Skolan (5) - Melodin i oss

 

Melodin i oss – en bortglömd kunskapsprocess i skolans värld

Vi talar mycket om skolan.
Om metoder, modeller, digitalisering, styrdokument, evidens, resultat, betyg och resurser.
Men sällan om det mest grundläggande: Hur kunskap faktiskt uppstår i en människa.

Det är märkligt.

För vi har byggt en hel institution – skolan – som ska förmedla kunskap, utan att riktigt förstå hur kunskap blir till i en elevs inre.

Vantolka inte detta, vi har en kunskapsmassa från tidigare generationer, som skolan skall ge barnen tillgång till. Här sker en politisk prioritering om vilken kunskapsmassa barn skall få. Skall de få en förståelse för kemi för att tolka verkligheten, eller skall de inte få den möjligheten. Det här styrs av förhållandet mellan "ämnesområden". Nu handlar inlägget om hur kunskap skapas i  individen,

I det här inlägget vill jag öppna en dörr till just det, kunskapsprocessen. 

Jag kallar min förståelse och förklaring "min melodi". Vi kan självklart använda olika förståelse och förklaring till individens medvetandeprocesser. Jag själv använde tillgänglig kunskap och provade ett kvantperspektiv. Det är min egen förståelse och jag stannade upp och gav en ögonblicksbild av min egen kunskapsprocess i förståelse av medvetandet. Det blev en bok. Skriven i ett öppet språk, men ändå ger en tydlig bild och där är just min melodi ett centralt begrepp. Du behöver inte den boken, bara inse att inom oss bland våra biljarder celler, tar hjärna upp vår inre och yttre värld endast som ordlösa, begreppslösa signaler. 

---

Kunskap börjar som signaler

Allt vi upplever, allt vi lär oss, börjar som signaler:

• Ljus, ljud, rörelser

• Kroppsliga förnimmelser

• Andras uttryck

• Ord, texter, symboler

• Kulturella mönster

• Minnen, associationer

Det är lätt att tro att vi upplever världen direkt.
Men vi upplever signalerna som hjärnan tar emot från världen.

Skolan har en tendens att glömma detta och fokusera på innehåll: fakta, begrepp, teorier.
Men kunskap föds långt innan innehåll.
Den föds i signalerna.

---

Melodin – människans inre kunskapsmaskineri

Här kommer min centrala idé:

Vi har alla en melodi i oss – en kontinuerlig, ordlös process som läser alla signaler samtidigt och organiserar dem till en upplevelse.

Melodin är inte:

• en funktion

• en modul

• ett centrum

• ett innehåll

Men den rör sig genom allt detta.

Det är melodin som skapar känslan av något.
Den första förståelsen.
Inte språket, inte tanken – utan den ordlösa känslan av mening.

Den här melodin har varit med oss sedan barndomen.
Den är vår singularitet: den punkt där allt blir till upplevelse i oss.

Varenda elev i varje klassrum har sin egen melodi.
Det är där lärande sker.

---

Från känsla → tanke → språk

När melodin läser signalerna uppstår först:

Känsla.
Det är första formen av förståelse.
En sorts gestaltning av helheten.

Sedan börjar något röra sig:

Tanke.
En inre form, ett riktat mönster, ett möjligt svar.

Först därefter kommer:

Språk.
Den kommunicerbara bilden av tanken.

Här gör skolan ofta misstaget att börja bakifrån.
Man startar med språket:

• Definiera begreppet!

• Återge modellen!

• Redovisa processen!

• Skriv en text!

• Svara korrekt!

Men elever lär sig inte genom att repetera språk.
De lär sig genom att melodin får läsa signaler som väcker känslan av förståelse.

Språket kommer sist.
Det är transportmedlet, inte kunskapen.

---

Kunskapsöverföring: process → process

När vi tänker på kunskap tänker vi lätt på något som överförs som ett innehåll.
Som en bok som går från ett huvud till ett annat.

Men i verkligheten är det så här:

Kunskap överförs aldrig som innehåll.
Kunskap överförs som signaler som väcker en ny melodi i elevens inre.

Läraren ger inte kunskap.
Läraren tillhandahåller signaler: ord, uttryck, strukturer, exempel, relationer, rytmer.
Eleven gör resten.

Det är därför undervisning aldrig är linjär.
Det är därför två elever i samma klass med samma lärare kan förstå helt olika saker.
Det är därför vissa elever lär sig bäst genom berättelser, andra genom rörelse, andra genom tystnad.

Undervisning är signaldesign.
Inte stoffleverans.

---

Skolans bortglömda uppdrag

Om undervisning är signaldesign, och kunskap uppstår genom melodin, då är skolans verkliga uppgift:

Att skapa miljöer där varje elevs melodi kan läsa signaler på ett sätt som ger känsla → tanke → språk → handling.

Det betyder:

• relationer är viktigare än instruktioner

• atmosfär är viktigare än kontroll

• upplevelser är viktigare än prov

• nyfikenhet är viktigare än målstyrning

• rytm, variation och berättelse är kraftfullare än detaljerad fakta

Det är därför den bästa undervisningen känns lätt, levande, begriplig –
som att melodin i oss får något att spela med.

Det är det skolan gör när den fungerar som bäst.
Det är också det den ofta glömmer bort.

---

Min slutsats

Vi kan reformera läroplaner, arbetsformer och digitala system hur mycket vi vill.
Men om vi inte förstår människans kunskapsprocess hjälper det inte.

Det är i melodin kunskap blir till.
Det är där skolan borde börja.

Nu bygger det här inlägget på min förståelse och förklaring till medvetandet, jag jobbar vidare på att göra det vi kallar den inre och yttre världen begriplig. Det är ett gammalt filosofiskt problem som kvantteori överbryggar. Nu lämnar jag det i den här serien och nästa avsnitt kommer handla om ett helt annat perspektiv på skolan 

Men fundera en stund på "den inre processen" jag pekar på. Hur förstår och förklarar du vad som sker i en individ. Lite komiskt är det faktiskt att "bästa skola 2030" använder en metafor "mixerbordet"....den handlar om att skruva på olika variabler...men utan tanke på barnets melodi.

Ja det blev en sång till detta inlägg också. Melodin som bär 

Skolan (4) – en stillbild från Nyköping

Idag bjuder jag på en stillbild från Nyköping. Det senaste förslaget till skolchefsrapport har nu kommit. Du kan själv läsa den genom att ladda ner dokumenten från Barn- och ungdomsnämnden (BUN). Det finns flera olika underlag: dels det som inkommit till nämnden, dels det som faktiskt redovisas där. Även lokaltidningen har skrivit om rapporten. 

Min huvudanalys är densamma som egentligen alla berörda – barn, föräldrar, pedagoger, skolledning och tjänstemannaledning – uttryckt länge: barn far illa, vilket vi fått offentliga rapporter om, och alla barn får inte den utbildning de har rätt till, vilket betygen visar.

Skolutvecklingsplanen styr allt

I grunden ligger skolutvecklingsplanen Bästa skola 2030. Det är det styrande dokumentet som hela rapportstrukturen bygger på. Därför gör politiken i praktiken inget annat än att följa upp den plan man redan beslutat om.

Nämndordföranden uttryckte det tydligt:

”Rapporten visar hur nuläget ser ut och vilka utmaningar som finns.”
Han håller samtidigt fast vid målet Bästa skola 2030.

Varför blev just den här rapporten uppmärksammad?

Det som väckte intresset var att en uppmärksam journalist upptäckte att den tidigare rapporten delvis var AI-genererad och hade påhittade källor – och enligt min tolkning mer saga än sanning. Kommunens lösning blev att en chef fick sluta. Därefter fick divisionschefen bakläxa, men vara kvar och tog hjälp av kvalitetschef och flera kvalitetsadministratörer.

Det syns i den nya rapporten: den liknar mer en redovisning av hur man arbetar med kvalitetsarbete än en faktisk beskrivning av situationen i skolan. Men som jag skrev tidigare – syftet är inte att skildra verkligheten, utan att följa upp planens åtgärder.

Och innehållet kokar ner till något väldigt enkelt:
Barn far illa och alla barn får inte utbildning enligt lagens krav.

En intressant formulering

Kommunledningskontoret levererar en liten rad som är korrekt i sak men som, i mina ögon som tidigare tjänsteman, också fungerar som en friskrivning:

Ärendets natur är en uppföljning, det vill säga en tillbakablick. Därmed behöver ingen prövning av barnets bästa enligt barnkonventionen göras inför beslut.

