur förändrar vi det. Den första analysen vi behöver göra är varför behov inte blir politisk verkstad.  

Så hur hitta någon musik som jag brukar och som passar till den här texten?  

Tack för at du tog av din tid och var rädd om Jorden.