Skriv om det du gillar

Rubriken idag blir skriv om det du gillar.

Visst har vi vår hjärna/medvetande fullt av elände och saker vi inte gillar. Mycket går att filtrera bort, men Gaza och det som sker där går inte att blunda för.

Hela den minst sagt snurriga ledningen i USA håller på med är svårt att få bort från näthinnan. Inte bara för det är en predikan om hat och egoism utan för att media skriver konstant om varje fis som kommer ur Vita Huset. Sedan påverkar det ju oss såklart vad gubbar som Trump, Putin och Xi framför på scenen.

Mycket gubbar är det i politiken.

Om vi nu försöker tänka vad vi själva vill ha för värld och inte alltid ställer våra tankar i relation till det andra gör. Vad blir det då.

För mig handlar det om friheten att formulera mig: Bloggen heter ju som underrubrik: Yttrandefrihet..frihet..ja just fri

Jag skriver också i olika former, tex bok, men även texter i olika sammanhang. Just musiktexter tycker jag är extra kul. 

Ja sedan önskar jag att alla barn på den här planeten får tillgång till en utbildning. En skola som lär ut vetenskap men även konst. 

En sjukvård för alla människor på planeten, så ingen dör för tidigt. Kopplat till det är givetvis ren luft, friskt vatten och näring. Dvs alla de livsförutsättningar en människa behöver.

Nu är ju inte människan den enda varelsen/djuret på den här planeten och jag önskar att insikten kommer till alla om hur skör våra livsförutsättningar är. Att vi inser att inte bara människan behöver leva. För den som är helt ego, tänk då att du består av 30 biljoner celler. Sedan lever det ca 30 biljoner micro organismer i och på din kropp.

Om vi vill kan vi samla mycket av detta i begreppet miljö. 

Fred är viktigt, att inte några med våld kan hota och plundra andra.

Just det där att alla människor har ett lika värde borde vara självklart, men idag får det väl läggas i listan över vad jag önskar.

Ok inte så lätt i den medievärld vi lever i att hålla skallen frisk från galenskap och olika figurers medieloopar. Du vet: slänga ur sig något provocerande, hatfullt skit..sedan titta på när media och du och jag fastnar på kroken...slutligen något fånigt uttalande typ jag menade inte så..Men idioten syntes ju i media och blir populär, många visningar. När tokigheter far ikring gör jag visor. Dels för att få ut det ur hjärnan/medvetandet men ibland för att ge en annan bild. Min bild.

Du hittar säkert sånger och liknande om du bara googlar på mitt namn. Nu bor och lever jag ju i #Nyköping så det är från den platsen på Jorden mitt perspektiv är. Men jag har försökt samla ihop en lista över några visor jag gjort. Be We heter den listan på Suno. Finns fler listor men den här försöker jag hålla lite aktuell med visor jag gillar. Gjorde ett nytt PoD avsnitt kring disco du hittar länken här på sidan.

Ja det var dagens ord och du lev livet leende

#Sämstaregeringennågonsin

 #Sämstaregeringennågonsin

Ja vad skall man säga om politiken i Sverige och i övriga världen?

Vet inte så jag gör lite sånger istället, Har börjat samla svenska sånger om samhället du kan gå dit och lyssna om du vill. Listan ändras framöver just nu är det bara åtta sånger, men bör väl bli typ femtio vartefter jag hinner skriva dem. https://suno.com/playlist

Ja annars händer inte så mycket, håller på och knåpar med en ny bok, om jag nu orkar skriva färdigt den. En Sci-fi roman eller vad det nu är. Vi får se vad det blir.. Det är rätt kul att skriva men en bok tar skapligt med energi. 

Dikter tycker jag också är lite intressant få ord som säger mycket.

Har nog snart ett nytt pod-avsnitt klart också, handlar om discotiden.

Ja det var nog det jag hade idag. 

Och du lev livet leende

September 2025

Snart september igen

Dagar och månader susar förbi. Tid är något märkligt, ibland tänker jag: finns tid?

När jag publicerade min bok var det en mäktig känsla att hålla i och läsa mina egna ord. Även att se boken på internet hos olika säljare.

Jag trodde det var punkt på en femtioåring resa. Jag kände mig väldigt nöjd och lycklig att jag kunnat formulera det jag ville säga.

Efter några månaders tystnad börjar jag nu få berättelser av läsare. Det hade jag inte ens tänkt på. Det är som ett stort ogripbart väsen sänder ett svar.

Jag hade nog tänkt att boken var som en fågel som flög iväg på en för mig okänd resa.

Något nästan alla säger är det var en ovanlig bok, jag har aldrig läst något liknande. Sedan massor av olika personliga känslor och tankar den väckt. Jag förstår att boken väcker tankar men det ovanliga har jag svårt förstå. Alla böcker har ju sin berättelse som är ovanlig.

Men kanske är det formen att göra en enkel komprimerad berättelse av komplex teori och kombinationen med musik.

För mig som bara har sorgliga minnen av att få tillbaka uppsatser i skolan, fullklottrade med lärarens rödpenna är det en overklig känsla.

Jag vet inte riktigt hur jag skall hantera upplevelserna från andra människor. Kanske är det ändå som jag tänkte, en bok är som en fågel som flyger fri dit den vill.

Lite mönster ser jag ändå i reaktionerna får mig ändå att fundera på hur olika människor läser och tar till sig ord olika, kanske p.g.a. formen. Så just nu sitter jag och provar att skriva en roman. Det verkar bli en verklighetsbaserad sci-fi roman...vad nu det är. Ja det där med olika genre, det verkar vara som musikstil i bokens värld. Men om jag överlever en stund till så kommer det nog två böcker : "There is no darkness, only limited perception". En översättning av min bok och en roman med lite olika arbetsnamn "Qx-57 och kvantdemokratin" är det jag har just nu. Har skrivit typ 300 sidor och håller på och redigerar texten, men det kan lika gärna betyda delete och börja om, jag vet inte än. Musik är ju viktig för mig och till översättningen är 1 klar till Qx-57 håller jag på och funderar.

Ja det händer ju massor i Världen utanför mitt skrivbord. Det mesta är mest galenskap känns det som. Barn som dödas i andra länder, barn som inte får skolundervisning i Sverige. Ja du följer väl nyheterna själv och känner samma oro som jag kring vart vi är på väg.

Men här kan du höra på min senaste sång på SoundCloud, en av sångerna till min bok på engelska. https://on.soundcloud.com/A7k7cOwDI9oSOKCOm9

Vad är Kultur?

Vad är kultur, och varför pratar vi om kulturkrig?