Detta trots att barn far illa, skolan inte fungerar och utvecklingen går åt fel håll.

En plan utan resurser

Skolan arbetar vidare utifrån en plan man vet inte fungerar. Åtgärderna är relevanta på sitt sätt, men när inga nya resurser tillförs kraschar systemet långsamt – trots att alla gör sitt bästa.

Grunden i Bästa skola 2030 är: inga nya resurser, jobba annorlunda.
Metaforen i planen – ett mixerbord där man bara vrider på rätt reglage – är talande. Rapporten säger egentligen: Det här går inte. Men det kan man inte skriva rakt ut eftersom politiken låst sig vid planen. 

Du kanske tycker att jag borde gå in i rapportens detaljer, men dem får du fundera över själv. Jag gjorde en sång som i korthet säger samma sak som rapporten. Den heter Skolchefsrapporten

Den politiska analysen

Socialdemokraterna vill ha en jämlik skola. Moderaterna vill i grunden ha en marknadsskola. Konflikten ligger där i styret, och därför lämnar politiken i praktiken arenan med budskapet till tjänstemännen: ordna det här utan nya resurser.

Den linje som i praktiken vinner är den moderata. När den kommunala skolan försvagas söker sig medborgarna till de privata alternativen. Avtalet Bästa skola 2030 blir då en moderat seger sett ur politiskt kraftfältsperspektiv.

Vi kan beskriva konfliktlinjen övertydligt:
Ska utbildningen av medborgare styras av folkvalda – eller av en bolagsstyrelse?
Motargumentet är att staten styr via läroplaner, men min bloggserie visar att verkligheten är mer komplicerad. Det intressanta är att eftersom de två partierna valt jobba ihop blir folkviljan via styret "likvärdig vård i privat regi" . Det är något att fundera över för framförallt förloraren socialdemokratin.

Den större bilden: tillväxtlogiken

Det politiska styret i kommunen är stabilt och kan i praktiken styras av ett fåtal personer på hög nivå. Parterna är överens om ett gemensamt övergripande mål: tillväxt. Trollformeln är Skavsta som motor, kombinerat med stora infrastrukturprojekt som Ostlänken. Bostadsprojekten vi sett växa fram och nu ser rätt ödsliga ut är en del av kommunens överenskommelse med staten för järnvägsfinansiering. Så de volymmål som sattes rullar på, oavsett om det finns några människor som efterfrågar bostäderna. 

Men när kommunen inte växer, samtidigt som man fortsätter följa en gammal tillväxtplan, uppstår problem. Kort sagt: resursbrist.

Skolan, äldreomsorgen och socialtjänsten är de områden som politiken minskar resurserna till. Det är uppenbart utan att man behöver fördjupa sig i siffror. De tre områdena är kärnområden och det är där det finns resurser. Uttryckt ur medborgarperspektiv det är det vi betalar skatt till. Nu skriver jag om skolan inte socialtjänsten eller äldreomsorgen, men mönstret blir detsamma och en mängd konsekvenser för medborgarna. Så du kan använda resonemangen här när t.ex. stöd till LSS uteblir eller hemtjänsten inte klarar uppgiften. 

Skattemedlen styrs bort – men vart?

Hur kommunledningen ska lyckas styra våra skattemedel till den privata verksamheten i Skavsta är ett intressant kapitel. Jag har skrivit en sång om en sådan tidigare överföring kopplad till skolan,  Sången om Skavsta-byggen.  Kommunen äger 10% och överföring av kapital är en nästan omöjlig juridisk process. Så nu skapas ett antal bolag det hittar du här. Överföringarna den vägen är betydligt svårare att se och förstå. Ärendets namn är vackert formulerat: Förändrad koncernstruktur av Skavsta flygplats. Det ligger långt ner på dagordningen, när alla ledamöter hunnit bli trötta. Och jag lovar – många förstår inte vad de beslutar.

Fastighetsaffärerna och metoderna kring dem är något jag skrivit mycket om, och kommunen kör vidare på samma spår. Jag visar nu bara att det skapas strukturer för överföring av skattemedel till privata "fastighetsbolag". När och hur får andra följa upp, jag har ägnat nog tid åt den frågan och nu är det skolan och hur kunskap skapas jag ägnar mig åt. 

Slutsatsen

Det viktiga i hela denna kråksång är att förstå det som faktiskt sker:

Resurserna styrs bort från skolan,  och istället till "tillväxtmotorer" typ. Skavsta.
Visionen är 10 000 nya jobb. Kanske händer det. Kanske inte. Men det måste vara tydligt att våra skattemedel satsas på den drömmen – inte på skolan idag.

Skolan (3) – Skolverkets miljonkrasch

Skolverkets miljonkrasch

Rubriken är inte överdriven, Projektet med de digitala nationella proven har redan kostat nära en miljard kronor, och regeringen har nu stoppat planen. Om tre år kan digitala nationella prov återigen bli aktuellt. Satsningen, som initierades av tidigare socialdemokratiska regeringen och fortsattes av nuvarande moderata regering, involverade flera dataleverantörer och tekniska plattformar. Jag tänker inte försöka förklara alla politiska turer och ekonomiska transaktioner, det får andra ägna sig åt.

Det som intresserar mig är att jag redan när projektet startade hade en stark känsla av att det skulle gå fel. Min upplevelse var tydlig, även om jag inte kunde veta allt i detalj, något i upplägget, ambitionen att mäta lärande digitalt och de valda systemen pekade på stora risker. Det intressanta för mig är att reflektera över hur denna känsla växte fram till något som kan kallas kunskap, och vilka erfarenheter som formade mitt vetande.

Att beskriva exakt vad jag tänkte då är svårt, minnet är alltid ett återskapande i nuet. Däremot vet jag vilka faktorer eller fragment jag hade. Här är min “kunskapsprocess”:

---

Kunskapsprocessen

Jag börjar tänka tillbaka på början av 1980-talet, när jag var runt trettio år och gjorde min socionompraktik på Vallmotorp, ett miljöterapeutiskt behandlingshem. Den grundläggande idén var att människor skulle kunna ta sig ur narkotikaberoende. Inom detta begränsade område blev processer och beteenden tydliga och ibland förståeliga. Jag funderade alltid på vad som gör att människor lär något nytt.

Jag har senare, som yrkesman, besökt nästan alla typer av behandlingsmodeller. Det finns skillnader mellan miljöterapeutiska, målstyrda, programstyrda, auktoritära och familjära vårdsituationer. I samtliga lyckas man ofta bryta beroenden, men när människor från olika miljöer möter mig på gatan och säger, “Hej Björn, känner du igen mig?” ser jag skillnader. De från miljöterapeutiska modeller är ofta förändrade på sätt som gör dem svårare att känna igen, medan andra följer mönster som är mer igenkännbara. Det verkar som om de andra mer har anpassat sig. Detta är mina iakttagelser, begränsat till mindre än tjugo individer, alltså inga vetenskapliga fakta, bara min erfarenhet.

Barnbyn Skå var en annan miljöterapeutisk verksamhet jag hade kontakt med. Lars Lorentzon, en av cheferna, undersökte något han kallade “vredens pedagogik”. I sin bok berättar han om Gabriel, en pojke som under en fjällresa kastade sig utför skidbacken utan kunskap om skidåkning, medan de andra barnen gick i skidskola. På kort tid blev Gabriel skicklig på skidåkning och förändrades som person. Han “ramlade sig till” kunskap och erfarenhet. Lorentzons psykologiska modell försöker förklara detta, men exemplet är tydligt och målande.

Att se kunskap som färdigheten att åka skidor är mätbart. Men funderar man på vad som händer inuti pojken, vad som gör att han kan hantera backen och kalla det kunskap, blir det inte mätbart med dagens teorier. Grundfrågan blir, Vad är kunskap? Är det förståelsen som träder fram i oss, eller bara beteendet vi uppvisar?

Detta blev en pusselbit i min slutsats, Skolverkets projekt skulle krascha. Man vet helt enkelt inte vad man försöker mäta. Tanken att köpa x minuter lärotid och få ut y mängd mattefärdighet är ett tankesätt som kräver ett objektivt mätinstrument som ännu inte finns.

---

Yrkesliv och digitala system

En annan erfarenhet kommer från mitt yrkesliv. Vi fick ett journalsystem som hette Procapita. När det upphandlades var det i stort ett skal, en idé, och användarna skulle själva fylla systemet. Resultatet blev, enligt mig, ett tungrott system, fokus låg på statistik snarare än beslut, och mycket inmatning var irrelevant för praktisk användning. Systemet blev dessutom en hybrid som inte gick att jämföra med andra system, vilket gör att statistiken över landet inte blir korrekt.

