Vad är Livet

Är Livet en konstruktion?

Vi har alla ställt frågan: vad är livet? Det är en fundering som kan verka enkel, men när man verkligen börjar gräva blir den både filosofisk och vetenskaplig. Livet är kanske inte bara det vi ser och känner, utan också något vi själva skapar genom språk och medvetande.

Livets ursprung i språket

Om vi blickar tillbaka till människans tidigaste språk, som forskningen pekar mot Afrika, ser vi att begreppet “liv” troligen formades för att beskriva det organiska, observerbara och reproducerande. I dessa första uttryck var livet kopplat till kolbaserade varelser – djur, växter och människor – och till fenomen vi kunde se växa, födas och dö.

Det är här vår mänskliga konstruktion av livet börjar: vi ger det ett namn, en mening och ett mönster, och det blir en del av vår gemensamma verklighet.

Men redan på atomnivå, när vi tittar bortom organiskt liv, försvinner kol som den centrala faktorn. Livets begrepp blir då en konstruktion, en modell vi använder för att förstå världen, snarare än något absolut.

Livet och kvantteorin

När vi applicerar kvantteorin på begreppet liv, förändras perspektivet igen. Partiklar kan befinna sig i flera tillstånd samtidigt, och det som vi uppfattar som “liv” blir ett mönster av sannolikheter.

Observationen, mätningen och vårt medvetande spelar en aktiv roll i hur livet framträder. Livet är inte längre bara kol, tid och reproduktion – det är också process, mönster och medvetandets växlingar.

Detta är kanske svindlande: vår förståelse av livet går från det konkreta till det abstrakta, från biologiska fenomen till kvantmekaniska principer, och visar hur vår mänskliga konstruktion av begreppet alltid utvecklas.

Pojken och månen – en poetisk reflektion

För att gestalta detta resonemang har jag gjort en sång som tar med alla dessa perspektiv – från det konkreta till det kvantmedvetna – genom en pojkes blick mot månen.

Sången använder bilder, mönster och observation för att uttrycka hur livet kan uppfattas både som konstruktion och som något som träder fram ur vårt medvetande.

🎵 Lyssna på sången här: SoundCloud

---

Pojken och månen

Text och musik: Björn Wadström

En pojke tittar, ser månen i nattens sken,
ljuset som speglas, så tyst, så stilla.
Han undrar om livet är vad han ser,
om världen är mönster, om tidens spel han ser.

Livet är ord vi ger, en historia vi skapar,
kol i våra kroppar, kraft som bär.
På atomnivå smälter allt bort till mönster,
livet träder fram i en melodi.

Och pojken ser månen, tänker på allt han vet,
liv och tid, rörelse, mönster som vi sett.
Inte bara kol, inte bara tid,
allt blir mönster och energi i medvetandets växling.

Han ser ljusets dans, hör nattens mjuka ljud,
innan tolkning, allt är rått och oformat.
Medvetandet formar, skapar liv ur hans blick,
varje ögonkast blir en värld, varje känsla blir en tanke.

Partiklar svävar i flera tillstånd på en gång,
sannolikhetens dans, där allt kan bli sång.
Månen speglar mönster, världen osedd,
allt kan bli liv, formas, tar form.

Och pojken ser månen, tänker på allt han vet,
liv och tid, rörelse, mönster som vi sett.
Inte bara kol, inte bara tid,
allt blir mönster och energi i medvetandets växling.

Han blundar försiktigt, känner världen omkring sig,
råa signaler och mönster, allt han tar in.
Livet är inte bara kol, det är process och lek,
ett kosmiskt mönster, och pojkens blick är dess mätning.

Och pojkens blick blir hans melodi

Vad är Tid?

Tavla och foto Björn Wadström

Vad är tid egentligen?

De flesta skulle säga att tid är något självklart, något som är. Eller något vi inte behöver ägna tanke åt. Något som tickar framåt. Något vi mäter med klockor, planerar våra liv efter och placerar händelser i: dåtid, nutid, framtid.

Men stanna upp Nu!

Är det verkligen något vi upplever – eller något vi lägger till?

Mitt intresse för olika strukturer vi har kommer ur den bok jag skrev om medvetandet. Jag använde begrepp från kvantteorier utan att skapa kvantteori som en ny struktur.

Konstruktioner vi använder

Vi människor har behov av struktur. När vi möter något vi inte direkt kan greppa, skapar vi begrepp. Ibland kallar vi det Gud. Ibland kallar vi det teori. Ibland kallar vi det tid.

Olika ord – samma funktion.
Att ge en ram för att skapa ordning.

Fenomenet direkt

Tänk på ett fenomen. Inte en tanke om det. Inte en förklaring. Bara fenomenet.

En ton.
Ett ljus.
En elektron som framträder som våg och partikel.
En känsla i kroppen.

Finns det tid där?
Eller uppstår tid först när vi börjar säga:
“detta hände före”
“detta kommer efter”
“detta varar i tre sekunder”

Tid som konstruktion

Vi mäter förändring och kallar det tid.
Men förändring i sig behöver ingen tid. Den bara är.

När vi säger att något förändras över tid, har vi redan lagt ett raster över upplevelsen. Vi har skapat en riktning. En ordning. En berättelse.

Tid blir då inte något vi hittar – utan något vi inför.

Vetenskapliga strukturer

Inom vetenskapen finns avancerade modeller: relativitet, kvantteori, rumtid. De försöker beskriva verkligheten med precision.

Men även där sker något intressant. Vi bygger strukturer för att förstå fenomenet – men strukturen är inte fenomenet.
Precis som med Gud.
Precis som med alla begrepp.

Släpp taget

Så vad händer om vi släpper begreppet tid, bara för ett ögonblick?
Inte för att ersätta det med en ny teori. Inte för att förklara det på ett annat sätt.
Utan för att se vad som framträder.

Det som återstår är inte tomt.
Det är fullt av energi, tillstånd.
Men utan “före” och “efter”.
Utan riktning.
Utan mätning.

Kanske är tid inte något som existerar i fenomenet.
Kanske är tid ett verktyg vi använder för att navigera.
En konstruktion.

Och kanske är det först när vi släpper konstruktionen som vi börjar ana något annat.
Inte som en teori.
Inte som en förklaring.
Utan som en direkt upplevelse närmare verkligheten.

Sången

För att uttrycka det på ett annat språk – bortom ord och konstruktion – delar jag här en sång som försöker fånga fenomenet direkt. Musiken hittar du här.

Tid är bara en konstruktion
Text och Musik: Björn Wadström

Energi finns överallt,
Vågor, partiklar, ett tyst kall.
Vi mäter och räknar, vi formar system,
Men tid… tid är bara en konstruktion, inget mer än det.

Superposition, tillstånd står öppet,
Våg och partikel, utan något löfte.
Energi existerar, ingen klocka här,
Tiden vi känner, är en skapad sfär.

Tid existerar inte, bara en konstruktion,
Vi skapar mätning, men inget i grunden har riktning.
Tid existerar inte, bara en konstruktion,
Energi och tillstånd, fria utan definition.

Medvetandet ser, men behöver ej spår,
Vi delar upp nuet i det som vi förstår.
Men inget i grunden är före eller sen,
Allt bara är – igen och igen.

Tid existerar inte, bara en konstruktion,
Vi skapar mätning, men inget i grunden har riktning.
Tid existerar inte, bara en konstruktion,
Energi och tillstånd, fria utan definition.

Vi ser förändring och sätter ett namn,
Bygger en riktning, en början, en hamn.
Men i det som är finns inget start,
Tid är ett lager vi lägger på allt.