En fråga som är ständigt aktuell, men som ofta känns lite svår att greppa, är:
Vad är egentligen kultur?
Kultur är det gemensamma tankesätt och beteendemönster som formar en grupp människor, till exempel språk, religion, traditioner, seder, konst, musik, mat och kläder. Det handlar alltså både om hur vi lever våra liv och vad vi värdesätter.
Svensk kultur kännetecknas ofta av sådant som fika, allemansrätt, lagom, midsommar, konsensuskultur och Jantelagen.

Kultur, inte bara yta, utan tanke

När vi pratar om kultur tänker många först på det yttre: musik, dans, kläder, mat, traditioner. Men kultur är minst lika mycket inre tanke, alltså hur vi tolkar världen omkring oss.

Det är kulturen som lär oss vad som är normalt, vad som är vackert eller fult, vad som är rätt eller fel. Våra tankemönster, hur vi tänker om kön, klass, makt, språk och religion, är starkt formade av den kultur vi växer upp i. På så sätt blir kultur ett mentalt filter som styr våra åsikter, reaktioner och fördomar.

Det är därför kulturfrågor ofta väcker så starka känslor, de utmanar våra grundläggande föreställningar om hur världen ska vara. När någon ifrågasätter ett kulturellt ideal ifrågasätter de också våra tankar om identitet, moral och verklighet.

Vetenskap och kultur, två sidor av hur vi förstår världen

Vetenskap och kultur uppfattas ibland som skilda världar, den ena logisk och mätbar, den andra kreativ och tolkande. Men i själva verket är de djupt sammanflätade.

Vetenskap bygger på kulturella värderingar, idéer om sanning, objektivitet, nyfikenhet och kritiskt tänkande. Dessa värden har inte uppstått i ett vakuum, de har formats i specifika kulturella sammanhang. Till exempel växte den moderna vetenskapen fram ur den europeiska upplysningstraditionen där förnuft och fri forskning lyftes fram som alternativ till dogm och auktoritet.

Samtidigt påverkar kulturen hur vetenskap används och tolkas. Vad vi väljer att forska om, hur resultaten tolkas och vilka forskningsfält som får pengar, allt detta påverkas av tidens kulturella normer och politiska klimat.

När kulturkrig uppstår hamnar vetenskapen ofta i skottlinjen. Vissa ifrågasätter klimatforskning, genusvetenskap, vaccin eller evolutionsteori, inte alltid utifrån fakta utan för att resultaten krockar med en världsbild eller ideologi.

Kultur i förändring, en personlig reflektion

Det här är frågor man kan bära med sig in i vardagen, i debatter och i det man ser och hör. Själv började jag fundera djupare på begreppet kultur när jag skrev en bok och började skapa musik. Det var då jag för första gången stötte på något jag inte hade väntat mig, skråväsendets kvarlevor i Sverige.

Plötsligt dök det upp frågor som: Vad räknas som en författare? Vad innebär upphovsrätt, och vem har rätt att skapa? Jag insåg att mycket av kulturlivet fortfarande präglas av äldre strukturer vars syfte varit att skydda yrkesutövarna och säkra deras försörjning. Det finns förståelse för det, men det är också fascinerande hur dessa strukturer ibland verkar ignorera att världen förändras.

Kultur är inte statisk. Den förändras med varje tid och varje teknisk utveckling. Det är också därför det är så viktigt att historien inte skrivs om av politiska syften, utan bevaras som ett minne, inte som en gräns.

Jag återkommer ofta till begreppet kulturarbetare, även om det i sig är svårt att ringa in. Ta till exempel en glasblåsare, det krävs både en inre känsla för uttryck och en gedigen hantverkskunskap. Hantverket är i sig en del av kulturen, en bro mellan kropp och tanke, tradition och nyskapande.

Detsamma gäller någon som formar i lera eller målar en tavla. Men idag sker en teknisk utveckling som på många håll gör det traditionella hantverket mindre nödvändigt. Man behöver inte längre spela ett instrument för att skapa musik. Orden har också tagit nya vägar, från muntligt berättande till pergamentrullar, boktryckarkonst och nu digital massproduktion.

Jag har inga färdiga svar, men det är tydligt att kulturskapandet idag öppnas upp för många fler människor, utanför de etablerade skråna och strukturerna. Det gör också att vi ser en sorts "blodig kamp" mellan det gamla och det nya, där företag och organisationer som tidigare haft sin trygghet i ett slutet kultursystem nu upplever sig hotade.

För mig handlar kulturarbete i grunden om att formulera en inre känsla, och att kunna sätta ord, ton eller bild på den. Det handlar om kommunikation, om mångfald och om att dela det mänskliga.

Och visst, jag har inte ens nämnt dans eller teater här. Det är kulturformer där jag själv bara är en publik. Men även som publik är man en del av kulturen. För kultur är inget man står utanför, det är något vi alla deltar i, varje dag.

Avslutning

Slutligen vill jag nämna min bok, ett försök till en ny förståelse och förklaring av medvetandet, och den musik jag skapat som en förlängning av bokens idéer. Det är både ett inlägg i en vetenskaplig diskussion, och ett konstnärligt verk som står på egna ben.

Det var mina tankar om kultur för den här gången. Jag återkommer säkert till ämnet, det går ju knappast att undvika när man väl har börjat fundera.

Tack för att du läste. Jag hoppas att texten väckte några känslor eller tankar, kanske till och med båda.

Startsida

 Boken : Det finns inget mörker, endast bristande syn 

Musiken: Det finns inget mörker, endast bristande syn

Kommentera gärna boken, i FB posten om boken: Björns facebook

Det finns inget mörker, endast bristande syn – nu är den klar

 

Det finns inget mörker, endast bristande syn – nu är den klar

Nu är en ny bok, "Det finns inget mörker, endast bristande syn", publicerad.

Ni som läst vad jag skrivit genom åren, på lite olika plattformar, har nog hört mig resonera kring den här boken till leda. Ibland har du säkert inte förstått vad jag skrivit om, men ändå återkommit och läst mina funderingar. Jag har fått många tankar och synpunkter som på olika sätt fört mina egna tankar framåt. Tack för hjälpen.

Det svåraste för mig var nog att inordna mina tankar i de skrivregler vi har. Min hustru hjälpte mig med språkgranskning – utan henne hade det aldrig blivit någon bok. Dels har jag, vilket flera säkert märkt, lite svårt med stavning, och hoppar ibland över ord. I en blogg spelar det mindre roll, tänker jag – men en bok med fler ord och begrepp behöver ett mer "läsarvänligt" språk.

Det var också svårt att formulera en känsla utan att tappa den i översättning till korrekt språk. Bara ett komma kan förändra en hel betydelse, och valet av ord blev för mig ibland ett gigantiskt berg.

Så min tillfredsställelse är stor nu när jag ser orden – och de är mina.

Just språket utestänger ofta läsare, och jag har försökt hitta ett språk som går att läsa för alla. Det blir särskilt svårt när vissa vetenskapliga termer är oundvikliga. Jag hoppas ändå att jag hittat en balans.