Jag deltog även i arbetet att skapa flöden från anmälan/ansökan till insats. Kommunen lade ner många tusen arbetstimmar på detta. Tänk dig att en anmälan tas emot, beroende på ärendets art finns otaliga variationer. Från gripandet för narkotikainnehav till fullföljd behandling ska kommunen automatiskt reagera och följa hela processen, både åtgärder och kostnader. Drömmen om en maskin som gör jobbet lika, mätbart och effektivt är förståelig, men nog en omöjlig dröm.

Den tredje erfarenheten gäller upphandlingar. En motpart tar ansvar, anlitar flera företag, som i sin tur anlitar fler. Minsta otydlighet i något led kan få hela projektet att haverera, och kostnaderna skjuter i höjden. Grundtanken är enkel, vet man inte vad man vill ha, hur ska man kunna styra processen? Som man frågar får man svar.

---

Slutsats

Den här berättelsen visar vilka erfarenheter jag hade som grund för att bedöma att Skolverkets projekt skulle krascha. Hur kan jag med begränsad kunskap, och minimalt om skolans värld, ändå känna detta? Här möts min erfarenhet, min förståelse för medvetande och min reflektion över observationer utanför mig. Det är just denna resa jag vill utforska vidare tillsammans med dig.

Jag har också skapat en sång som reflekterar över frågan “Vad är kunskap?”, en musikaliskt tolkad fortsättning på detta avsnitt.

---

Kan kunskap mätas?

Text och musik: Björn Wadström

Vem väger tankar på en våg,
Vem mäter djupet av ett ord,
Är visdom bara siffror på ett papper,
Eller något som bor?

Kan kunskap mätas som regndroppar faller,
Eller som vinden över fälten,
Säg mig hur vet vi,
Säg mig vem ser,
Vad som är sant och vad som är mer.

Ett barn som frågar,
En gammal som vet,
En hjärna som söker,
En melodi som letar,
Är svaren gömda i böcker och blad,
Eller i natten där stjärnor står?

Kan kunskap mätas som regndroppar faller,
Eller som vinden över fälten,
Säg mig hur vet vi,
Säg mig vem ser,
Vad som är sant och vad som är mer.

Är det i tystnad,
Är det i skrik,
Är det i tvivlet som vi hittar en blick,
Som visar oss vägar,
Som ritar en linje,
Mellan det vi vet och det som försvinner.

Kan kunskap mätas som regndroppar faller,
Eller som vinden över fälten,
Säg mig hur vet vi,
Säg mig vem ser,
Vad som är sant och vad som är mer.

---

Den här berättelsen fortsätter i nästa bloggavsnitt, Skola (4). Jag har en plan för hela den här serien, men kommer det någon intressant "mediehändelse" så stuvar jag om i planen. Nästa avsnitt kommer när det är klart.

Skolan (2) - Signaler vid ån

Signaler vid ån

Välkommen till min fortsatta resa genom lärandet och skolan.

Detta blir en serie av blogginlägg där jag försöker utforska vad utbildning och skola egentligen är, både som idé och som plats där människor möts, delar erfarenheter och försöker förstå varandra. Jag tittar på pedagogik, utbildningens struktur och hur vi genom historien har format och formats av lärande. 

I Skolan (1) handlade texten om en kritisk granskning av skolpolitiken i Nyköping. Jag använde AI som verktyg för att analysera skolutvecklingsplanen 2024 och visar hur planen i praktiken verkar mer politiskt strategisk än ett konkret stöd för elever och lärare. Kort sagt: dokumentet är svårbegripligt, mer kompromiss än konkret plan, och problemen i skolan syns tydligt redan idag.

Nedan följer en berättelse i form av en visa – “Signaler vid ån” – som försöker skildra lärandet från de första människorna vid elden vid ån till dagens skolor och samhällen. Texten är poetisk och reflekterande, ett försök att fånga både historiska platser och den inre process som sker när vi lär oss och delar kunskap.

Tänk att t.ex. här i Nyköping sitter en grupp människor vid elden. De sitter på en höjd över ån och försöker beskriva vad de upplevt under dagen, barnen sitter tysta bredvid och försöker förstå läten och gester hos de vuxna. Det har funnits människor här sedan lång tid kanske mer än 10.000 år. Fångar du den bilden har du början av sången.

---

"Signaler vid ån" 

Text och musik: Björn Wadström

Intro

Vid ån pulserar signaler genom nattens lugna sken,
människor möts i rytmen, delar känslor om och om igen.
Far tar sonens hand, mästaren visar vägen fram,
och elden i oss glöder, där börjar allt vi kan.

Vers 1 – Inre signaler

Miljarder små signaler virvlar runt i vårt huvud
känslor utan språk som ropar efter röst
Vi famlar efter toner, efter ord som kan förstå,
bygger världar av det lilla, av allt vi vågar nå.

Vers 2 – Vid ån

Där vid ån, när natten höll oss nära med sin ro,
samlades vi tillsammans, delade allt vi trodde på.
Känslan blev till mening, blev berättelse och ord,
så tog lärandet sin början, slog rot i hjärnans jord.

Vers 3 – Lärarens hantverk

Far lärde sonen rytmen, hantverk formades med tid,
mästaren och lärlingen gick vägen steg för steg i frid.
Men vad ska lärare ge vidare nu, i tider som är nya?
Är det kunskap, är det färdighet, eller något vi måste skruva på?
Relationer bär lärandet, mer än böcker nånsin gör,
ett samtal mellan hjärtan där förståelsen långsamt dör, och föds och dör 

Vers 4 – Tidiga civilisationer

I Sumerernas rike ristades ord i lera,
i Egypten lärde man om stjärnor och fara.
I Grekland växte tankar, filosofi och konst,
i Kina skrevs poesi och byråkrater lärde sin konst.
I Indien band man samman medicin och matematik,
i Persien spreds kunskapens väg och etik.

Vers 5 – Medeltidens skolor

I Europas gamla salar sjöng man psalmer högt i kor,
präster spred sin visdom, barn lärde ord de aldrig hört förut.
Adelsbarn fick språk och svärd och lärde maktens melodi,
för framtidens strategier i ett rike utan fred.

Vers 6 – Industrisamhället

När maskinerna tog ton i stadens takt och hamnens brus,
satt barnen raka i sina bänkar, läsa, räkna, skriva som små ljus.
Kvinnokraften frigjordes, fabrikerna tog spjärn,
och skolan blev en plats där alla väntade på sin tur att lära, tur att lära mer.

Vers 7 – Skolans mångfald idag

Nu är skolan många saker, många vägar genom tiden,
kommunal, friskola och internationell med olika profiler i leden.
Målen växer, riktning svajar, men signalerna består,
inre röster längtar efter språk som andra faktiskt förstår.
Läraren står framför, eleven vandrar bredvid,
vad är själva kärnan i vårt lärande i denna digitala tid?

Vers 8 – Elit och allmänhet

Elitens skolor formar makt och nätverk tätt som tråd,
den allmänna skolan fostrar oss till folkets vardagskod.
Signaler blir till känsla, känsla blir till ord,
och orden blir till handling, så formas livets bord.

Vers 9 – Nutid och möten

Än idag kan man höra, om man lyssnar riktigt rätt,
hur rösterna från ån bär viskningar som aldrig riktigt dött.
Elden är inte veden mer, men rummet där vi möts,
där vi prövar vår förståelse och hoppas att den stöts, och föds igen.

Vers 10 – Avslutning

Från hjärta till tanke,
från känsla till skrift,
pulsen finns kvar i möten,
ord och förståelse…

Det vi lär och delar
skapar både oss och världen,
skolan är rytmen
som bär lärande framåt…

Här formas hjärtan och hjärnor,
känsla och kunskap,
skolan är melodin
som bär genom livet…

---

När du har läst och lyssnat så är det inget svar, bara några fler perspektiv, att tänka vidare kring.  Nästa blogg Skolan (3) kommer när den är klar. Läs, lyssna, reflektera, låt signalerna flöda i ditt eget tempo.

Skolan (1) Varför skaver skolpolitiken i Nyköping? Ett försök att förstå.

Innan jag börjar vill jag vara tydlig: det här är min berättelse, min tankeloop, min egen reflektion över vad som skaver i skolpolitiken i Nyköping. Jag har skrivit texten på mitt sätt, med min egen röst, men jag har också låtit flera olika AI-modeller hjälpa mig att analysera dokument, språkliga mönster och sannolikheter.