Tid existerar inte, bara en konstruktion,
Vi skapar mätning, men inget i grunden har riktning.
Tid existerar inte, bara en konstruktion,
Energi och tillstånd, fria utan definition.

Energi finns, den varken går eller står,
Våg och partikel – inget före, inget “då”.
Tid är bara en konstruktion,
Ett verktyg vi formar, en illusion.

Är Kalle Anka kultur?

. 

I Nyköping finns konserthall och stadsbibliotek i samma byggnad, Culturum. En märklig stavning, tycker jag som alltid har trassel med bokstäver.

Jag hänger vid informationsdisken, bläddrar lite i info om miljö. En äldre man frågar om det finns någon bok om motorvägen i Nyköping. Bibliotekarien, serviceinriktad, svarade ja, men då behöver du en pinkod. Mannen har ingen pinkod. Bibliotekarien var fortsatt vänlig och sa att då använder du ditt personnummer, du har väl ett personnummer. Blickarna möts, tystnaden fyller rummet, och jag tycker hela situationen är komisk.

Jag märker att mannen vill veta något mer om motorvägen. Så jag berättar ur mitt huvud: hur motorvägen tidigare har gått genom centrum av Nyköping. Vi pratar kanske tio minuter om vägen och staden, och han verkar helt nöjd, tackar och går ut ur Kulturens rum, utan att låna någon bok.

Samtidigt ser jag barnen på barnavdelningen. Några föräldrar hämtar böcker åt sina barn, några låter dem ströva bland böckernas värld. Mitt barnbarn kommer då och då med en bok jag/vi lägger i en kasse.

Ett ställ med Kalle Anka står där jag sitter. Kalle och brorsönerna firar semester på en i princip obefolkad klippö med en fyr. Kalle försjönk i en väldigt dramatisk roman och småankorna gick ut med varsitt metspö, uttråkade. Plötsligt kommer några bräder flytande, fästa med en kätting. Upp på plankan, dra i kättingen… De hittar en dold strand och en grotta där den f.d. fyrvaktmästaren bor. Strömmen går i fyren, småankorna och fyrvaktmästaren lyckas få ljussken så att en stor båt inte kör på ön. Kalle tittade upp ur sin bok och skällde på kaptenen. Fyrvaktmästaren försvann tillbaka till sin grotta, kvar stod tre små brorsöner med en berättelse Kalle aldrig skulle tro.

Jag reflekterar: på biblioteket hittade jag en liten skrift som berättade att i böckernas värld hittar du inte verkligheten, fast även Kalle var en påhittad berättelse, ett litet skriftligt häfte på biblioteket. Och ändå finns något här, mitt bland fragmenten – bibliotekets människor, barnens lek, Kalle Anka och fyrvaktmästarens ö – som läsaren kan sammanfoga på sitt eget sätt från sin egen superposition.

Det vore ju ingen blogg av Björn Wadström utan lite musik så här har du sången Ar Kalle Anka Kultur?

Fragment från Pelle

Inledning

Det här är en resa där du får följa min tankeprocess fram till en sång.
Välkommen in.

Jag satt och funderade på sorg och saknad. Jag upplever att jag ganska snabbt tar mig igenom den processen och började fundera över varför det är så.

Då dök Pelle, mitt marsvin, upp i tankarna. Jag hittade ett foto på Pelle från 1965. Då var jag 14 år.

Och så började berättelsen ta form i mitt huvud.

---

Pelle

En julafton fick jag plötsligt ett marsvin placerat på mitt bröst.
Jag vet inte vem som la dit honom – troligen någon av mina systrar.

Jag vet heller inte om jag hade tjatat om att få ett marsvin. Min kompis Karsten hade ett, så det är ganska troligt.

Se bilden framför er: två grabbar som troligen ville vara lite tuffa, men som hade varsitt marsvin. Vi gick ut med dem på stora gräsytor i Norrköping.

Marsvin kan ju kila iväg in i ett buskage, men de följer också efter när man går.

---

Vardagen

Pelle var en del av min vardag.
Även om jag misstänker att mamma fick ta hand om städningen och maten.

Men jag var nog engagerad jag också.
Pelle blev en polare.

Jag hade en ganska stor modelljärnväg hemma. Jag minns att Pelle inte gillade att åka tåg. Jag satte honom på en tågvagn och lät tåget köra.

Han klev av direkt och gick och satte sig bland husen och stenarna som föreställde berg i landskapet.

Jag fattade att han inte gillade att åka tåg.

---

Sorg

Så kom dagen när Pelle upplöstes i atomer – eller dog, som man säger i mer vardagliga ord.

Jag vet inte om mina föräldrar tog honom till veterinären när han blev sjuk, eller om han bara dog plötsligt.

Men jag minns att vi begravde honom i Svärtinge.

Det Pelle lärde mig då var vad sorg och saknad är.

En bottenlös sorg.

Jag tillbringade många timmar i skogen där jag bara grät hejdlöst.

Jag vet inte hur länge det pågick, men jag tror att jag då gick igenom hela processen som uppstår när någon nära dör.

Inte bara sorgen och saknaden – utan också insikten om att alla kommer att dö.

Och den stora frågan:
Vad är det egentligen som händer?
Vart tog Pelle vägen?

---

Ett svar (eller en berättelse)

Idag har jag en berättelse om att vi alla är kolatomer som ständigt bildar nya föreningar.
Men det tog en stund att hitta fram till den tanken.

Jag har nog aldrig tackat Pelle för att han visade mig det.

Så jag gör det nu.

---

Bolivia-kopplingen

Det finns också en annan intressant del i den här historien.

Ni som följer mina texter eller min musik – eller känner mig i livet – vet att Bolivia är en viktig plats för mig.

Marsvinet hör ju hemma i Anderna och i Bolivia. Där har människor haft marsvin i tusentals år.

Jag har försökt hitta när människan började leva tillsammans med marsvin. Det verkar vara ungefär 10 000 år sedan.

Det var inte bara som sällskapsdjur. Människor åt dem också.

När marsvinet senare kom till Europa blev det mer ett husdjur.

Men kopplingen till Anderna fascinerar mig fortfarande.
Jag har ju mina egna idéer om kolatomer och mönster i livet.

---

Vad Pelle gjorde med mig

När någon senare i livet har dött har jag självklart känt sorg och saknad.

Men processen i mig går relativt snabbt.

Frågan om livets mening blir inte en del av sorgeprocessen.

Jag tror att det är tack vare Pelle.

---

AI-delen

När jag började tänka på Pelle hamnade jag i en flera timmar lång dialog.

Med mig själv – och med en AI.
Mer exakt ChatGPT.

Den dialogen hoppar jag över här. Det blev kilometer av ord om allt från sorg och Pelle till kvantfysik.

Ingen människa skulle orka följa när jag snurrar igång på det sättet.
Men AI svarar vänligt hela tiden och slänger ibland in någon förklarande struktur.

(Som jag ofta avfärdar, eftersom jag vill följa flödet i min egen tanke.)

Till slut frågade ChatGPT om jag ville ha en sammanfattande text eller kanske en grafisk bild.

Jag svarade:
Nej – skriv en sång.

Självklart gjorde AI det.

Jag sa ungefär så här:
Ta hela vårt samtal och gör något av det. Vad du vill.

Jag beskrev också vilken musik jag föreställde mig: syntar och boliviansk folkmusik.

Resultatet blev en text och en instruktion till en musik-AI.