Det har varit viktigt för mig att skriva "vetenskapligt korrekt". Att skriva en bok om förståelse och förklaring av medvetandet på bara 90 sidor är förstås en utmaning. Något särskilt gäller just vetenskap: humanism och naturvetenskap har olika begreppsvärldar och metoder. Att jag valt att använda vissa begrepp ur kvantteorin för att närma mig medvetandet är en balansakt. För mig har det varit nödvändigt att försöka övervinna dualismen och hitta ord och begrepp för att närma mig medvetandet.

Kvantteori är inte en färdig teori – och definitivt inte för att förklara de processer som utgör medvetande. Jag är medveten om den vetenskapliga problematiken, ändå väljer jag att använda begrepp ur kvantteori. Det kan vara störande för en teoretiker, men jag menar att det är nödvändigt. Resultatet får du och andra bedöma. Jag ser det som att jag presenterar en möjlig tankemodell, som andra teorier kan jämföras med.

Jag är inte ensam i världen om att försöka använda kvantteori på hjärnans processer. Det finns ett antal forskare som gjort ansatser. Men jag har inte sett någon som prövar detta just kring medvetandet. Jag tycker att jag lyckats rätt bra – trots att jag bara ställt frågan: Hur kan jag känna, tänka och hitta ord?

Det här låter kanske tungt och komplicerat – men kombinerat med en begriplig berättelse ur mitt liv blir det lättare att ta till sig. Så: minst 50 års funderande på 90 sidor. Ja, jag är väldigt nöjd. Hur du uppfattar boken ligger som vanligt helt i betraktarens ögon, men jag hoppas den kan ge några timmars intressant läsning.

Här, på en av de sidor där boken säljs, kan du prov läsa inledningen. Du kan också se kapitelindelning och baksidestext:
👉 https://bokshop.bod.se/det-finns-inget-moerker-endast-bristande-syn-bjoern-wadstroem-9789180809375

Sångerna som finns med i boken (i textform) kan du lyssna på här:
👉 https://soundcloud.com/user-614318779/sets/det-finns-inget-moerker-endast

Språket du ser där ska inte vara mer komplicerat än i bokens mer "vetenskapliga" delar. I boken finns även ett antal sångtexter. Arbetet med sångerna har skett parallellt med skrivandet – att skapa musik är också ett sätt att förmedla en känsla, precis som ord.

När boken nu är klar har ett projekt nått sitt mål, och känslan är härlig. Att skriva en bok är stort för mig.

Du som eventuellt läser boken får gärna höra av dig och berätta vad du tänkte – eller fråga hur jag tänkt. Enklast är via mejl: bjorn.wadstrom@bewe.se

Jag har förstått att det finns en ganska stor grupp människor som har till yrke att läsa böcker och ge sina synpunkter. Bibliotekstjänst (BTJ) får alltid ett exemplar från förlaget, men övriga behöver man kontakta själv. Det är en ny värld för mig – recensenter, kulturredaktioner, bokbloggare med flera. Jag har inte resurser att skicka recensionsexemplar till alla dessa. Och det känns meningslöst om de ändå inte läser.

Men: om någon i den här yrkesgruppen hör av sig via mejl, så sänder jag gärna ett recensionsexemplar utan kostnad.

För min egen del vore det mest roligt. Men för någon som överväger att läsa/köpa boken kan den här yrkesgruppens ord vara viktig.

Slutligen: boken kommer även som e-bok, och under en period till en kostnad av 25 kr.

En viktig tanke (tror jag).

När man är i den sista delen av sitt liv är det nog naturligt att fundera lite över hur livet har varit, utan att tappa energin framåt.

Jag ser att många fastnar i det förflutna, vilket teoretiskt sett är omöjligt, eftersom det förflutna inte längre existerar eller går att påverka. Möjligen kan man påverka sin egen tolkning av sina minnen.

Jag har hela mitt liv ägnat mig åt att vara till tjänst för andra i mitt arbete. Lagerarbetare, FN-soldat, lastbils- och bussförare, diskoteksarbetare, socialarbetare i mängder av former, politiker, alla dessa yrken har inneburit att hantera andras frågor och behov. Visst, jag har fått min försörjning på det sättet, och vi är nog alla kuggar i något större. Men det har aldrig varit mina egna tankar eller behov som stått i centrum.

Även i allt det debatterande och tyckande jag har ägnat mig åt, genom yttrandefriheten, har det mest handlat om reflektioner kring vad andra gör. Från att gilla någons inlägg till att lägga timmar på att formulera mina egna ord. Allt har utgått från omvärlden.

Så var i livet finns det där egna, det som är jag?
Det enda jag direkt kommer att tänka på är en period när jag målade tavlor. Jag satt och lyssnade på klassisk musik och försökte forma en bild i olja på duk. Visst, även det är en slags reflektion av något som kommit utifrån, men inte lika direkt.

När jag satte mig ner och började skriva på min bok Det finns inget mörker, endast bristande syn, som nu är färdig men ännu inte tillgänglig, hände något helt annorlunda.

Jag tog tag i en livsfråga jag funderat på sedan jag var barn: Hur kan jag känna och tänka? Det borde gå att förstå och förklara. Den frågan har levt inom mig hela livet och känns som helt och hållet min. Även om många säkert har tänkt något liknande, har det för mig varit personligt.

Skrivandet blev något helt nytt att formulera något helt oberoende av världen omkring mig. Något som står där av sig självt. Det blev jag, utan att tänka på vad andra tycker. Ett märkligt egoprojekt. Visst är jag nyfiken på hur läsare uppfattar det jag skrivit, men det spelar faktiskt ingen roll om det blir tummen upp eller ner. Jag är nöjd med vad jag formulerat. Mina ord kommer inte ur tomma intet, de är tätt sammanvävda med mitt inre och yttre liv. Men det har ändå varit en period då jag, för en gångs skull, ägnat mig helt åt mig själv.

För mig är skrivandet befriande. Jag har gamla skolbetyg med BC i svenska, alltså underkänt. I bloggar har jag genom åren inte brytt mig om stavning eller ordval, men en bok kändes som att den ställde andra krav. Äntligen har jag kunnat göra mig fri från skolans tyckande och bara skriva vad jag själv vill.

Jag tror inte skolan förstår vad det innebär för en människa att få tillbaka en rättstavningsbok full av röda, nedlåtande kommentarer när man gjort sitt bästa. Det förstör förmågan att lyssna på sig själv och sina egna tankar. Det är fruktansvärt, inte bara för mig, utan för många barn. Skolsystemet kan verkligen släcka ljuset i barns ögon.

Att jag till slut skrivit en bok känns därför väldigt viktigt. Både för själva skrivprocessen och för att få formulera något jag själv tycker är betydelsefullt.