AI har fungerat som ett verktyg – inte som en auktoritet – för att pröva hypoteser, se språkliga mönster och bekräfta det jag själv upplever när jag läser dokumentet. Det är alltså min tolkning, förstärkt av AI, inte en officiell analys, och det är fortfarande jag som berättar historien.

Bakgrunden till att jag skriver den här texten är enkel: något skaver fruktansvärt kring skolan i Nyköping. Jag försöker egentligen bara förstå varför. Förhoppningen är att texten också kan hjälpa dig att förstå.

Jag har inga intressen i varken politiken eller tjänstemannasidan. Men trettio år som tjänsteman och tio år som politiskt aktiv har gett mig en vana att läsa styrdokument och se hur beslut egentligen fattas. Numera har jag inga lojaliteter som hindrar mig från att tänka fritt. Objektiv är ingen människa, men jag försöker se detta ur skattebetalarens och kommuninvånarens perspektiv.

De flesta vill helt enkelt att skolan ska fungera. I Nyköping gör den inte det. Resultaten faller och missnöjet ökar. Därför lanserades 2024 visionen: “Sveriges bästa skola 2030” – med förbättrad undervisning och ökad trivsel som ledstjärnor. Det låter bra. Det låter som något man vill tro på.

Men vad betyder egentligen “bästa skola”? I dokumentet betonas helhetssyn: pedagogik, ledarskap, resurser, elevvälbefinnande – allt ska räknas. Det är en bred vision, men när man läser mellan raderna blir det tydligt att dokumentet främst beskriver mål och värdeord, inte detaljerade åtgärder. Här finns en tydlig spänning mellan vision och verklighet.

Jag har länge undrat varför budskapen från kommunledningen skiljer sig så drastiskt från det jag hör av skolpersonal och föräldrar. Jag tyckte att diskrepansen var märklig, men inte värre än andra konflikter i världen. Jag skrev några sånger om det och tänkte att det fick vara nog.

Sedan kom Sörmlands Nyheters avslöjande: en tjänstemannarapport till barn- och utbildningsnämnden visade sig vara AI-genererad, med påhittade referenser. På ren svenska: ett bedrägligt dokument. Där väcktes min nyfikenhet på allvar. Vad pågår egentligen i kommunledningen och i våra skattefinansierade skolor?

Jag började läsa allt jag kom över – artiklar, protokoll, offentliga handlingar. Den som fångade mig mest var skolutvecklingsplanen 2024. Länk här Skolutvecklingsplan

Jag läste den två gånger och lyssnade på ljudfilen en gång. Ändå förstod jag inte vad den egentligen sa. Min spontana tanke var: är även detta dokument AI-genererat?

För att få ett mer objektivt grepp bad jag fyra olika språkmodeller (AI) att analysera dokumentets språkliga drag. De gör inga vetenskapliga sannolikhetsberäkningar, men de kan uppskatta hur lik en text är AI-material jämfört med mänskligt skrivet.

Deras bedömningar hamnade ungefär här:
– sannolikheten att texten är helt mänskligt skriven: ca 40 %
– sannolikheten att den är AI-genererad men bearbetad av en människa: ca 70 %
– sannolikheten att den är helt AI-genererad: ca 10 %

Siffrorna är inte vetenskapliga. Men alla modeller reagerade på samma sak: skolutvecklingsplanen bär tydliga språkliga drag av AI-produktion.

När fyra helt olika AI-modeller – som inte känner Nyköping, inte varandra och inte har några gemensamma intentioner – ändå pekar åt samma håll, då är det rimligt att fundera på varför ett kommunalt styrdokument liknar AI-skrivet material mer än mänskligt.

Nästa fråga blev: har politiker och skolpersonal läst och förstått skolutvecklingsplanen?
AI-modellerna gav låga uppskattningar. Jag frågade även människor i min närhet och på sociala medier. Resultatet? 100 % svarade att de inte läst eller inte förstått planen – ofta båda.

Med det som utgångspunkt måste man nästan ställa den obekväma frågan:
Varför skapa en skolutvecklingsplan som uppenbart inte är till för att förstås?

En plan som verkligen skulle förändra skolan hade politiker, personal och kanske även föräldrar kunnat läsa och ta till sig. Åtminstone hade jag själv förstått den.

Här börjar en annan pusselbit passa: politiken.

Socialdemokrater och moderater samregerar i Nyköping, men de har helt olika syn på skolan. De kan enas om mycket – men inte detta. Då blir skolutvecklingsplanen 2024 logisk. Inte som plan, utan som politisk överlevnadsstrategi. Ett dokument som håller ihop en koalition som inte är överens om skolpolitiken.

Efter långa resonemang med flera AI-modeller om den språkliga strukturen landade även de i en liknande tolkning: dokumentet är mer kompromiss än kursändring.

Så där fann jag min förklaring till varför vi har en plan som inte fungerar som plan.

Och när jag följde spåret vidare landade jag i det som alltid är den stora konfliktlinjen: friskolorna.

Kommunen har ansvaret för att alla barns utbildning – inte först 2030, utan idag, här och nu.
Det är lätt att hänvisa till visioner och mål på lång sikt: “Sveriges bästa skola 2030”. Men vad händer med barnen som går i grundskolan just nu, med Nyköpings kommunala skola bland de sämsta i landet?

Vem tar ansvar för deras vardag, deras studiero, deras kunskapsutveckling, deras trygghet?
När målet ligger sju år framåt blir det tydligt att planen inte är ett verktyg för dagens barn, utan snarare ett dokument för politisk legitimitet, framtida visioner och långsiktiga strategiska mål.

Kommunen betalar och styr, men när politiska konflikter och resurssituationer krockar med verkligheten blir det uppenbart: barnen får vänta – men politiken planerar för framtiden.

Nyköping sticker ut ännu mer. Här går cirka 32 % av grundskoleeleverna i friskola, jämfört med rikssnittets ca 16 %. Samtidigt är resultaten i den kommunala skolan bland de sämsta i landet.

Med den bakgrunden skulle man kunna tro att just Nyköping behövde en tydlig och begriplig skolutvecklingsplan mer än någon annan kommun.

Men en sådan plan är omöjlig att skapa när politiken krockar. Då blir det istället ett dokument som håller ihop koalitionen genom att inte säga någonting som någon egentligen måste stå för.

Här kan man också notera vad planen faktiskt lovar:

• Löpande uppföljning av mål och aktiviteter

• Helhetssyn: pedagogik, ledarskap, resurser, trivsel

• Fokus på kultur, struktur, process och resultat

• Tio prioriterade aktiviteter som ska omsättas i praktiken

Det låter imponerande på papper. Men i praktiken är det svårt att se hur dessa mål omsätts konkret, särskilt när politiska konflikter kring friskolor och resurser existerar. Orden finns, men åtgärderna framstår som vaga.

När man sedan lägger till ekonomiska begränsningar, minskande elevkullar och behov av balans i budgeten, blir det ännu tydligare: planen är lika mycket en politisk strategi som ett pedagogiskt verktyg.

Och då blir också tystnaden runt skolplanen begriplig.
Det är kanske inte meningen att den ska förstås.
Det är bara meningen att den ska finnas.

Jag hoppas nu att du som läsare förstår att lösningen – att avskeda en chef för att hon erkände att hon använt AI som hjälp – bara är ytterligare en distraktion från det verkligt viktiga: att vi alla borde diskutera våra barns skola, skolans vardag och framtid.

Om du vill kan du lyssna på några AI-genererade sånger jag gjort om Nyköpings skolor. Den AI jag använder till musiken heter Suno, och om den hittar på någon ton hit eller dit gör det nog bara musiken bättre.

Tack för att du läste. Nu är det upp till dig: fundera själv på dina barns skola, din egen arbetssituation i skolan – eller helt krasst, vad mina skattepengar egentligen används till.

Länk till AI-sångerna

När snön faller och Internet släcks ner

Snön faller ute, och då är det nog bäst att gå i ide, om man är en björn. Jag är inte en björn, bara namngiven efter en.

Idag tänkte jag skriva lite om internet.

Första tanken som slog mig var, vart tar våra liv vägen om någon drar ur kontakten och släcker ner hela systemet, sparas något eller försvinner allt ut i universum?
Kanske en larvig tanke, eller hur? Internet går väl inte att släcka ner, då stannar ju allt. Jo, precis så.

Vår ekonomi, börser och företag bygger i dag på tron att digitala system ständigt genererar inkomster. Om man tittar på de största, mest högt värderade Tech-företagen är många tungt belånade, och få levererar egentligen vinst till sina aktieägare.