Jag använder Suno, så jag lät Suno ta emot texten och instruktionen.
Ut kom en sång.

Jag var inte helt nöjd, så jag gjorde en cover där jag tog bort instruktionen.

Då skapade Suno en annan version – och den kändes lite mer rätt.

---

Viskeleken

Kommer ni ihåg leken när man satt i en ring och viskade ett ord i örat på personen bredvid?

När ordet kom tillbaka till dig var det ibland samma – men ofta något helt annat.

Det var egentligen den leken jag ville testa.

Min känsla → ChatGPTs mönster → Sunos mönster.

När jag lyssnade på resultatet märkte jag att det inte helt stämde med det jag själv kände från början.

Men något av min tankeprocess fanns kvar.

Så nu finns det en sång som heter Fragment från Pelle.

Här skulle jag kunna börja gräva i ord och toner tills allt stämmer exakt med min ursprungskänsla.

Men det gör jag någon annan gång.

Nu ville jag mest visa hur en kreativ tanke kan röra sig genom flera filter.

---

Filter

Tänk så här.

Vi känner något inom oss och vill berätta det för någon annan.

Då måste vi hitta ord.
Och en ton.

Det är redan ett filter.

I det här fallet passerade känslan dessutom två filter till:
ChatGPT och Suno.

Sedan läser du min text här.

Och därefter lyssnar du på musiken.

Då möter allt detta din egen struktur – ditt sätt att tolka världen.

Om vi går tillbaka till viskleken är jag ganska säker på att det du skickar tillbaka till mig i ringen inte är exakt den känsla jag skickade iväg.

---

Kvanttanken

När allt detta började fick jag en märklig känsla.

Sorg och lycka samtidigt.

För mig liknar det ett kvantfenomen.
Noll eller ett – eller båda samtidigt.

Jag började fundera på om det gick att vända processen.

Om man kunde börja i känslan och backa till de fragment som skapar den.

Där hamnade jag plötsligt i tankekonflikten mellan Einstein och kvantteorin.

Jag begriper nog inte helt någon av dem.
Och ärligt talat – det gör nog inte du heller.

Men en sak som skiljer teorierna åt är tid.

Tid kan man enkelt beskriva som ett mått på rörelse.
Men vi tänker nästan alltid på den som enkelriktad.

Igår har ju redan varit.

Försök sätta ihop en apelsin du redan har skalat.

Du förstår.

Så jag försökte ta bort tiden ur tanken och se hur fragmenten blev en känsla.

Det slutade nästan i kaos i hjärnan.

Och en rejäl huvudvärk.

Men det kändes ändå som att något fungerade.

Det är det jag kallar Fragment från Pelle.

---

Slutet

Jag är inte färdig med den här tanken.

Jag bara undersöker.

Jag är en del av universum – och samtidigt ett eget universum.

Jag består av kolatomer är organisk.

Jag har ett medvetande.

Så jag försöker förstå hur det fungerar.

Kanske finns det inga färdiga svar.

Men jag fortsätter att vandra.

Så vart tog sången vägen?

Klicka här så kommer du till sången

Så kan du lyssna.

Tack för att du läste.

Epstein files

 Tror ingen nu undgått hur ett rättsfall hanterats i USA.

Jag blir smått tokig av all desinformation och konstiga rykten, så behövde skriva mina tankar.

En person Epstein dömdes för övergrepp mot barn fick ett kort fängelsestraff. Polisen lokalt och federalt i USA fortsatte och samla information även efter han frigivits. Han häktades igen och det skulle bli rättegång. Då dog han i ett säkert förvar med både mänsklig och teknisk övervakning i en isoleringscell.

Allt verkade gå fel den kvällen vakten sov och den tekniska utrustningen var avstängd. Han sades begått självmord. ( I en av de konspirationer som snurrar är att han inte är död bara flyttats till annat land.)

Så i min egen skalle blev han mördad, själv ansåg han nog att han hade tillräckligt skydd av de som deltagit i hans verksamhet. Det bör inte heller vara möjligt hänga sig i en säker isoleringscell?

---------------------------------------------------------------------------------------------

Nu finns det tusentals personer som berättat om att de utsatts för övergrepp. Barn och kvinnor i en omfattande människohandel.

De här uppgifterna finns, många miljoner sidor har polisen, som de samlat in. De finns. Dokumenten finns.

Däremot har inte ett enda åtal väkts i USA mot de som misstänks för brotten, finansierat dem eller skyddat dem.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Nuvarande Presidenten i USA  gjorde stort nummer av en stat i staten och om bara människor röstade på han skulle han se till att alla filer blev offentliga. 

Nu har det varit en lång kamp i USA för att samtliga filer skall släppas och åtal väckas. Av någon anledning försöker nuvarande President hindra detta?

---------------------------------------------------------------------------------------

Historien blir mer och mer märklig för varje dag. Epstein drev det som benämns ett pedofilnätverk och människohandel på flera platser i USA. 

Han arbetade samtidigt med relationer med de rikaste affärsmännen och ledande politiker i olika länder. Här finns en kanske konspiratorisk historia att olika underrättelse tjänster köpte hans dokumenterade uppgifter av vad besökare gjorde. (Finns uppgifter som pekar mot både Ryssland och Israel med lite olika utgångspunkter.)

---------------------------------------------------------------------------------------

Om vi stannar här så vet vi att det finns människohandel och även med barn. Så den frågan är nog fler än just Epstein skyldig till. Men visst är det märkligt att det kan få fortgå år efter år.

-----------------------------------------------------------------------------------------

Det som verkar göra Epsteinfallet så omskakande är kombinationen extremt rika affärsmän - mäktiga politiker - och geopolitik. Den vanliga "maffian" gör viket vi vet affärer med narkotika och människohandel. Där är nog syftet tjäna pengar och skaffa inflytande. De kunderna är kanske inte riktigt den gruppen Epstein hade i sin krets?

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Så för det första det finns barn och underåriga samt vuxna som utsatts för saker vi inte ens förmår ta in i våra hjärnor. Det är ingen i Epsteins nätverks som dömts för något mer än hans kvinnliga följeslagare Maxwell.

Just nu försöker Trump göra allt han kan för att förhindra att åtal väcks och rättvisa skipas. Det väcker givetvis mängder av frågor och ger upphov till ännu fler konspirationer och desinformation.

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag själv gör en koppling till Rysslands krig mot Ukraina och Israels folkmord i Palestina. Den maktlöshet som USA visar är uppseendeväckande. Usa verkar underblåsa dessa två krig. Men det är min egen skalle som säger det.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vill nog avsluta med att vi har en grupp superrika som anser sig stå ovanför lagen och som bedriver affärer helt oberoende av olika länders gränser. Finns många ord för dessa "makthavare" Oligark är nog ett relevant begrepp. Superrika som kontrollerar regeringsmakten och där pengar står över lag, Eller man tom skapar nya lagar för att underlätta deras verksamhet.

Just här i centrum av detta system verkade Epstein.....

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Var hittar vi dessa superrika män. Ja det är nog bara män. Traditionellt oljeindustri, militärindustri, i modernare tider Tec industri. Tror vi måste börja följa pengarna bättre. Vi pratar gärna om "maffia" narkotikahandel osv... men vi klarar inte av att se att ett fåtal män idag styr det mesta som händer i världen. 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så Epstein är extremt viktig. Nu startar många länder sakta men säkert egna utredningar om hur deras länder berörts. Det har USA (Läs Trump) svårt stoppa. Även i USA börjar dammarna brista. Jag vill inte att detta skall snurras bort i en slags höger - vänsterfråga även om Trump jobbar hårt på det.