Under skrivandet snubblade jag också över något nytt: AI-musik. Jag hade ingen aning om att det fanns eller hur det fungerade, men jag lärde mig något nytt. Här väcktes också minnen från skolan, där jag fick höra att jag inte kunde sjunga eller skapa musik. Jag blir fortfarande arg när jag tänker på den barnmisshandel musikundervisningen var. En liten pojke som ville lära sig fick höra: "Du kan inte." Det är inte synd om mig jag har hanterat det genom livet. Men nu kan jag skriva mina egna texter och låta mitt instrument, AI spela den musik jag bär inom mig.

Det är en läroprocess att få det att låta som jag vill, men ingen kan längre hindra mig. Jag bryr mig inte om vad andra tycker, det stoppar mig inte. Även om det självklart är glädjande om någon uppskattar det jag gör. Jag har inga ambitioner att sprida negativa toner i världen.

Nu är jag nöjd med vad jag gjort av mitt liv. Familj och nära relationer är självklart viktiga, men det jag skriver om här är något helt annat, att göra något helt för mig själv. Det är en ny och befriande känsla.

Så vad tänker jag framåt?
Först och främst att försöka hålla mig vid liv. Det är ett arbete i sig när ålder och sjukdomar gör sig påminda. Men det är också en naturlig del av livet att hantera.

Min personliga plan nu är att låta boken få vingar och att fokusera mer på musikskapande. Musiken kan vara ett sätt att reflektera över omvärlden, men också ett sätt att uttrycka det som finns inom mig. Efter ett långt liv har jag samlat många berättelser, personliga, men också allmängiltiga.

En sak till har jag börjat fundera mer på. Jag har ibland skrivit att jag till viss del känner mig som en bolivian. Bolivia är som ett andra hemland inom mig. Jag fascineras av skillnaderna i språk och kultur mellan Sverige och Bolivia. På ett sätt är vi alla lika, som Keith Richards en gång sa: Det viktigaste med att resa världen runt är att se att människor är lika. Klokt sagt.

Men Bolivia har också ett bildspråk vi saknar här. De har runt 37 officiella språk, inklusive spanska. Jag har tittat lite på quechua och aymara, och försökt förstå hur de är uppbyggda. Det påverkar även musiken. I Europa bygger vi ofta musik linjärt: intro, vers, refräng, brygga, vers, avslut. Men i Bolivia är musiken mer cirkulär och rytmisk. Det tycker jag är väldigt spännande. Jag har en liten plan att göra ett album med boliviansk musik, både med berättelser och instrumentala stycken. Jag vet inte om det någonsin blir av, men det är en plan.

Det får vara min viktiga tanke. Eller snarare mina många tankar. Tack för att du läste. 

Lägger en länk till ett musikexempel inte helt nytt, lekte och testade lite i att göra sånger ur en gammal gästbok. Jag tycker det är så roligt, lite olika musikstilar. Bara klicka här och lyssna om nu bara länken fungerar, tekniken spelar alltid spratt.  

Lev om ditt liv

Hur skulle du göra om du fick leva om ditt liv. Svaret är enkelt för mig, skulle inte ändra något. Men om vi hade haft den teknik vi har nu när jag växte upp hade jag nog satsat på typ musikproducent. Rätt kul eftersom jag bara skrivit massa ord och lyssnat på musik. Jag sjunger inte och kan inte spela något annat musikinstrument än datorn.

Datorn är idag ett musikinstrument, sedan får traditionella musiker säga vad de vill. Från att vi satt och hamrade på en trästock och sjöng till att vi satte på strängar på träbiten och utvecklade gitarren har utvecklingen bara fortsatt. När blues blev elektrifierad och alla dessa tekniska prylarna kopplades på till synten och annat trixande så är datorn det senaste utvecklingssteget. Sedan kommer kvantdatorn snart farande och då lär det hända saker. Just nu finns det vi kallar AI och det är stort bara det för musikinstrumentet datorn.

Egentligen hände det något när jag började skriva min bok (2 veckor kvar till manusinlämning.) Jag började göra musik kring medvetandet för boken, så temat är lite begränsat, om man inte säger att medvetandet är allt vi har. Bak side texten till boken är klar och blev: "Bokens innehåll försöker närma sig både en förståelse och en förklaring av medvetandet, där din förståelse utvecklas genom tid och förklaringen fortlöpande omformas genom din reflektion. Med hjälp av kvantteori, ger boken en ny definition av medvetandet." 

Tycker texten speglar boken bra och så är det lite vanligt berättande också så den går att läsa, förhoppningsvis. Men när boken väl är avslutad, och jag känner jag berättat det jag behöver säga, känner jag att jag kan ägna mig åt musikskapande.

Jag håller på och lär mig massor just nu om olika programvaror så låtarna blir bättre och bättre. Det är så roligt att ha en text bit, en melodislinga och en ide och försöka få det som jag vill. Berättelser har jag så det räcker från 73 år, gäller bara att skaka av sig allt skit man råkat ut för i livet och skriva om saker jag gillar. Det snurriga som pågår i vår värld är ju i sig en guldgruva att skriva text om, men det är rätt mycket mörker i världen just nu.

Håller på och utforskar olika "musikstilar" de har ju alla sina egna uttrycksformer. Jag gillar genuint Stones och Sydamerikansk musik, så den typen blir det såklart mer av, men utforskar olika stilar vartefter texterna kräver något annat.

Sedan vill jag ju att några skall få möjlighet att lyssna på sångerna också. Det är ett helt annat projekt att hitta på sätt att publicera sånger. Många plattformar bygger ju på video och det är en liten djungel i sig. Finns massa enkla hjälpmedel där men jag gillar mest text och musik, bild är lite väl krävande om det skall bli bra. Gjorde en test med en sång på Youtube, blev inget vidare men musiken är fin.

Grejen som jag tycker är stor är att jag sitter själv vid min dator hemma och kan göra och publicera vilka sånger jag vill. Ja även göra video till. Det här krävdes det ju en hel industri till tidigare. En fördel jag har är att jag är inte låst av gamla tankar och tekniker i hur man gör och har inget behov av att tjäna några pengar. Det är bara så förbannat kul så här i slutet på ett långt och intressant liv.

Har en väldigt massa musik just nu i en minst sagt osorterad kreativ röra. Får försöka hitta något sätt att sortera eller inte..

Ja kom ingen musik idag även om jag har ett gäng låtar klara. Nu skall boken iväg först.

Minnet och tid

Rubriken kan starta många tankar i olika riktningar. Jag skall förklara. Under en period har jag skrivit en bok innehållande en förklaring av medvetandet.