Det är en sida av frågan. Den andra handlar om AI och kvantdatorer. När dessa teknologier rullas ut kommer inga nuvarande system att vara helt säkra. De säkerhetslösningar vi litar på idag blåser bort som en sommarbris, och redan nu ser vi tecken på att frågan om datasäkerhet är akut, innan kvantdatorn ens blivit vardag. Information ska ju alltid vara åtkomlig, det är hela poängen med digitaliseringen.

Vi är redan där, vi laddar upp vårt personliga material i "molnet" för att det ska vara lätt åtkomligt. Företag och myndigheter gör likadant. Jag själv har till exempel gjort en sång om när personaluppgifter plötsligt flög ut på nätet.

Gjorde en liten lista med sånger om #Nyköping så här är en av dem Nio tusen namn i vinden

Sedan finns den mer politiska vinkeln, ska information vara fri, eller ska den begränsas? Diskussionen pågår varje dag, ofta med makthavare som vill dölja något. Rent tekniskt går det faktiskt att stänga ner nätet, trots att vissa påstår motsatsen. Men här en viktig sång.

Och så kommer vi till det roliga med internet, alla de mer eller mindre galna sociala forum som vi konsumerar. Alla som har en smartphone lägger timmar varje dag på att läsa, lyssna och scrolla, inte minst på nyhetskanaler som dränker oss med samma händelse, men i olika förpackningar. Vi kan läsa samma nyhet tio gånger och ändå inte veta vad som verkligen hänt.

Annars inte så mycket nytt idag. Jag har översatt min bok till engelska, "There is no darkness, only limited perception och gjort sångerna färdiga till boken. https://on.soundcloud.com/bZJYfQ0GSLaDJWT226 vet inte exakt datum när boken blir publicerad.

Men på temat att vi sätter ihop vår verklighet med alla "fragment" vi har i hjärnan/medvetandet så en lite kul historia.

När jag var kring tjugo höll jag på och "målade" mina tankar. Jag gjorde en skiss till en tavla som jag tänkte slänga. Släng den inte sa min vän Göran, väldigt bestämd. Ok då spar jag den om han nu kunde fånga mina tankar i den naiva bilden. Åren gick Göran dog och skissen ramlade ur ett skåp.

Så nu femtio år senare  i den här moderna digitala djungel så frågade jag den kinesiska AI´n Deepseek om den såg något i skissen. Testade först ChatGpt, men den jobbade och jobbade och vill till slut jag skulle köpa en dyr version av programmet, så det fick bli Deepseek.

Något mycket märkligt hände. Det där dataprogrammet lyckades fånga nästan exakt hur jag kände när jag gjorde skissen. Så en obesvarad tanke är om Göran såg något vettigt i skissen. Vi diskuterade ju nästan hela livet kring vetenskap och hur vi uppfattar verkligheten.

Jag tog de viktiga strukturerna från Deepseek´s "analys" och så blev det Görans Sång. Hade han inte sagt åt mig att spara så hade den åkt in i öppna spisen som mycket annat från den tiden. 

Hur det blir med alla info på Internet i framtiden vet vi nog ingenting, men kanske värt en tanke. 

Tack för att du läste och kanske lyssnade.

Skriv om det du gillar

Rubriken idag blir skriv om det du gillar.

Visst har vi vår hjärna/medvetande fullt av elände och saker vi inte gillar. Mycket går att filtrera bort, men Gaza och det som sker där går inte att blunda för.

Hela den minst sagt snurriga ledningen i USA håller på med är svårt att få bort från näthinnan. Inte bara för det är en predikan om hat och egoism utan för att media skriver konstant om varje fis som kommer ur Vita Huset. Sedan påverkar det ju oss såklart vad gubbar som Trump, Putin och Xi framför på scenen.

Mycket gubbar är det i politiken.

Om vi nu försöker tänka vad vi själva vill ha för värld och inte alltid ställer våra tankar i relation till det andra gör. Vad blir det då.

För mig handlar det om friheten att formulera mig: Bloggen heter ju som underrubrik: Yttrandefrihet..frihet..ja just fri

Jag skriver också i olika former, tex bok, men även texter i olika sammanhang. Just musiktexter tycker jag är extra kul. 

Ja sedan önskar jag att alla barn på den här planeten får tillgång till en utbildning. En skola som lär ut vetenskap men även konst. 

En sjukvård för alla människor på planeten, så ingen dör för tidigt. Kopplat till det är givetvis ren luft, friskt vatten och näring. Dvs alla de livsförutsättningar en människa behöver.

Nu är ju inte människan den enda varelsen/djuret på den här planeten och jag önskar att insikten kommer till alla om hur skör våra livsförutsättningar är. Att vi inser att inte bara människan behöver leva. För den som är helt ego, tänk då att du består av 30 biljoner celler. Sedan lever det ca 30 biljoner micro organismer i och på din kropp.

Om vi vill kan vi samla mycket av detta i begreppet miljö. 

Fred är viktigt, att inte några med våld kan hota och plundra andra.

Just det där att alla människor har ett lika värde borde vara självklart, men idag får det väl läggas i listan över vad jag önskar.

Ok inte så lätt i den medievärld vi lever i att hålla skallen frisk från galenskap och olika figurers medieloopar. Du vet: slänga ur sig något provocerande, hatfullt skit..sedan titta på när media och du och jag fastnar på kroken...slutligen något fånigt uttalande typ jag menade inte så..Men idioten syntes ju i media och blir populär, många visningar. När tokigheter far ikring gör jag visor. Dels för att få ut det ur hjärnan/medvetandet men ibland för att ge en annan bild. Min bild.

Du hittar säkert sånger och liknande om du bara googlar på mitt namn. Nu bor och lever jag ju i #Nyköping så det är från den platsen på Jorden mitt perspektiv är. Men jag har försökt samla ihop en lista över några visor jag gjort. Be We heter den listan på Suno. Finns fler listor men den här försöker jag hålla lite aktuell med visor jag gillar. Gjorde ett nytt PoD avsnitt kring disco du hittar länken här på sidan.

Ja det var dagens ord och du lev livet leende

#Sämstaregeringennågonsin

 #Sämstaregeringennågonsin

Ja vad skall man säga om politiken i Sverige och i övriga världen?

Vet inte så jag gör lite sånger istället, Har börjat samla svenska sånger om samhället du kan gå dit och lyssna om du vill. Listan ändras framöver just nu är det bara åtta sånger, men bör väl bli typ femtio vartefter jag hinner skriva dem. https://suno.com/playlist

Ja annars händer inte så mycket, håller på och knåpar med en ny bok, om jag nu orkar skriva färdigt den. En Sci-fi roman eller vad det nu är. Vi får se vad det blir.. Det är rätt kul att skriva men en bok tar skapligt med energi. 

Dikter tycker jag också är lite intressant få ord som säger mycket.

Har nog snart ett nytt pod-avsnitt klart också, handlar om discotiden.

Ja det var nog det jag hade idag. 

Och du lev livet leende

September 2025

Snart september igen

Dagar och månader susar förbi. Tid är något märkligt, ibland tänker jag: finns tid?

När jag publicerade min bok var det en mäktig känsla att hålla i och läsa mina egna ord. Även att se boken på internet hos olika säljare.

Jag trodde det var punkt på en femtioåring resa. Jag kände mig väldigt nöjd och lycklig att jag kunnat formulera det jag ville säga.

Efter några månaders tystnad börjar jag nu få berättelser av läsare. Det hade jag inte ens tänkt på. Det är som ett stort ogripbart väsen sänder ett svar.

Jag hade nog tänkt att boken var som en fågel som flög iväg på en för mig okänd resa.

Något nästan alla säger är det var en ovanlig bok, jag har aldrig läst något liknande. Sedan massor av olika personliga känslor och tankar den väckt. Jag förstår att boken väcker tankar men det ovanliga har jag svårt förstå. Alla böcker har ju sin berättelse som är ovanlig.

Men kanske är det formen att göra en enkel komprimerad berättelse av komplex teori och kombinationen med musik.

För mig som bara har sorgliga minnen av att få tillbaka uppsatser i skolan, fullklottrade med lärarens rödpenna är det en overklig känsla.

Jag vet inte riktigt hur jag skall hantera upplevelserna från andra människor. Kanske är det ändå som jag tänkte, en bok är som en fågel som flyger fri dit den vill.