Alla offer måste få upprättelse och rättvisa måste skipas oavsett vilken titel eller plånbok brottslingen har.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi borde alla på något sätt reagera på det som sker just nu i och med USA.

Här är en sång jag tycker vi alla skall dela varje vecka till åtals processen startar.

Tror vi alla behöver fundera och samtidigt inte gå i fällan av massa hitte på, det tjänar bara de kriminella inte offren.

7 000 000 000 000 000 000 000 000 000

Under 2025 skrev jag ner var mina tankar befann sig kring medvetandet. Det här är en fråga jag har burit med mig sedan barndomen – en ständig fundering som aldrig riktigt har släppt taget.

Det blev till slut en bok:
Det finns inget mörker, endast bristande syn.

Jag översatte den också till engelska:
There is no darkness, only limited perception.

Boken byggde på etablerad kunskap om hjärnan och dess funktioner. Det nya greppet var att jag använde kvantteori som ett sätt att vidga förståelsen – inte som ett färdigt svar, utan som ett perspektiv. Ur detta växte ett begrepp fram som jag kallar ”min melodi”.

Eftersom jag försökte närma mig frågan vad är medvetandet, gjorde jag också en sång: ”Var är medvetandet”. Det blir nästan lite lustigt att använda rumsbegrepp som var när vi talar om kvantteori, där just plats inte alltid är entydig.

Men idag tänkte jag att vi skulle dyka ner i – eller kanske snarare in i – en människa.

En människa har ungefär trettio till fyrtio biljoner celler. En ofta citerad uppskattning är omkring trettiosju biljoner celler hos en vuxen människa. Antalet varierar beroende på kroppsstorlek, vikt, ålder, kön och på hur man räknar olika celltyper.

Som jämförelse kan nämnas att kroppen dessutom har minst lika många bakterier i och på sig, främst i tarmen.

Hur många atomer är det?

Man brukar säga att en vuxen människa består av ungefär sju septiljoner atomer, alltså runt sju gånger tio upphöjt till tjugosju, för en person på cirka sjuttio kilo. Utskrivet som vanligt tal ser det nästan overkligt ut:

7 000 000 000 000 000 000 000 000 000
(sju tusen miljarder miljarder miljarder)

För att sätta det i perspektiv:
En enda cell innehåller fler atomer än det finns sandkorn på alla världens stränder.
Det känns nästan som om människokroppen är ett helt eget universum.

En vuxen människa byter ut ungefär en septiljon atomer per dag. Det betyder att du inte är uppbyggd av samma atomer som för tio år sedan. Ändå upplever du dig själv som samma person. Det som består är inte materialet, utan mönstret – informationen.

Kroppen är mer lik en flod än en statisk sak. Den förändras ständigt, men formen och riktningen ger en upplevelse av kontinuitet.

Slutsatsen blir att vår jag-känsla inte är beroende av specifika atomer, utan av de mönster de bildar: celler, nervbanor och framför allt hjärnans nätverk. Vi är en process snarare än ett objekt. Kroppen är en pågående kemisk och fysisk dans. ”Jag” är ett flöde av energi och information, inte fasta byggstenar.

När vi når atomnivån

En atom är den minsta byggstenen i ett grundämne som fortfarande har ämnets kemiska egenskaper. Den består av protoner, neutroner och elektroner.

Om vi fortsätter ställa frågan hur många protoner och neutroner en människa består av, börjar vi närma oss ett område där forskningen fortfarande brottas med grundläggande frågor. Dessutom uppstår frågan: var är de vid ett givet ögonblick?

Här blir kvantteori intressant – inte som färdiga svar, utan som ett språk för det som ännu inte låter sig fångas fullt ut.

Det är också här den stora frågan tornar upp sig igen:

Vad är medvetandet?

Som brukligt för mig har jag därför också gjort en sång – ett försök att i musikens form beskriva resan ner till atomnivån och tillbaka igen. Och eftersom jag redan har försökt beskriva vad medvetandet är, får visan leda oss lite längre.

”Var är medvetandet”

Skolan (5) - Melodin i oss

 

Melodin i oss – en bortglömd kunskapsprocess i skolans värld

Vi talar mycket om skolan.
Om metoder, modeller, digitalisering, styrdokument, evidens, resultat, betyg och resurser.
Men sällan om det mest grundläggande: Hur kunskap faktiskt uppstår i en människa.

Det är märkligt.

För vi har byggt en hel institution – skolan – som ska förmedla kunskap, utan att riktigt förstå hur kunskap blir till i en elevs inre.

Vantolka inte detta, vi har en kunskapsmassa från tidigare generationer, som skolan skall ge barnen tillgång till. Här sker en politisk prioritering om vilken kunskapsmassa barn skall få. Skall de få en förståelse för kemi för att tolka verkligheten, eller skall de inte få den möjligheten. Det här styrs av förhållandet mellan "ämnesområden". Nu handlar inlägget om hur kunskap skapas i  individen,

I det här inlägget vill jag öppna en dörr till just det, kunskapsprocessen. 

Jag kallar min förståelse och förklaring "min melodi". Vi kan självklart använda olika förståelse och förklaring till individens medvetandeprocesser. Jag själv använde tillgänglig kunskap och provade ett kvantperspektiv. Det är min egen förståelse och jag stannade upp och gav en ögonblicksbild av min egen kunskapsprocess i förståelse av medvetandet. Det blev en bok. Skriven i ett öppet språk, men ändå ger en tydlig bild och där är just min melodi ett centralt begrepp. Du behöver inte den boken, bara inse att inom oss bland våra biljarder celler, tar hjärna upp vår inre och yttre värld endast som ordlösa, begreppslösa signaler. 

---

Kunskap börjar som signaler

Allt vi upplever, allt vi lär oss, börjar som signaler:

• Ljus, ljud, rörelser

• Kroppsliga förnimmelser

• Andras uttryck

• Ord, texter, symboler

• Kulturella mönster

• Minnen, associationer

Det är lätt att tro att vi upplever världen direkt.
Men vi upplever signalerna som hjärnan tar emot från världen.

Skolan har en tendens att glömma detta och fokusera på innehåll: fakta, begrepp, teorier.
Men kunskap föds långt innan innehåll.
Den föds i signalerna.

---

Melodin – människans inre kunskapsmaskineri

Här kommer min centrala idé:

Vi har alla en melodi i oss – en kontinuerlig, ordlös process som läser alla signaler samtidigt och organiserar dem till en upplevelse.

Melodin är inte:

• en funktion

• en modul

• ett centrum

• ett innehåll

Men den rör sig genom allt detta.

Det är melodin som skapar känslan av något.
Den första förståelsen.
Inte språket, inte tanken – utan den ordlösa känslan av mening.

Den här melodin har varit med oss sedan barndomen.
Den är vår singularitet: den punkt där allt blir till upplevelse i oss.

Varenda elev i varje klassrum har sin egen melodi.
Det är där lärande sker.

---

Från känsla → tanke → språk

När melodin läser signalerna uppstår först:

Känsla.
Det är första formen av förståelse.
En sorts gestaltning av helheten.

Sedan börjar något röra sig:

Tanke.
En inre form, ett riktat mönster, ett möjligt svar.

Först därefter kommer:

Språk.
Den kommunicerbara bilden av tanken.

Här gör skolan ofta misstaget att börja bakifrån.
Man startar med språket:

• Definiera begreppet!

• Återge modellen!

• Redovisa processen!

• Skriv en text!