Det var svårare än jag trodde att få ihop en bok, jag hade ju redan texten. Men när jag satte samman allt jag skrivit skrivit blir det lite nya svårigheter. Jag hade bestämt mig att få en begriplig text utan massa "fotnötter" och hänvisningar. Då behöver jag förklara så tydligt som möjligt, och samtidigt få någon slags flyt i texten. Ämnet är ju lite komplext och det skall ändå vara läsbart. Så snart kan du läsa min bok "Det finns inget mörker, endast bristande syn". Återkommer när den är publicerad. Hoppas du kommer gilla boken

Ja det är historia nu, för omslag och text är klart. Så inom några veckor skall jag skicka iväg manuset, skall bli både skönt och sorgligt. Jag gillar ju att sitta och skriva, inte allt jag slänger ut på nätet, har skrivandet för att förstå lite bättre. Så hade jag varit lite yngre och haft mer tid på mig hade det nog blivit ytterligare en eller fler böcker. Det blir det inte även om det kliar lite i tangentbordsfingrarna.

Så åter till rubriken när boken nu är klar och definitionen av medvetandet står där på pappret så borde det väl var punkt. Nähä.. så enkelt var det tydligen inte. Direkt började min hjärna snurra med begreppen minne och tid utifrån min förklaring av medvetandet.

Men i bokskrivandet hittade jag musiken i form av AI-genererad musik. Så jag har börjat göra massa sånger av ord och texter jag har i huvudet. Jag använder en AI som heter Suno, gillar den då det går att ändra i princip allt så man blir nöjd. Lite klurigt med alla former av AI då den alltid vill hitta på saker man inte önskade. Skall skriva mer om AI senare. Men AI skickar mail också, så trevlig :) 

Hey Wadström,

Wow, 500 songs! That’s seriously awesome. You’re not just making music; you’re making waves in the music world. Each track you’ve created with Suno is an incredible mix of sound and soul. We’re proud to be a part of it.

Sånt smicker kan man ju inte motstå, man är ju bara människa. Åter till spåret, skall jag inte skriva fler böcker så får det väl bli i form av sånger jag formulerar mig. 

Så minnet? Vad jag säger är att det vi minns, inte exakt återger det vi en gång upplevde, utan minnet är snarare en levande process, en del av vår erfarenhet, som blir en del av nuet. Minnet är integrerat i hela medvetandets process, inte separerat från nuet utan aktivt närvarande i varje ny känsla. 

Tiden är lite rolig som begrepp så den gör jag nog både en sång och en post om här senare. "Spoiler alert" vi har en egen inre process helt utan tid...lev i nuet säger någon, det är typ 1 sekund sedan är det nyss... Däremot har vi massa sätt att mäta tid utanför oss. 1 sekund enligt wiki är: Sedan 1967 har sekunden definierats som varaktigheten av 9 192 631 770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen isotopen cesium-133^[1], enligt det 13:e CGPM-mötet 1967. 

En parentes är att 1967 betyder 1967 år sedan Jesus föddes. Så varför har vi detta märkliga religiösa sätt att mäta tid. Ja sedan har vi ju jorden som snurrar kring sin axel på 24 timmar och ca 365 dagar att snurra runt solen. De där som fortfarande hävdar att Jorden är platt och universums centrum tror solen snurrar kring Jorden. Finns ju en del politiker som tror de är universums centrum. Tur att dessa idioter inte får makt....eller hur. Så det där begreppet tid är ett mycket intressant begrepp. När uppstod något slags behov att konstruera tid och varför och i vems intresse....ja det räcker till en hel bok om man vill.

Så åter till minnet. Jag gjorde en sång om minnet (och lite tid) på svenska. Låter alltid roligare på engelska så jag översatte den. Det här med att översätta är en liten vetenskap i sig. Jag använder Google och ChatGPT för översättning, då kan jag jmf lite vad de båda hittar på.

Så du kan du lyssna på sångerna här och se om texten ger dig några bilder kring minnet. Klickar du på länken så flyttas du till Suno. Har massa andra sånger där i olika spellistor om du vill snurra runt i dem.

Minnet och tid på svenska

Memory and time

Tack för att du läste och kanske lyssnade på sången.

Det finns inget mörker, endast bristande syn

 Hej käre läsare

Här händer det märkliga saker. I 50 år har jag hållit på och skrivit ner mina funderingar. Helt plötsligt fick jag massa energi och skrev ihop allt till en bok. Kanske tänkte jag att Livet börjar närma sig slutet, har ju varit rätt sjuk, så förutom åldern ingen konstig tanke. 

Hade väl lyckan att få ett kunnig och lyssnade doktor, så här en sång till han och alla andra läkare som kämpar för Livet. Min doktor

Så full fart med boken. Klart med det mesta, förlag och sånt, massor av nya saker att tänka på jag aldrig behövt tänka på. Men det är kul att lära sig nya saker fast man är dödsgammal. Just nu korrekturläses boken och jag håller på med omslagstext. Men nu det ännu mer galna.

När jag skriver brukar jag ha musik på för att avskärma mig och förstärka inre processer. Började göra egna sånger av texter i boken. Mest för att lyssna på den för att höra om texten var begriplig och vart jag var på väg. Sedan gjorde jag något nytt, jag sammanfattade ett större avsnitt med nya ord och gjorde en sång av det. Då fick jag ännu bättre förståelse av vad jag höll på med i skrivande. En del av dessa hundratals sånger tyckte jag kändes ok, så de började jag göra offentliga på typ Facebook. Du hittar dem här också https://suno.com/playlist

Sedan var det en musiker som sa åt mig  - "Nu har du ju huvudtiteln till Albumet".

-Vilket Album pratade han om tänkte jag.

Så nu har jag gjort ett album med sånger ur boken.  

• Ur Bokens sånger

  svenska texterDet finns inget mörker, endast bristande syn

  Releasedatum för album:

  2025 Mars 10

  • 1

    Till min vän Boken

     10
  • 2

    Myran

     7
  • Spela

    3

    Mellan oss
  • 4

    Melodin

     10
  • 5

    Trassel i melodin
  • 6

    Pachamama (Moder Jord)

     2
  • Pausa

    7

    Mina atomer

Du kan ju gå dit och titta eller lyssna om du vill, inga mästerverk, men speglar kanske delar ur boken, som handlar om en förståelse och förklaring av medvetandet. 

https://soundcloud.com/user-614318779/sets/det-finns-inget-moerker-endast

För mig är grejen att läsaren av boken skall kunna hitta musiken om läsaren vill. Men visst är det snurrigt. Så nu snurrar det vidare, i veckan skall jag vara med i en podd och prata musik. Jag som aldrig tagit en ton eller spelat ett enda instrument och nu håller jag på och funderar på toner, instrument, rytm osv osv osv.. en helt ny värld.