Lite mönster ser jag ändå i reaktionerna får mig ändå att fundera på hur olika människor läser och tar till sig ord olika, kanske p.g.a. formen. Så just nu sitter jag och provar att skriva en roman. Det verkar bli en verklighetsbaserad sci-fi roman...vad nu det är. Ja det där med olika genre, det verkar vara som musikstil i bokens värld. Men om jag överlever en stund till så kommer det nog två böcker : "There is no darkness, only limited perception". En översättning av min bok och en roman med lite olika arbetsnamn "Qx-57 och kvantdemokratin" är det jag har just nu. Har skrivit typ 300 sidor och håller på och redigerar texten, men det kan lika gärna betyda delete och börja om, jag vet inte än. Musik är ju viktig för mig och till översättningen är 1 klar till Qx-57 håller jag på och funderar.

Ja det händer ju massor i Världen utanför mitt skrivbord. Det mesta är mest galenskap känns det som. Barn som dödas i andra länder, barn som inte får skolundervisning i Sverige. Ja du följer väl nyheterna själv och känner samma oro som jag kring vart vi är på väg.

Men här kan du höra på min senaste sång på SoundCloud, en av sångerna till min bok på engelska. https://on.soundcloud.com/A7k7cOwDI9oSOKCOm9

Vad är Kultur?

Vad är kultur, och varför pratar vi om kulturkrig?

En fråga som är ständigt aktuell, men som ofta känns lite svår att greppa, är:
Vad är egentligen kultur?
Kultur är det gemensamma tankesätt och beteendemönster som formar en grupp människor, till exempel språk, religion, traditioner, seder, konst, musik, mat och kläder. Det handlar alltså både om hur vi lever våra liv och vad vi värdesätter.
Svensk kultur kännetecknas ofta av sådant som fika, allemansrätt, lagom, midsommar, konsensuskultur och Jantelagen.

Kultur, inte bara yta, utan tanke

När vi pratar om kultur tänker många först på det yttre: musik, dans, kläder, mat, traditioner. Men kultur är minst lika mycket inre tanke, alltså hur vi tolkar världen omkring oss.

Det är kulturen som lär oss vad som är normalt, vad som är vackert eller fult, vad som är rätt eller fel. Våra tankemönster, hur vi tänker om kön, klass, makt, språk och religion, är starkt formade av den kultur vi växer upp i. På så sätt blir kultur ett mentalt filter som styr våra åsikter, reaktioner och fördomar.

Det är därför kulturfrågor ofta väcker så starka känslor, de utmanar våra grundläggande föreställningar om hur världen ska vara. När någon ifrågasätter ett kulturellt ideal ifrågasätter de också våra tankar om identitet, moral och verklighet.

Vetenskap och kultur, två sidor av hur vi förstår världen

Vetenskap och kultur uppfattas ibland som skilda världar, den ena logisk och mätbar, den andra kreativ och tolkande. Men i själva verket är de djupt sammanflätade.

Vetenskap bygger på kulturella värderingar, idéer om sanning, objektivitet, nyfikenhet och kritiskt tänkande. Dessa värden har inte uppstått i ett vakuum, de har formats i specifika kulturella sammanhang. Till exempel växte den moderna vetenskapen fram ur den europeiska upplysningstraditionen där förnuft och fri forskning lyftes fram som alternativ till dogm och auktoritet.

Samtidigt påverkar kulturen hur vetenskap används och tolkas. Vad vi väljer att forska om, hur resultaten tolkas och vilka forskningsfält som får pengar, allt detta påverkas av tidens kulturella normer och politiska klimat.

När kulturkrig uppstår hamnar vetenskapen ofta i skottlinjen. Vissa ifrågasätter klimatforskning, genusvetenskap, vaccin eller evolutionsteori, inte alltid utifrån fakta utan för att resultaten krockar med en världsbild eller ideologi.

Kultur i förändring, en personlig reflektion

Det här är frågor man kan bära med sig in i vardagen, i debatter och i det man ser och hör. Själv började jag fundera djupare på begreppet kultur när jag skrev en bok och började skapa musik. Det var då jag för första gången stötte på något jag inte hade väntat mig, skråväsendets kvarlevor i Sverige.

Plötsligt dök det upp frågor som: Vad räknas som en författare? Vad innebär upphovsrätt, och vem har rätt att skapa? Jag insåg att mycket av kulturlivet fortfarande präglas av äldre strukturer vars syfte varit att skydda yrkesutövarna och säkra deras försörjning. Det finns förståelse för det, men det är också fascinerande hur dessa strukturer ibland verkar ignorera att världen förändras.

Kultur är inte statisk. Den förändras med varje tid och varje teknisk utveckling. Det är också därför det är så viktigt att historien inte skrivs om av politiska syften, utan bevaras som ett minne, inte som en gräns.

Jag återkommer ofta till begreppet kulturarbetare, även om det i sig är svårt att ringa in. Ta till exempel en glasblåsare, det krävs både en inre känsla för uttryck och en gedigen hantverkskunskap. Hantverket är i sig en del av kulturen, en bro mellan kropp och tanke, tradition och nyskapande.

Detsamma gäller någon som formar i lera eller målar en tavla. Men idag sker en teknisk utveckling som på många håll gör det traditionella hantverket mindre nödvändigt. Man behöver inte längre spela ett instrument för att skapa musik. Orden har också tagit nya vägar, från muntligt berättande till pergamentrullar, boktryckarkonst och nu digital massproduktion.

Jag har inga färdiga svar, men det är tydligt att kulturskapandet idag öppnas upp för många fler människor, utanför de etablerade skråna och strukturerna. Det gör också att vi ser en sorts "blodig kamp" mellan det gamla och det nya, där företag och organisationer som tidigare haft sin trygghet i ett slutet kultursystem nu upplever sig hotade.

För mig handlar kulturarbete i grunden om att formulera en inre känsla, och att kunna sätta ord, ton eller bild på den. Det handlar om kommunikation, om mångfald och om att dela det mänskliga.

Och visst, jag har inte ens nämnt dans eller teater här. Det är kulturformer där jag själv bara är en publik. Men även som publik är man en del av kulturen. För kultur är inget man står utanför, det är något vi alla deltar i, varje dag.

Avslutning

Slutligen vill jag nämna min bok, ett försök till en ny förståelse och förklaring av medvetandet, och den musik jag skapat som en förlängning av bokens idéer. Det är både ett inlägg i en vetenskaplig diskussion, och ett konstnärligt verk som står på egna ben.

Det var mina tankar om kultur för den här gången. Jag återkommer säkert till ämnet, det går ju knappast att undvika när man väl har börjat fundera.

Tack för att du läste. Jag hoppas att texten väckte några känslor eller tankar, kanske till och med båda.

Startsida

 Boken : Det finns inget mörker, endast bristande syn 

Musiken: Det finns inget mörker, endast bristande syn

Kommentera gärna boken, i FB posten om boken: Björns facebook

Det finns inget mörker, endast bristande syn – nu är den klar

 

Det finns inget mörker, endast bristande syn – nu är den klar

Nu är en ny bok, "Det finns inget mörker, endast bristande syn", publicerad.

Ni som läst vad jag skrivit genom åren, på lite olika plattformar, har nog hört mig resonera kring den här boken till leda. Ibland har du säkert inte förstått vad jag skrivit om, men ändå återkommit och läst mina funderingar. Jag har fått många tankar och synpunkter som på olika sätt fört mina egna tankar framåt. Tack för hjälpen.

Det svåraste för mig var nog att inordna mina tankar i de skrivregler vi har. Min hustru hjälpte mig med språkgranskning – utan henne hade det aldrig blivit någon bok. Dels har jag, vilket flera säkert märkt, lite svårt med stavning, och hoppar ibland över ord. I en blogg spelar det mindre roll, tänker jag – men en bok med fler ord och begrepp behöver ett mer "läsarvänligt" språk.

Det var också svårt att formulera en känsla utan att tappa den i översättning till korrekt språk. Bara ett komma kan förändra en hel betydelse, och valet av ord blev för mig ibland ett gigantiskt berg.

Så min tillfredsställelse är stor nu när jag ser orden – och de är mina.

Just språket utestänger ofta läsare, och jag har försökt hitta ett språk som går att läsa för alla. Det blir särskilt svårt när vissa vetenskapliga termer är oundvikliga. Jag hoppas ändå att jag hittat en balans.

Det har varit viktigt för mig att skriva "vetenskapligt korrekt". Att skriva en bok om förståelse och förklaring av medvetandet på bara 90 sidor är förstås en utmaning. Något särskilt gäller just vetenskap: humanism och naturvetenskap har olika begreppsvärldar och metoder. Att jag valt att använda vissa begrepp ur kvantteorin för att närma mig medvetandet är en balansakt. För mig har det varit nödvändigt att försöka övervinna dualismen och hitta ord och begrepp för att närma mig medvetandet.