• Svara korrekt!

Men elever lär sig inte genom att repetera språk.
De lär sig genom att melodin får läsa signaler som väcker känslan av förståelse.

Språket kommer sist.
Det är transportmedlet, inte kunskapen.

---

Kunskapsöverföring: process → process

När vi tänker på kunskap tänker vi lätt på något som överförs som ett innehåll.
Som en bok som går från ett huvud till ett annat.

Men i verkligheten är det så här:

Kunskap överförs aldrig som innehåll.
Kunskap överförs som signaler som väcker en ny melodi i elevens inre.

Läraren ger inte kunskap.
Läraren tillhandahåller signaler: ord, uttryck, strukturer, exempel, relationer, rytmer.
Eleven gör resten.

Det är därför undervisning aldrig är linjär.
Det är därför två elever i samma klass med samma lärare kan förstå helt olika saker.
Det är därför vissa elever lär sig bäst genom berättelser, andra genom rörelse, andra genom tystnad.

Undervisning är signaldesign.
Inte stoffleverans.

---

Skolans bortglömda uppdrag

Om undervisning är signaldesign, och kunskap uppstår genom melodin, då är skolans verkliga uppgift:

Att skapa miljöer där varje elevs melodi kan läsa signaler på ett sätt som ger känsla → tanke → språk → handling.

Det betyder:

• relationer är viktigare än instruktioner

• atmosfär är viktigare än kontroll

• upplevelser är viktigare än prov

• nyfikenhet är viktigare än målstyrning

• rytm, variation och berättelse är kraftfullare än detaljerad fakta

Det är därför den bästa undervisningen känns lätt, levande, begriplig –
som att melodin i oss får något att spela med.

Det är det skolan gör när den fungerar som bäst.
Det är också det den ofta glömmer bort.

---

Min slutsats

Vi kan reformera läroplaner, arbetsformer och digitala system hur mycket vi vill.
Men om vi inte förstår människans kunskapsprocess hjälper det inte.

Det är i melodin kunskap blir till.
Det är där skolan borde börja.

Nu bygger det här inlägget på min förståelse och förklaring till medvetandet, jag jobbar vidare på att göra det vi kallar den inre och yttre världen begriplig. Det är ett gammalt filosofiskt problem som kvantteori överbryggar. Nu lämnar jag det i den här serien och nästa avsnitt kommer handla om ett helt annat perspektiv på skolan 

Men fundera en stund på "den inre processen" jag pekar på. Hur förstår och förklarar du vad som sker i en individ. Lite komiskt är det faktiskt att "bästa skola 2030" använder en metafor "mixerbordet"....den handlar om att skruva på olika variabler...men utan tanke på barnets melodi.

Ja det blev en sång till detta inlägg också. Melodin som bär 

Skolan (4) – en stillbild från Nyköping

Idag bjuder jag på en stillbild från Nyköping. Det senaste förslaget till skolchefsrapport har nu kommit. Du kan själv läsa den genom att ladda ner dokumenten från Barn- och ungdomsnämnden (BUN). Det finns flera olika underlag: dels det som inkommit till nämnden, dels det som faktiskt redovisas där. Även lokaltidningen har skrivit om rapporten. 

Min huvudanalys är densamma som egentligen alla berörda – barn, föräldrar, pedagoger, skolledning och tjänstemannaledning – uttryckt länge: barn far illa, vilket vi fått offentliga rapporter om, och alla barn får inte den utbildning de har rätt till, vilket betygen visar.

Skolutvecklingsplanen styr allt

I grunden ligger skolutvecklingsplanen Bästa skola 2030. Det är det styrande dokumentet som hela rapportstrukturen bygger på. Därför gör politiken i praktiken inget annat än att följa upp den plan man redan beslutat om.

Nämndordföranden uttryckte det tydligt:

”Rapporten visar hur nuläget ser ut och vilka utmaningar som finns.”
Han håller samtidigt fast vid målet Bästa skola 2030.

Varför blev just den här rapporten uppmärksammad?

Det som väckte intresset var att en uppmärksam journalist upptäckte att den tidigare rapporten delvis var AI-genererad och hade påhittade källor – och enligt min tolkning mer saga än sanning. Kommunens lösning blev att en chef fick sluta. Därefter fick divisionschefen bakläxa, men vara kvar och tog hjälp av kvalitetschef och flera kvalitetsadministratörer.

Det syns i den nya rapporten: den liknar mer en redovisning av hur man arbetar med kvalitetsarbete än en faktisk beskrivning av situationen i skolan. Men som jag skrev tidigare – syftet är inte att skildra verkligheten, utan att följa upp planens åtgärder.

Och innehållet kokar ner till något väldigt enkelt:
Barn far illa och alla barn får inte utbildning enligt lagens krav.

En intressant formulering

Kommunledningskontoret levererar en liten rad som är korrekt i sak men som, i mina ögon som tidigare tjänsteman, också fungerar som en friskrivning:

Ärendets natur är en uppföljning, det vill säga en tillbakablick. Därmed behöver ingen prövning av barnets bästa enligt barnkonventionen göras inför beslut.

Detta trots att barn far illa, skolan inte fungerar och utvecklingen går åt fel håll.

En plan utan resurser

Skolan arbetar vidare utifrån en plan man vet inte fungerar. Åtgärderna är relevanta på sitt sätt, men när inga nya resurser tillförs kraschar systemet långsamt – trots att alla gör sitt bästa.

Grunden i Bästa skola 2030 är: inga nya resurser, jobba annorlunda.
Metaforen i planen – ett mixerbord där man bara vrider på rätt reglage – är talande. Rapporten säger egentligen: Det här går inte. Men det kan man inte skriva rakt ut eftersom politiken låst sig vid planen. 

Du kanske tycker att jag borde gå in i rapportens detaljer, men dem får du fundera över själv. Jag gjorde en sång som i korthet säger samma sak som rapporten. Den heter Skolchefsrapporten

Den politiska analysen

Socialdemokraterna vill ha en jämlik skola. Moderaterna vill i grunden ha en marknadsskola. Konflikten ligger där i styret, och därför lämnar politiken i praktiken arenan med budskapet till tjänstemännen: ordna det här utan nya resurser.

Den linje som i praktiken vinner är den moderata. När den kommunala skolan försvagas söker sig medborgarna till de privata alternativen. Avtalet Bästa skola 2030 blir då en moderat seger sett ur politiskt kraftfältsperspektiv.

Vi kan beskriva konfliktlinjen övertydligt:
Ska utbildningen av medborgare styras av folkvalda – eller av en bolagsstyrelse?
Motargumentet är att staten styr via läroplaner, men min bloggserie visar att verkligheten är mer komplicerad. Det intressanta är att eftersom de två partierna valt jobba ihop blir folkviljan via styret "likvärdig vård i privat regi" . Det är något att fundera över för framförallt förloraren socialdemokratin.

Den större bilden: tillväxtlogiken

Det politiska styret i kommunen är stabilt och kan i praktiken styras av ett fåtal personer på hög nivå. Parterna är överens om ett gemensamt övergripande mål: tillväxt. Trollformeln är Skavsta som motor, kombinerat med stora infrastrukturprojekt som Ostlänken. Bostadsprojekten vi sett växa fram och nu ser rätt ödsliga ut är en del av kommunens överenskommelse med staten för järnvägsfinansiering. Så de volymmål som sattes rullar på, oavsett om det finns några människor som efterfrågar bostäderna. 

Men när kommunen inte växer, samtidigt som man fortsätter följa en gammal tillväxtplan, uppstår problem. Kort sagt: resursbrist.