Ett litet tillägg: Nu är podden ute i luften. https://open.spotify.com/episode/6tmbsYDOh2JNY4NnqWawir?si=8Jrb2GBuT-6_mPCgmLO-bw

Vi hörs och tills dess Lev Livet Leende  

Vart är vi på väg 

Hej kära läsare.

Jag har haft huvudet fullt av vad som händer i världen. Försöker fatta det som sker. Tror du på något sätt också hamnar i de tankarna. Vad är det som håller på att hända i världen?

Det har växt fram någon slags tanke om att politiker och länder håller på att ersättas av något annat. Politikerna blir mer och mer bara skådespelare och länder verkar inte vara så stabila. Det har i mitt huvud både att göra med en teknisk utveckling och koncentration av makt och resurser. Samtliga länder i världen är ju dessutom djupt skuldsatta, men det är en lite annan historia.

Så i mitt huvud formas tanken vart är vi på väg.

Jag tänkte jag skulle göra en ordentligt genomarbetad blog i ämnet. Men när jag skrivit märker jag att det blir en rätt tung berättelse som jag inte tror når fram till dig. Jag kanske har fel men jag hamnade i att jag provar göra en sång som egentligen säger det jag vill säga.

Det här med musik är en värld för sig och att få till en sång med rätt text, rätt musik osv är en smärre vetenskap. Jag håller på och försöker begripa mer så ta sången för vad den är. Jag kan ju inte spela något instrument, håller på och slåss med en gitarr....

Men jag snubblade på det här med AI-genererade musikprogram och då kunde jag skriva min text och musiksätta texten. Finns massor av olika program men jag har fastnat för Suno som ger mig mest möjligheter att påverka resultatet. Lite är det som att slåss med gitarren fast nu är det en maskin..

Så om du har med att jag just upptäckt att det här är nog mitt sätt att förmedla ord och en tanke och att jag håller på och lär mig...så vore kul om du ville lyssna och se om formen passar dig.

Så min tanke handlar om Orwells 1984 med de tre påhittade stormakterna. Det blir USA, Ryssland och Kina för mig. Sedan det som "ersätter stater" . Den osynliga handen och företag. Det som formar våra tankar media och religion. Hur vi hanterar det genom att gå in i olika tidsfördriv. Sedan tunga delar som övervakning, datautvinning, propaganda, filterbubblor, manipulering och censur.

Det är ju lätt att blir rädd, arg, ledsen, kritisk osv men jag tänker att vi alla är rätt passiva. Det kan bero på att vi inte vet vad vi söker och egentligen vill.....

Så testa lyssna på sången, skulle kunna jobba mer med sången. Nu har jag själv hört den 100 gånger så det börjar bli hål i huvudet. Då kanske det är tid att låta någon annan lyssna.

Än så länge har jag valt att inte bädda in sången här utan du behöver klicka på länken så kommer du flyttas till min sång på Suno. 

https://suno.com/song/a2bfdd88-79a1-4ed3-a13c-d33b2d563156

Sammanhang

 Hej igen

Hade tänkt skriva om ekonomi, men det får bli senare. Lite kort handlar det om att "alla länder" är skuldsatta och hur går denna märkliga ekvation till. Men idag tänkte jag fundera kring sammanhang.

Vid en separation, när någon dör, vid byte bostadsort osv förändras sammanhanget och vi människor hanterar det olika. När yrkeslivet tar slut så försvinner mycket av en människas sammanhang. Det är säkert olika men några år upprätthåller nog många kontakten med arbetet och arbetskamrater. 

De flesta arbeten går ut på att lösa andra människors frågor. Det innebär att yrkesrollen gör att det kommer människor till dig och vill ha något gjort. Det är nog många som förväxlar rollen med sin person och fattar inte varför det plötsligt blir tyst.

Som tröst får nog många en ny roll som patient vartefter åren går och hittar ett nytt sammanhang :)

Så hur skapar en människa ett nytt sammanhang i dessa digitala tider när restauranger och affärer slår igen. Kanske en pensionärsförening eller spela golf engagerar några.

Jag är medveten om att Livet alltid förändras, så de dagsaktuella sammanhangen förändras hela tiden.

Jag har nog alltid hittat sammanhanget i mig själv. Det innebär kort att allt som hänt sedan jag föddes till nu är mitt sammanhang. Om det finns någon röd eller grön tråd genom Livet för mig är tveksamt. Möjligen Lev Livet Leende. Det mesta verkar bara blivit eller som Lundell sjunger i går en stund på Jorden. "Här har vi evigheten runt omkring oss, det är bara att ta för sig"

Tack Cancer

 En märklig rubrik, skall förklara hur jag tänker. Mina föräldrar blev ca 70 år så genetiskt borde jag logiskt sätt inte bli så mycket äldre. Nu har jag nog levt på lite bättre standard än mina föräldrar då -50talet och framåt var en tid med lite bättre livsförutsättningar. När jag jobbade frågade jag ofta människor hur gamla de var och hur gamla de skulle bli. De flesta försökte ge ett vettigt svar och då kunde vi tala om tiden de hade kvar och vad de skulle göra av den tiden.

För min egen del har jag sedan många årtionden sagt att jag skall bli 73 år. Det är givetvis inget jag eller någon annan vet något om. Alla kan ju tvärdö när som helst eftersom vi är en känslig levande organism. Men 73 år som mål/riktmärke har ändå styrt hur jag "planerat" mitt liv. Har försökt göra alla saker jag önskat och sett till att jag är skuldfri. 

För något år sedan fick jag besked om att jag hade cancer. Helt enligt plan, för något skall man ju dö av. Nu var det en obotlig men behandlingsbar cancer, vilket inte alla typer är. Behandlingen fungerar så att jag får några läkemedel som skall ta död på de celler som finns och fungerar utmärkt. Första läkaren sa att du kommer inte dö av cancer utan av något annat. Nu kommer det intressanta som fick mig att skriva rubriken "tack cancer". 

Läkemedlen gör sitt jobb men ställer dessutom till det i massa andra av kroppens system. Så under en cancerbehandling observerar sjukvården alla "biverkningar" eller hur andra system fungerar i kroppen. Då upptäcker sjukvården massa annat som är "trasigt" och behandlar det. Svårt beskriva allt men typ att hjärtat inte jobbar som de skall osv.. Så i en normal vardag utan tät kontakt med sjukvården hade de olika "trasigheterna" lätt utvecklats till dödlig sjukdom typ infarkter osv. 

Visserligen känner jag mig ibland som ett vandrande apotek, särskilt på morgonen när det mesta av dagens doser skall tas. Med min, som du kanske tycker, makabra beräkning av hur långt mitt liv skall bli har jag nu levt mitt liv färdigt. Allt som kommer nu är bonustid!

En rätt skön känsla på morgonen att gå ut och hämta tidningen. Jag brukar stå typ 5 minuter och bara andas och försöka ta in att jag lever.