Kvantteori är inte en färdig teori – och definitivt inte för att förklara de processer som utgör medvetande. Jag är medveten om den vetenskapliga problematiken, ändå väljer jag att använda begrepp ur kvantteori. Det kan vara störande för en teoretiker, men jag menar att det är nödvändigt. Resultatet får du och andra bedöma. Jag ser det som att jag presenterar en möjlig tankemodell, som andra teorier kan jämföras med.

Jag är inte ensam i världen om att försöka använda kvantteori på hjärnans processer. Det finns ett antal forskare som gjort ansatser. Men jag har inte sett någon som prövar detta just kring medvetandet. Jag tycker att jag lyckats rätt bra – trots att jag bara ställt frågan: Hur kan jag känna, tänka och hitta ord?

Det här låter kanske tungt och komplicerat – men kombinerat med en begriplig berättelse ur mitt liv blir det lättare att ta till sig. Så: minst 50 års funderande på 90 sidor. Ja, jag är väldigt nöjd. Hur du uppfattar boken ligger som vanligt helt i betraktarens ögon, men jag hoppas den kan ge några timmars intressant läsning.

Här, på en av de sidor där boken säljs, kan du prov läsa inledningen. Du kan också se kapitelindelning och baksidestext:
👉 https://bokshop.bod.se/det-finns-inget-moerker-endast-bristande-syn-bjoern-wadstroem-9789180809375

Sångerna som finns med i boken (i textform) kan du lyssna på här:
👉 https://soundcloud.com/user-614318779/sets/det-finns-inget-moerker-endast

Språket du ser där ska inte vara mer komplicerat än i bokens mer "vetenskapliga" delar. I boken finns även ett antal sångtexter. Arbetet med sångerna har skett parallellt med skrivandet – att skapa musik är också ett sätt att förmedla en känsla, precis som ord.

När boken nu är klar har ett projekt nått sitt mål, och känslan är härlig. Att skriva en bok är stort för mig.

Du som eventuellt läser boken får gärna höra av dig och berätta vad du tänkte – eller fråga hur jag tänkt. Enklast är via mejl: bjorn.wadstrom@bewe.se

Jag har förstått att det finns en ganska stor grupp människor som har till yrke att läsa böcker och ge sina synpunkter. Bibliotekstjänst (BTJ) får alltid ett exemplar från förlaget, men övriga behöver man kontakta själv. Det är en ny värld för mig – recensenter, kulturredaktioner, bokbloggare med flera. Jag har inte resurser att skicka recensionsexemplar till alla dessa. Och det känns meningslöst om de ändå inte läser.

Men: om någon i den här yrkesgruppen hör av sig via mejl, så sänder jag gärna ett recensionsexemplar utan kostnad.

För min egen del vore det mest roligt. Men för någon som överväger att läsa/köpa boken kan den här yrkesgruppens ord vara viktig.

Slutligen: boken kommer även som e-bok, och under en period till en kostnad av 25 kr.

En viktig tanke (tror jag).

När man är i den sista delen av sitt liv är det nog naturligt att fundera lite över hur livet har varit, utan att tappa energin framåt.

Jag ser att många fastnar i det förflutna, vilket teoretiskt sett är omöjligt, eftersom det förflutna inte längre existerar eller går att påverka. Möjligen kan man påverka sin egen tolkning av sina minnen.

Jag har hela mitt liv ägnat mig åt att vara till tjänst för andra i mitt arbete. Lagerarbetare, FN-soldat, lastbils- och bussförare, diskoteksarbetare, socialarbetare i mängder av former, politiker, alla dessa yrken har inneburit att hantera andras frågor och behov. Visst, jag har fått min försörjning på det sättet, och vi är nog alla kuggar i något större. Men det har aldrig varit mina egna tankar eller behov som stått i centrum.

Även i allt det debatterande och tyckande jag har ägnat mig åt, genom yttrandefriheten, har det mest handlat om reflektioner kring vad andra gör. Från att gilla någons inlägg till att lägga timmar på att formulera mina egna ord. Allt har utgått från omvärlden.

Så var i livet finns det där egna, det som är jag?
Det enda jag direkt kommer att tänka på är en period när jag målade tavlor. Jag satt och lyssnade på klassisk musik och försökte forma en bild i olja på duk. Visst, även det är en slags reflektion av något som kommit utifrån, men inte lika direkt.

När jag satte mig ner och började skriva på min bok Det finns inget mörker, endast bristande syn, som nu är färdig men ännu inte tillgänglig, hände något helt annorlunda.

Jag tog tag i en livsfråga jag funderat på sedan jag var barn: Hur kan jag känna och tänka? Det borde gå att förstå och förklara. Den frågan har levt inom mig hela livet och känns som helt och hållet min. Även om många säkert har tänkt något liknande, har det för mig varit personligt.

Skrivandet blev något helt nytt att formulera något helt oberoende av världen omkring mig. Något som står där av sig självt. Det blev jag, utan att tänka på vad andra tycker. Ett märkligt egoprojekt. Visst är jag nyfiken på hur läsare uppfattar det jag skrivit, men det spelar faktiskt ingen roll om det blir tummen upp eller ner. Jag är nöjd med vad jag formulerat. Mina ord kommer inte ur tomma intet, de är tätt sammanvävda med mitt inre och yttre liv. Men det har ändå varit en period då jag, för en gångs skull, ägnat mig helt åt mig själv.

För mig är skrivandet befriande. Jag har gamla skolbetyg med BC i svenska, alltså underkänt. I bloggar har jag genom åren inte brytt mig om stavning eller ordval, men en bok kändes som att den ställde andra krav. Äntligen har jag kunnat göra mig fri från skolans tyckande och bara skriva vad jag själv vill.

Jag tror inte skolan förstår vad det innebär för en människa att få tillbaka en rättstavningsbok full av röda, nedlåtande kommentarer när man gjort sitt bästa. Det förstör förmågan att lyssna på sig själv och sina egna tankar. Det är fruktansvärt, inte bara för mig, utan för många barn. Skolsystemet kan verkligen släcka ljuset i barns ögon.

Att jag till slut skrivit en bok känns därför väldigt viktigt. Både för själva skrivprocessen och för att få formulera något jag själv tycker är betydelsefullt.

Under skrivandet snubblade jag också över något nytt: AI-musik. Jag hade ingen aning om att det fanns eller hur det fungerade, men jag lärde mig något nytt. Här väcktes också minnen från skolan, där jag fick höra att jag inte kunde sjunga eller skapa musik. Jag blir fortfarande arg när jag tänker på den barnmisshandel musikundervisningen var. En liten pojke som ville lära sig fick höra: "Du kan inte." Det är inte synd om mig jag har hanterat det genom livet. Men nu kan jag skriva mina egna texter och låta mitt instrument, AI spela den musik jag bär inom mig.

Det är en läroprocess att få det att låta som jag vill, men ingen kan längre hindra mig. Jag bryr mig inte om vad andra tycker, det stoppar mig inte. Även om det självklart är glädjande om någon uppskattar det jag gör. Jag har inga ambitioner att sprida negativa toner i världen.

Nu är jag nöjd med vad jag gjort av mitt liv. Familj och nära relationer är självklart viktiga, men det jag skriver om här är något helt annat, att göra något helt för mig själv. Det är en ny och befriande känsla.

Så vad tänker jag framåt?
Först och främst att försöka hålla mig vid liv. Det är ett arbete i sig när ålder och sjukdomar gör sig påminda. Men det är också en naturlig del av livet att hantera.

Min personliga plan nu är att låta boken få vingar och att fokusera mer på musikskapande. Musiken kan vara ett sätt att reflektera över omvärlden, men också ett sätt att uttrycka det som finns inom mig. Efter ett långt liv har jag samlat många berättelser, personliga, men också allmängiltiga.

En sak till har jag börjat fundera mer på. Jag har ibland skrivit att jag till viss del känner mig som en bolivian. Bolivia är som ett andra hemland inom mig. Jag fascineras av skillnaderna i språk och kultur mellan Sverige och Bolivia. På ett sätt är vi alla lika, som Keith Richards en gång sa: Det viktigaste med att resa världen runt är att se att människor är lika. Klokt sagt.