Skolan, äldreomsorgen och socialtjänsten är de områden som politiken minskar resurserna till. Det är uppenbart utan att man behöver fördjupa sig i siffror. De tre områdena är kärnområden och det är där det finns resurser. Uttryckt ur medborgarperspektiv det är det vi betalar skatt till. Nu skriver jag om skolan inte socialtjänsten eller äldreomsorgen, men mönstret blir detsamma och en mängd konsekvenser för medborgarna. Så du kan använda resonemangen här när t.ex. stöd till LSS uteblir eller hemtjänsten inte klarar uppgiften. 

Skattemedlen styrs bort – men vart?

Hur kommunledningen ska lyckas styra våra skattemedel till den privata verksamheten i Skavsta är ett intressant kapitel. Jag har skrivit en sång om en sådan tidigare överföring kopplad till skolan,  Sången om Skavsta-byggen.  Kommunen äger 10% och överföring av kapital är en nästan omöjlig juridisk process. Så nu skapas ett antal bolag det hittar du här. Överföringarna den vägen är betydligt svårare att se och förstå. Ärendets namn är vackert formulerat: Förändrad koncernstruktur av Skavsta flygplats. Det ligger långt ner på dagordningen, när alla ledamöter hunnit bli trötta. Och jag lovar – många förstår inte vad de beslutar.

Fastighetsaffärerna och metoderna kring dem är något jag skrivit mycket om, och kommunen kör vidare på samma spår. Jag visar nu bara att det skapas strukturer för överföring av skattemedel till privata "fastighetsbolag". När och hur får andra följa upp, jag har ägnat nog tid åt den frågan och nu är det skolan och hur kunskap skapas jag ägnar mig åt. 

Slutsatsen

Det viktiga i hela denna kråksång är att förstå det som faktiskt sker:

Resurserna styrs bort från skolan,  och istället till "tillväxtmotorer" typ. Skavsta.
Visionen är 10 000 nya jobb. Kanske händer det. Kanske inte. Men det måste vara tydligt att våra skattemedel satsas på den drömmen – inte på skolan idag.

Skolan (3) – Skolverkets miljonkrasch

Skolverkets miljonkrasch

Rubriken är inte överdriven, Projektet med de digitala nationella proven har redan kostat nära en miljard kronor, och regeringen har nu stoppat planen. Om tre år kan digitala nationella prov återigen bli aktuellt. Satsningen, som initierades av tidigare socialdemokratiska regeringen och fortsattes av nuvarande moderata regering, involverade flera dataleverantörer och tekniska plattformar. Jag tänker inte försöka förklara alla politiska turer och ekonomiska transaktioner, det får andra ägna sig åt.

Det som intresserar mig är att jag redan när projektet startade hade en stark känsla av att det skulle gå fel. Min upplevelse var tydlig, även om jag inte kunde veta allt i detalj, något i upplägget, ambitionen att mäta lärande digitalt och de valda systemen pekade på stora risker. Det intressanta för mig är att reflektera över hur denna känsla växte fram till något som kan kallas kunskap, och vilka erfarenheter som formade mitt vetande.

Att beskriva exakt vad jag tänkte då är svårt, minnet är alltid ett återskapande i nuet. Däremot vet jag vilka faktorer eller fragment jag hade. Här är min “kunskapsprocess”:

---

Kunskapsprocessen

Jag börjar tänka tillbaka på början av 1980-talet, när jag var runt trettio år och gjorde min socionompraktik på Vallmotorp, ett miljöterapeutiskt behandlingshem. Den grundläggande idén var att människor skulle kunna ta sig ur narkotikaberoende. Inom detta begränsade område blev processer och beteenden tydliga och ibland förståeliga. Jag funderade alltid på vad som gör att människor lär något nytt.

Jag har senare, som yrkesman, besökt nästan alla typer av behandlingsmodeller. Det finns skillnader mellan miljöterapeutiska, målstyrda, programstyrda, auktoritära och familjära vårdsituationer. I samtliga lyckas man ofta bryta beroenden, men när människor från olika miljöer möter mig på gatan och säger, “Hej Björn, känner du igen mig?” ser jag skillnader. De från miljöterapeutiska modeller är ofta förändrade på sätt som gör dem svårare att känna igen, medan andra följer mönster som är mer igenkännbara. Det verkar som om de andra mer har anpassat sig. Detta är mina iakttagelser, begränsat till mindre än tjugo individer, alltså inga vetenskapliga fakta, bara min erfarenhet.

Barnbyn Skå var en annan miljöterapeutisk verksamhet jag hade kontakt med. Lars Lorentzon, en av cheferna, undersökte något han kallade “vredens pedagogik”. I sin bok berättar han om Gabriel, en pojke som under en fjällresa kastade sig utför skidbacken utan kunskap om skidåkning, medan de andra barnen gick i skidskola. På kort tid blev Gabriel skicklig på skidåkning och förändrades som person. Han “ramlade sig till” kunskap och erfarenhet. Lorentzons psykologiska modell försöker förklara detta, men exemplet är tydligt och målande.

Att se kunskap som färdigheten att åka skidor är mätbart. Men funderar man på vad som händer inuti pojken, vad som gör att han kan hantera backen och kalla det kunskap, blir det inte mätbart med dagens teorier. Grundfrågan blir, Vad är kunskap? Är det förståelsen som träder fram i oss, eller bara beteendet vi uppvisar?

Detta blev en pusselbit i min slutsats, Skolverkets projekt skulle krascha. Man vet helt enkelt inte vad man försöker mäta. Tanken att köpa x minuter lärotid och få ut y mängd mattefärdighet är ett tankesätt som kräver ett objektivt mätinstrument som ännu inte finns.

---

Yrkesliv och digitala system

En annan erfarenhet kommer från mitt yrkesliv. Vi fick ett journalsystem som hette Procapita. När det upphandlades var det i stort ett skal, en idé, och användarna skulle själva fylla systemet. Resultatet blev, enligt mig, ett tungrott system, fokus låg på statistik snarare än beslut, och mycket inmatning var irrelevant för praktisk användning. Systemet blev dessutom en hybrid som inte gick att jämföra med andra system, vilket gör att statistiken över landet inte blir korrekt.

Jag deltog även i arbetet att skapa flöden från anmälan/ansökan till insats. Kommunen lade ner många tusen arbetstimmar på detta. Tänk dig att en anmälan tas emot, beroende på ärendets art finns otaliga variationer. Från gripandet för narkotikainnehav till fullföljd behandling ska kommunen automatiskt reagera och följa hela processen, både åtgärder och kostnader. Drömmen om en maskin som gör jobbet lika, mätbart och effektivt är förståelig, men nog en omöjlig dröm.

Den tredje erfarenheten gäller upphandlingar. En motpart tar ansvar, anlitar flera företag, som i sin tur anlitar fler. Minsta otydlighet i något led kan få hela projektet att haverera, och kostnaderna skjuter i höjden. Grundtanken är enkel, vet man inte vad man vill ha, hur ska man kunna styra processen? Som man frågar får man svar.

---

Slutsats

Den här berättelsen visar vilka erfarenheter jag hade som grund för att bedöma att Skolverkets projekt skulle krascha. Hur kan jag med begränsad kunskap, och minimalt om skolans värld, ändå känna detta? Här möts min erfarenhet, min förståelse för medvetande och min reflektion över observationer utanför mig. Det är just denna resa jag vill utforska vidare tillsammans med dig.