Vad gör jag då av min tid när jag redan gjort allt jag tänkt. En stor del i livet är sova, äta och allt som har med det att göra. Hustrun, barn och barnbarn och lite vänner tar tid så kanske kan jag förenklat säga att den tid jag tidigare lönearbetade, är den lediga tiden jag måste hitta på något att göra.

Några "långa projekt" känns lite meningslöst att ge sig in i. Jag har hela livet varit engagerad i föreningar och samhällsfrågor och engagemanget finns kvar men inte riktigt orken att sitta i stora grupper. Så jag tänker att jag kan börja skriva lite mer igen om olika saker som rör sig i min hjärna.

När något händer i världen eller någon av alla gaphalsarna slänger ur sig massa provokationer så skall det vinklas i all världens medier. Finns mängder av som jag tycker rätt märkliga "plattformar" på nätet där lögner och hat snurrar runt och ingen kunskapsutveckling eller dialog finns. Jag saknar egentligen äkta ord från äkta människor som beskriver bättre hur de kommit fram till det de säger/skriver.

Jag fastnar ibland i ett evigt scrollande på meningslösa klipp och det börjar kännas som jag redan sett de flesta "originalen" och det mesta är upprepningar. Det produceras givetvis en hel del kunskapsbärande information men bullret av nonsens är öronbedövande och jag blir bara trött på mänskligheten.

Vet inte om jag på något sätt kan förändra det som pågår men jag har en ide om att försök beskriva händelser med lite mer sammanhang och bakgrund. Framförallt genom att använda egna ord och formuleringar. Vi får se om jag lever och lyckas få ihop några meningsfulla texter framöver.

Nästa blogg tänkte jag skulle handla om världsekonomin på ett enkelt begripligt sätt, kanske kan det ge dig någon vidgande tanke om det som pågår just nu i världen. Tror många känner sig lite oroliga och förvirrade just nu.

Tack för att du läste och välkommen åter.

I , me and myself

 En läkare har sin teoretiska kunskap och sin erfarenhet samt historik i form av journaler till att försöka förstå vad hen har framför sig i form av en patient. 

Läkemedelsbolagen har tagit fram olika kemikalier som på olika sätt påverkar den mänskliga organismen. Den sammanställningen finns i något som kallas fass. Den skriften som kommer från läkemedelsbolagen är lite av läkarens "bibel". Alla läkemedel ger biverkningar och när en människa har många sjukdomar och olika läkemedel ställer det ofta till nya problem. Finns väldigt lite forskning som kan svara på hur olika kemikalier interagerar med varandra och en specifik individs organism.

Därutöver kan läkaren utföra mängder av olika provtagningar i blod, urin och avföring och det finns även mängder av undersökningar med röntgen, ultraljud, ekg som ger bilder till vägledning. 

Så med detta tillgängligt återstår bara en viktig komponent och det är att läkaren frågar patienten hur hen mår. Den här sista punkten är nog den avgörande om en läkare är bra eller mindre bra.

Tänkte jag skulle stanna vid denna sista punkt i dagens blogg.

När en läkare frågar hur du mår är det inte så konstigt att svara med det du "känner" typ feberkänsla, värk, yrsel, svullnader osv. Men hur hittar vi svaret. Hur vet vi att "känslan" är verklig.

Jag har ett bra exempel från typ 2015 då jag en längre tid vårdades på intensiven och fick mängder av opiater inpumpat i kroppen under en lång tid. Det som hände då var att hjärnans normala informationskanaler till kroppen och omvärlden stängdes av. Hjärnan stängde inte av och för mig fungerade egentligen bara hörseln. Det blir en mycket snurrig bild för hjärnan att försöka få information om vad som händer i kroppen och omvärlden. När bara hörseln med hjärtljud och omvärldens prat fungerade blir allt psykotiskt och långt ifrån verkligheten.

De bilder som då skapades i hjärnan finns kvar att plocka fram ur minnet och hjärnan ser dem fortfarande som korrekt information. Sjukhuset jag till slut hamnade på i Stockholm hade bra rutiner för att skapa verkliga bilder. Jag och familjen fick tala med massa sjukvårdspersonal och besöka intensivvårdsavdelningen osv. Då fick jag en ny bild av vad som hade hänt. Den bilden vet jag nu är den verkliga bilden. Men den psykotiska bilden finns kvar i hjärnan/minnet. Nu kan jag sortera vilken verklighet som är sann. Ett enkelt exempel, jag uppfattade att jag låg i en lokal typ en bio med sluttande golv. Det visade sig att sängen de använde ställdes med låg fotända så lokalen var helt plan. Att sjukvårdpersonalen fick formen av sebror och giraffer är en ganska otrolig upplevelse. Den är inte så svår att i efterhand sortera bort som någon form av hjärnspöken. 

När jag öppnade ögonen var det som en textremsa på en tv där det stod massa ord. Det här satt kvar ganska länge och en natt när jag vaknade på ett sjukhus var hela rummet fullt av texter. Jag tog ett kort på väggen där texten visades och ganska självklart fanns det ingen text på fotot. Sjukhuset tänkte jag fått en hjärnblödning så de körde en röntgen på hjärnan men den såg normal ut. Varje gång jag får någon from av opiater så kopplar hjärnan på en textremsa. Hur det går till har jag ingen aning om men vet nu att det blir någon knaskoppling i nervsystemet av opiater.

Opiater är bra att stänga av nervimpulser när t.ex. kirurgen skär med kniven i kroppen och mot den smärta som kommer därefter. Jag har arbetat med människor med beroendeproblematik och ofta mött berättelser och bilder som innehåller en sanning men är psykotiska till sin natur. Det blir ganska logiskt att om en person hamnar i en situation där delar av hjärnans informationskanaler är avstängd så blir det en snurrig verklighet. Det finns en del metoder at försöka få personen tillbaka till händelsen men här skulle beroendevården behöva utvecklas. Ofta används olika former av psykoterapi men jag menar att de egentligen inte fungerar då det är nästan omöjligt att skapa en sann bild av en tidigare händelse utan att förflytta sig till platsen där det hände. Något att fundera över för den som tycker det är intressant.

Då jag ofta får frågan av läkare hur jag mår har jag börjat fråga mig själv hur jag mår. Det är om du tänker efter en rätt komplicerad process att jag frågar mig själv hur jag mår och dessutom svarar. Jag hade som rubrik I, me an myself och de engelska orden ger lite mer tydligt tankegods än jag, mig och mig själv.