Men Bolivia har också ett bildspråk vi saknar här. De har runt 37 officiella språk, inklusive spanska. Jag har tittat lite på quechua och aymara, och försökt förstå hur de är uppbyggda. Det påverkar även musiken. I Europa bygger vi ofta musik linjärt: intro, vers, refräng, brygga, vers, avslut. Men i Bolivia är musiken mer cirkulär och rytmisk. Det tycker jag är väldigt spännande. Jag har en liten plan att göra ett album med boliviansk musik, både med berättelser och instrumentala stycken. Jag vet inte om det någonsin blir av, men det är en plan.

Det får vara min viktiga tanke. Eller snarare mina många tankar. Tack för att du läste. 

Lägger en länk till ett musikexempel inte helt nytt, lekte och testade lite i att göra sånger ur en gammal gästbok. Jag tycker det är så roligt, lite olika musikstilar. Bara klicka här och lyssna om nu bara länken fungerar, tekniken spelar alltid spratt.  

Lev om ditt liv

Hur skulle du göra om du fick leva om ditt liv. Svaret är enkelt för mig, skulle inte ändra något. Men om vi hade haft den teknik vi har nu när jag växte upp hade jag nog satsat på typ musikproducent. Rätt kul eftersom jag bara skrivit massa ord och lyssnat på musik. Jag sjunger inte och kan inte spela något annat musikinstrument än datorn.

Datorn är idag ett musikinstrument, sedan får traditionella musiker säga vad de vill. Från att vi satt och hamrade på en trästock och sjöng till att vi satte på strängar på träbiten och utvecklade gitarren har utvecklingen bara fortsatt. När blues blev elektrifierad och alla dessa tekniska prylarna kopplades på till synten och annat trixande så är datorn det senaste utvecklingssteget. Sedan kommer kvantdatorn snart farande och då lär det hända saker. Just nu finns det vi kallar AI och det är stort bara det för musikinstrumentet datorn.

Egentligen hände det något när jag började skriva min bok (2 veckor kvar till manusinlämning.) Jag började göra musik kring medvetandet för boken, så temat är lite begränsat, om man inte säger att medvetandet är allt vi har. Bak side texten till boken är klar och blev: "Bokens innehåll försöker närma sig både en förståelse och en förklaring av medvetandet, där din förståelse utvecklas genom tid och förklaringen fortlöpande omformas genom din reflektion. Med hjälp av kvantteori, ger boken en ny definition av medvetandet." 

Tycker texten speglar boken bra och så är det lite vanligt berättande också så den går att läsa, förhoppningsvis. Men när boken väl är avslutad, och jag känner jag berättat det jag behöver säga, känner jag att jag kan ägna mig åt musikskapande.

Jag håller på och lär mig massor just nu om olika programvaror så låtarna blir bättre och bättre. Det är så roligt att ha en text bit, en melodislinga och en ide och försöka få det som jag vill. Berättelser har jag så det räcker från 73 år, gäller bara att skaka av sig allt skit man råkat ut för i livet och skriva om saker jag gillar. Det snurriga som pågår i vår värld är ju i sig en guldgruva att skriva text om, men det är rätt mycket mörker i världen just nu.

Håller på och utforskar olika "musikstilar" de har ju alla sina egna uttrycksformer. Jag gillar genuint Stones och Sydamerikansk musik, så den typen blir det såklart mer av, men utforskar olika stilar vartefter texterna kräver något annat.

Sedan vill jag ju att några skall få möjlighet att lyssna på sångerna också. Det är ett helt annat projekt att hitta på sätt att publicera sånger. Många plattformar bygger ju på video och det är en liten djungel i sig. Finns massa enkla hjälpmedel där men jag gillar mest text och musik, bild är lite väl krävande om det skall bli bra. Gjorde en test med en sång på Youtube, blev inget vidare men musiken är fin.

Grejen som jag tycker är stor är att jag sitter själv vid min dator hemma och kan göra och publicera vilka sånger jag vill. Ja även göra video till. Det här krävdes det ju en hel industri till tidigare. En fördel jag har är att jag är inte låst av gamla tankar och tekniker i hur man gör och har inget behov av att tjäna några pengar. Det är bara så förbannat kul så här i slutet på ett långt och intressant liv.

Har en väldigt massa musik just nu i en minst sagt osorterad kreativ röra. Får försöka hitta något sätt att sortera eller inte..

Ja kom ingen musik idag även om jag har ett gäng låtar klara. Nu skall boken iväg först.

Minnet och tid

Rubriken kan starta många tankar i olika riktningar. Jag skall förklara. Under en period har jag skrivit en bok innehållande en förklaring av medvetandet.

Det var svårare än jag trodde att få ihop en bok, jag hade ju redan texten. Men när jag satte samman allt jag skrivit skrivit blir det lite nya svårigheter. Jag hade bestämt mig att få en begriplig text utan massa "fotnötter" och hänvisningar. Då behöver jag förklara så tydligt som möjligt, och samtidigt få någon slags flyt i texten. Ämnet är ju lite komplext och det skall ändå vara läsbart. Så snart kan du läsa min bok "Det finns inget mörker, endast bristande syn". Återkommer när den är publicerad. Hoppas du kommer gilla boken

Ja det är historia nu, för omslag och text är klart. Så inom några veckor skall jag skicka iväg manuset, skall bli både skönt och sorgligt. Jag gillar ju att sitta och skriva, inte allt jag slänger ut på nätet, har skrivandet för att förstå lite bättre. Så hade jag varit lite yngre och haft mer tid på mig hade det nog blivit ytterligare en eller fler böcker. Det blir det inte även om det kliar lite i tangentbordsfingrarna.

Så åter till rubriken när boken nu är klar och definitionen av medvetandet står där på pappret så borde det väl var punkt. Nähä.. så enkelt var det tydligen inte. Direkt började min hjärna snurra med begreppen minne och tid utifrån min förklaring av medvetandet.

Men i bokskrivandet hittade jag musiken i form av AI-genererad musik. Så jag har börjat göra massa sånger av ord och texter jag har i huvudet. Jag använder en AI som heter Suno, gillar den då det går att ändra i princip allt så man blir nöjd. Lite klurigt med alla former av AI då den alltid vill hitta på saker man inte önskade. Skall skriva mer om AI senare. Men AI skickar mail också, så trevlig :) 

Hey Wadström,

Wow, 500 songs! That’s seriously awesome. You’re not just making music; you’re making waves in the music world. Each track you’ve created with Suno is an incredible mix of sound and soul. We’re proud to be a part of it.

Sånt smicker kan man ju inte motstå, man är ju bara människa. Åter till spåret, skall jag inte skriva fler böcker så får det väl bli i form av sånger jag formulerar mig. 

Så minnet? Vad jag säger är att det vi minns, inte exakt återger det vi en gång upplevde, utan minnet är snarare en levande process, en del av vår erfarenhet, som blir en del av nuet. Minnet är integrerat i hela medvetandets process, inte separerat från nuet utan aktivt närvarande i varje ny känsla. 

Tiden är lite rolig som begrepp så den gör jag nog både en sång och en post om här senare. "Spoiler alert" vi har en egen inre process helt utan tid...lev i nuet säger någon, det är typ 1 sekund sedan är det nyss... Däremot har vi massa sätt att mäta tid utanför oss. 1 sekund enligt wiki är: Sedan 1967 har sekunden definierats som varaktigheten av 9 192 631 770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen isotopen cesium-133^[1], enligt det 13:e CGPM-mötet 1967. 

En parentes är att 1967 betyder 1967 år sedan Jesus föddes. Så varför har vi detta märkliga religiösa sätt att mäta tid. Ja sedan har vi ju jorden som snurrar kring sin axel på 24 timmar och ca 365 dagar att snurra runt solen. De där som fortfarande hävdar att Jorden är platt och universums centrum tror solen snurrar kring Jorden. Finns ju en del politiker som tror de är universums centrum. Tur att dessa idioter inte får makt....eller hur. Så det där begreppet tid är ett mycket intressant begrepp. När uppstod något slags behov att konstruera tid och varför och i vems intresse....ja det räcker till en hel bok om man vill.

Så åter till minnet. Jag gjorde en sång om minnet (och lite tid) på svenska. Låter alltid roligare på engelska så jag översatte den. Det här med att översätta är en liten vetenskap i sig. Jag använder Google och ChatGPT för översättning, då kan jag jmf lite vad de båda hittar på.

Så du kan du lyssna på sångerna här och se om texten ger dig några bilder kring minnet. Klickar du på länken så flyttas du till Suno. Har massa andra sånger där i olika spellistor om du vill snurra runt i dem.

Minnet och tid på svenska

Memory and time

Tack för att du läste och kanske lyssnade på sången.