Jag har också skapat en sång som reflekterar över frågan “Vad är kunskap?”, en musikaliskt tolkad fortsättning på detta avsnitt.

---

Kan kunskap mätas?

Text och musik: Björn Wadström

Vem väger tankar på en våg,
Vem mäter djupet av ett ord,
Är visdom bara siffror på ett papper,
Eller något som bor?

Kan kunskap mätas som regndroppar faller,
Eller som vinden över fälten,
Säg mig hur vet vi,
Säg mig vem ser,
Vad som är sant och vad som är mer.

Ett barn som frågar,
En gammal som vet,
En hjärna som söker,
En melodi som letar,
Är svaren gömda i böcker och blad,
Eller i natten där stjärnor står?

Kan kunskap mätas som regndroppar faller,
Eller som vinden över fälten,
Säg mig hur vet vi,
Säg mig vem ser,
Vad som är sant och vad som är mer.

Är det i tystnad,
Är det i skrik,
Är det i tvivlet som vi hittar en blick,
Som visar oss vägar,
Som ritar en linje,
Mellan det vi vet och det som försvinner.

Kan kunskap mätas som regndroppar faller,
Eller som vinden över fälten,
Säg mig hur vet vi,
Säg mig vem ser,
Vad som är sant och vad som är mer.

---

Den här berättelsen fortsätter i nästa bloggavsnitt, Skola (4). Jag har en plan för hela den här serien, men kommer det någon intressant "mediehändelse" så stuvar jag om i planen. Nästa avsnitt kommer när det är klart.

Skolan (2) - Signaler vid ån

Signaler vid ån

Välkommen till min fortsatta resa genom lärandet och skolan.

Detta blir en serie av blogginlägg där jag försöker utforska vad utbildning och skola egentligen är, både som idé och som plats där människor möts, delar erfarenheter och försöker förstå varandra. Jag tittar på pedagogik, utbildningens struktur och hur vi genom historien har format och formats av lärande. 

I Skolan (1) handlade texten om en kritisk granskning av skolpolitiken i Nyköping. Jag använde AI som verktyg för att analysera skolutvecklingsplanen 2024 och visar hur planen i praktiken verkar mer politiskt strategisk än ett konkret stöd för elever och lärare. Kort sagt: dokumentet är svårbegripligt, mer kompromiss än konkret plan, och problemen i skolan syns tydligt redan idag.

Nedan följer en berättelse i form av en visa – “Signaler vid ån” – som försöker skildra lärandet från de första människorna vid elden vid ån till dagens skolor och samhällen. Texten är poetisk och reflekterande, ett försök att fånga både historiska platser och den inre process som sker när vi lär oss och delar kunskap.

Tänk att t.ex. här i Nyköping sitter en grupp människor vid elden. De sitter på en höjd över ån och försöker beskriva vad de upplevt under dagen, barnen sitter tysta bredvid och försöker förstå läten och gester hos de vuxna. Det har funnits människor här sedan lång tid kanske mer än 10.000 år. Fångar du den bilden har du början av sången.

---

"Signaler vid ån" 

Text och musik: Björn Wadström

Intro

Vid ån pulserar signaler genom nattens lugna sken,
människor möts i rytmen, delar känslor om och om igen.
Far tar sonens hand, mästaren visar vägen fram,
och elden i oss glöder, där börjar allt vi kan.

Vers 1 – Inre signaler

Miljarder små signaler virvlar runt i vårt huvud
känslor utan språk som ropar efter röst
Vi famlar efter toner, efter ord som kan förstå,
bygger världar av det lilla, av allt vi vågar nå.

Vers 2 – Vid ån

Där vid ån, när natten höll oss nära med sin ro,
samlades vi tillsammans, delade allt vi trodde på.
Känslan blev till mening, blev berättelse och ord,
så tog lärandet sin början, slog rot i hjärnans jord.

Vers 3 – Lärarens hantverk

Far lärde sonen rytmen, hantverk formades med tid,
mästaren och lärlingen gick vägen steg för steg i frid.
Men vad ska lärare ge vidare nu, i tider som är nya?
Är det kunskap, är det färdighet, eller något vi måste skruva på?
Relationer bär lärandet, mer än böcker nånsin gör,
ett samtal mellan hjärtan där förståelsen långsamt dör, och föds och dör 

Vers 4 – Tidiga civilisationer

I Sumerernas rike ristades ord i lera,
i Egypten lärde man om stjärnor och fara.
I Grekland växte tankar, filosofi och konst,
i Kina skrevs poesi och byråkrater lärde sin konst.
I Indien band man samman medicin och matematik,
i Persien spreds kunskapens väg och etik.

Vers 5 – Medeltidens skolor

I Europas gamla salar sjöng man psalmer högt i kor,
präster spred sin visdom, barn lärde ord de aldrig hört förut.
Adelsbarn fick språk och svärd och lärde maktens melodi,
för framtidens strategier i ett rike utan fred.

Vers 6 – Industrisamhället

När maskinerna tog ton i stadens takt och hamnens brus,
satt barnen raka i sina bänkar, läsa, räkna, skriva som små ljus.
Kvinnokraften frigjordes, fabrikerna tog spjärn,
och skolan blev en plats där alla väntade på sin tur att lära, tur att lära mer.

Vers 7 – Skolans mångfald idag

Nu är skolan många saker, många vägar genom tiden,
kommunal, friskola och internationell med olika profiler i leden.
Målen växer, riktning svajar, men signalerna består,
inre röster längtar efter språk som andra faktiskt förstår.
Läraren står framför, eleven vandrar bredvid,
vad är själva kärnan i vårt lärande i denna digitala tid?

Vers 8 – Elit och allmänhet

Elitens skolor formar makt och nätverk tätt som tråd,
den allmänna skolan fostrar oss till folkets vardagskod.
Signaler blir till känsla, känsla blir till ord,
och orden blir till handling, så formas livets bord.

Vers 9 – Nutid och möten

Än idag kan man höra, om man lyssnar riktigt rätt,
hur rösterna från ån bär viskningar som aldrig riktigt dött.
Elden är inte veden mer, men rummet där vi möts,
där vi prövar vår förståelse och hoppas att den stöts, och föds igen.

Vers 10 – Avslutning

Från hjärta till tanke,
från känsla till skrift,
pulsen finns kvar i möten,
ord och förståelse…

Det vi lär och delar
skapar både oss och världen,
skolan är rytmen
som bär lärande framåt…

Här formas hjärtan och hjärnor,
känsla och kunskap,
skolan är melodin
som bär genom livet…

---

När du har läst och lyssnat så är det inget svar, bara några fler perspektiv, att tänka vidare kring.  Nästa blogg Skolan (3) kommer när den är klar. Läs, lyssna, reflektera, låt signalerna flöda i ditt eget tempo.

Skolan (1) Varför skaver skolpolitiken i Nyköping? Ett försök att förstå.

Innan jag börjar vill jag vara tydlig: det här är min berättelse, min tankeloop, min egen reflektion över vad som skaver i skolpolitiken i Nyköping. Jag har skrivit texten på mitt sätt, med min egen röst, men jag har också låtit flera olika AI-modeller hjälpa mig att analysera dokument, språkliga mönster och sannolikheter.

AI har fungerat som ett verktyg – inte som en auktoritet – för att pröva hypoteser, se språkliga mönster och bekräfta det jag själv upplever när jag läser dokumentet. Det är alltså min tolkning, förstärkt av AI, inte en officiell analys, och det är fortfarande jag som berättar historien.

Bakgrunden till att jag skriver den här texten är enkel: något skaver fruktansvärt kring skolan i Nyköping. Jag försöker egentligen bara förstå varför. Förhoppningen är att texten också kan hjälpa dig att förstå.

Jag har inga intressen i varken politiken eller tjänstemannasidan. Men trettio år som tjänsteman och tio år som politiskt aktiv har gett mig en vana att läsa styrdokument och se hur beslut egentligen fattas. Numera har jag inga lojaliteter som hindrar mig från att tänka fritt. Objektiv är ingen människa, men jag försöker se detta ur skattebetalarens och kommuninvånarens perspektiv.

De flesta vill helt enkelt att skolan ska fungera. I Nyköping gör den inte det. Resultaten faller och missnöjet ökar. Därför lanserades 2024 visionen: “Sveriges bästa skola 2030” – med förbättrad undervisning och ökad trivsel som ledstjärnor. Det låter bra. Det låter som något man vill tro på.

Men vad betyder egentligen “bästa skola”? I dokumentet betonas helhetssyn: pedagogik, ledarskap, resurser, elevvälbefinnande – allt ska räknas. Det är en bred vision, men när man läser mellan raderna blir det tydligt att dokumentet främst beskriver mål och värdeord, inte detaljerade åtgärder. Här finns en tydlig spänning mellan vision och verklighet.

Jag har länge undrat varför budskapen från kommunledningen skiljer sig så drastiskt från det jag hör av skolpersonal och föräldrar. Jag tyckte att diskrepansen var märklig, men inte värre än andra konflikter i världen. Jag skrev några sånger om det och tänkte att det fick vara nog.

Sedan kom Sörmlands Nyheters avslöjande: en tjänstemannarapport till barn- och utbildningsnämnden visade sig vara AI-genererad, med påhittade referenser. På ren svenska: ett bedrägligt dokument. Där väcktes min nyfikenhet på allvar. Vad pågår egentligen i kommunledningen och i våra skattefinansierade skolor?

Jag började läsa allt jag kom över – artiklar, protokoll, offentliga handlingar. Den som fångade mig mest var skolutvecklingsplanen 2024. Länk här Skolutvecklingsplan

Jag läste den två gånger och lyssnade på ljudfilen en gång. Ändå förstod jag inte vad den egentligen sa. Min spontana tanke var: är även detta dokument AI-genererat?

För att få ett mer objektivt grepp bad jag fyra olika språkmodeller (AI) att analysera dokumentets språkliga drag. De gör inga vetenskapliga sannolikhetsberäkningar, men de kan uppskatta hur lik en text är AI-material jämfört med mänskligt skrivet.

Deras bedömningar hamnade ungefär här:
– sannolikheten att texten är helt mänskligt skriven: ca 40 %
– sannolikheten att den är AI-genererad men bearbetad av en människa: ca 70 %
– sannolikheten att den är helt AI-genererad: ca 10 %

Siffrorna är inte vetenskapliga. Men alla modeller reagerade på samma sak: skolutvecklingsplanen bär tydliga språkliga drag av AI-produktion.

När fyra helt olika AI-modeller – som inte känner Nyköping, inte varandra och inte har några gemensamma intentioner – ändå pekar åt samma håll, då är det rimligt att fundera på varför ett kommunalt styrdokument liknar AI-skrivet material mer än mänskligt.

Nästa fråga blev: har politiker och skolpersonal läst och förstått skolutvecklingsplanen?
AI-modellerna gav låga uppskattningar. Jag frågade även människor i min närhet och på sociala medier. Resultatet? 100 % svarade att de inte läst eller inte förstått planen – ofta båda.

Med det som utgångspunkt måste man nästan ställa den obekväma frågan:
Varför skapa en skolutvecklingsplan som uppenbart inte är till för att förstås?

En plan som verkligen skulle förändra skolan hade politiker, personal och kanske även föräldrar kunnat läsa och ta till sig. Åtminstone hade jag själv förstått den.

Här börjar en annan pusselbit passa: politiken.

Socialdemokrater och moderater samregerar i Nyköping, men de har helt olika syn på skolan. De kan enas om mycket – men inte detta. Då blir skolutvecklingsplanen 2024 logisk. Inte som plan, utan som politisk överlevnadsstrategi. Ett dokument som håller ihop en koalition som inte är överens om skolpolitiken.

Efter långa resonemang med flera AI-modeller om den språkliga strukturen landade även de i en liknande tolkning: dokumentet är mer kompromiss än kursändring.

Så där fann jag min förklaring till varför vi har en plan som inte fungerar som plan.

Och när jag följde spåret vidare landade jag i det som alltid är den stora konfliktlinjen: friskolorna.

Kommunen har ansvaret för att alla barns utbildning – inte först 2030, utan idag, här och nu.
Det är lätt att hänvisa till visioner och mål på lång sikt: “Sveriges bästa skola 2030”. Men vad händer med barnen som går i grundskolan just nu, med Nyköpings kommunala skola bland de sämsta i landet?

Vem tar ansvar för deras vardag, deras studiero, deras kunskapsutveckling, deras trygghet?
När målet ligger sju år framåt blir det tydligt att planen inte är ett verktyg för dagens barn, utan snarare ett dokument för politisk legitimitet, framtida visioner och långsiktiga strategiska mål.

Kommunen betalar och styr, men när politiska konflikter och resurssituationer krockar med verkligheten blir det uppenbart: barnen får vänta – men politiken planerar för framtiden.

Nyköping sticker ut ännu mer. Här går cirka 32 % av grundskoleeleverna i friskola, jämfört med rikssnittets ca 16 %. Samtidigt är resultaten i den kommunala skolan bland de sämsta i landet.

Med den bakgrunden skulle man kunna tro att just Nyköping behövde en tydlig och begriplig skolutvecklingsplan mer än någon annan kommun.

Men en sådan plan är omöjlig att skapa när politiken krockar. Då blir det istället ett dokument som håller ihop koalitionen genom att inte säga någonting som någon egentligen måste stå för.

Här kan man också notera vad planen faktiskt lovar:

• Löpande uppföljning av mål och aktiviteter

• Helhetssyn: pedagogik, ledarskap, resurser, trivsel

• Fokus på kultur, struktur, process och resultat

• Tio prioriterade aktiviteter som ska omsättas i praktiken

Det låter imponerande på papper. Men i praktiken är det svårt att se hur dessa mål omsätts konkret, särskilt när politiska konflikter kring friskolor och resurser existerar. Orden finns, men åtgärderna framstår som vaga.

När man sedan lägger till ekonomiska begränsningar, minskande elevkullar och behov av balans i budgeten, blir det ännu tydligare: planen är lika mycket en politisk strategi som ett pedagogiskt verktyg.

Och då blir också tystnaden runt skolplanen begriplig.
Det är kanske inte meningen att den ska förstås.
Det är bara meningen att den ska finnas.

Jag hoppas nu att du som läsare förstår att lösningen – att avskeda en chef för att hon erkände att hon använt AI som hjälp – bara är ytterligare en distraktion från det verkligt viktiga: att vi alla borde diskutera våra barns skola, skolans vardag och framtid.

Om du vill kan du lyssna på några AI-genererade sånger jag gjort om Nyköpings skolor. Den AI jag använder till musiken heter Suno, och om den hittar på någon ton hit eller dit gör det nog bara musiken bättre.

Tack för att du läste. Nu är det upp till dig: fundera själv på dina barns skola, din egen arbetssituation i skolan – eller helt krasst, vad mina skattepengar egentligen används till.

Länk till AI-sångerna