Så efter att insjuknat i en blodcancer med påföljande behandling har jag på något sätt utvecklat min "känsla" för vad som händer i kroppen. Jag kan ganska korrekt säga vilket blodtryck jag har, hur hjärtat slår, hur andningen fungerar. Jag har också ofta helt rätt i hur alla mina blodprover kommer att visa.  Man tar mycket blodprover under en behandling. Framförallt "känner" jag ganska direkt hur ett nytt läkemedel påverkar mitt mående. Att jag på olika sätt försöker prata med mig själv om hur jag mår kan låta snurrigt för den som inte gör det. Men genom att tänka och fokusera verkar det som signalerna till hjärnan blir starkare. Självklart går det inte att ställa diagnos på sig själv utan det krävs en dialog med en lyhörd läkare som kan räta ut ens egen känsla.

Däremot tror jag det kan gå ganska illa för de som inte lyssnar på sig själv och bara blint följer det en random läkare kommer fram till. Man får aldrig glömma att läkare är människor och gör felbedömningar ibland som alla människor

Så den stora frågan är hur går det till när man frågar sig själv och dessutom svarar. Det blir dagens kluriga fundering du kan ta med dig. 

Avslutningsvis Livet kan bara levas framåt och varför inte göra det med ett leende.

Tack för att du läste mina funderingar och hoppas du fick några egna nya funderingar. 

Det eviga Livet

Jag har sedan typ 2015 fått använda en stor del av min tid till kontakter med sjukvården. Så att funderingar kring Livet dyker upp i hjärnan är inte så konstigt.

Först vill jag sopa undan alla religiösa tankar, oavsett religion, då de för mig bara är snurrigheter. Ett argument att helt bortse från religion är att studera hur den används av människor som vill ha makt över andra människor. Bara att scrolla genom nyheterna så borde det bli tydligt för alla vad religion är och hur den används.

Men det finns en livsprocess som vi föds in i och dör ur. På vår planet definierar vi i stort sett Liv som organiskt liv, baserat på kolföreningar. Den utveckling som skett från enkla organismer till komplexa däggdjur typ människan är nästan ogripbar då det varit en så lång utveckling. En enskild organism typ människa kanske lever 80 år om livsförutsättningarna är bra. Ren luft, rent vatten, bra föda, skola och sjukvård.

Jag är nog lite överdriven när det gäller omsorg om det enskilda livet. Jag fånga flugor inne och släpper ut dem utanför huset, andra kanske bara slår ihjäl dem. Jag dödar myggor och fästingar i rent självförsvar, de får hitta blod hos någon annan. Det är lite svårt med föda då det ibland förutsätter att någon annan varelse förlorar sitt liv. Jag vet inte men att bli vegetarian löser inte den frågeställningen då även växten har ett enskilt liv. Så livet är lite skumt på så sätt att vi behöver äta vår omgivning, i en omvandlingsprocess, för att själva överleva.

Den livsprocess vi själva är en del av på jorden är i sig en del av en större process i hela universum. Att vår egen Sol driver hela vårt energiflöde inklusive de synbara årstiderna är kanske begripligt för de flesta. Tror ändå många helt missar att se och uppleva den processen för de är så upptagna att sitt eget enskilda liv. Att försöka sig på att begripa hela universum är nog lite för svårt för vår mänskliga hjärna. Visst vi försöker skaffa oss kunskap via vetenskap och bygger sakta men säkert ny kunskap. Ett problem som jag ofta slås av är hur människan misslyckas med att överföra känd kunskap/vetenskap till nästa generation. I grunden handlar det om att alla barn på jorden behöver få tillgång till en kunskapsbaserad skola, först och främst lära sig läsa, skriva, räkna. Tror du ser hur mycket hinder det finns för det i världen idag. 

Nu till det enskilda livet, dvs ditt eller mitt liv. Vi föds in i livet av den omgivande livsprocessen och vi befinner oss där tills vi dör. Sedan är det enskilda livet slut. Det finns inget sedan, det är punkt. En kemist kan säkert beskriva hur resterna av oss sugs upp av den omgivande livsprocessen och vi blir jord igen. Men det viktiga här är vad religionen försöker lura oss med. De talar om att medvetandet , själen, anden eller kalla det vad du vill lever vidare. Det är en lögn. Men kan med lite snällare ord kalla det en tröst eller förhoppning om det eviga livet. Det behövs ingen religiös saga för att beskriva att livet är evigt, däremot en insikt i att det enskilda livet är över, slut och kommer aldrig mer att finnas.

Hur vet jag det. Det blir ett evigt cirkelresonemang att argumentera med någon som tror på sagor så du får nöja dig med att jag säger jag vet.

Vi är nog många som förlorat nära och kära och på olika sätt saknar dem. Saknaden är egentligen en helt egoistisk tanke. Den som är död bryr sig inte för den finns inte längre. Det egoistiska är att vi gärna vill prata vidare med någon som inte längre finns. Jag ser en skillnad på saknad och längtan. Saknad är efter något som inte finns. Längtan kan vara att träffa någon som lever man tappat kontakten med under resan i livet. Saknaden är hopplös medan längtan rymmer ett hopp.

Ok, när någon dör är det en process att släppa taget och leva vidare. Det kan ta en stund att acceptera att någon inte finns längre. Det är nog inte ovanligt med egna tankar om skuld, kunde jag gjort något att förhindra döden osv. Sedan alla vanor där man kanske tar telefonen och tänkte ringa tills man kommer på att ingen kommer svara. Alla situationer där man är van att den döde fanns med osv. osv. Någonstans i den här resan släpper de flesta taget och börjar leva vidare sitt eget liv. Jag är ganska övertygad om att först då börjar hjärnan hitta alla fina minnen man upplevt med den döde. Att tala om någon som är död är ett vettigt sätt att hålla minnet levande och det fungerar säkert någon generation. 

När man passerat 70 och haft mycket kontakt med livsuppehållande sjukvård har jag upptäckt att jag har en egen kropp. Låter märkligt tycker säkert du, alla vet väl att de har en kropp. Jag menar att för att försöka förstå vad det är som händer i kroppen när någon sjukdom härjar eller ett läkemedel ställer till kaos i kroppen så får man läsa på. Det är inte enkelt, vi har ju välutbildade läkare som ibland inte begriper. Så varje gång det dyker upp något begrepp eller ibland bara en känsla i kroppen jag inte känner igen, försöker jag skaffa mig mer kunskap. Jag slås av hur jag i mer än 60 år aldrig funderat, mer än ytligt över hur min egen organism fungerar. Vi far gärna krig i världen och skall upptäcka det som är i kring oss men hur många missar egentligen det vi har i oss.

Svensk sjukvård är fantastisk, kanske den bästa som finns på jorden. Tyvärr når inte sjukvården alla på ett lika demokratiskt sätt och det är ett stort samhällsproblem. För i grunden är inget liv mer värt än något annat. 

Som jag nämnde tidigare har vi nog som människor ett behov av att minnas de som levt tidigare. Det bästa och närmaste sättet jag kommit på att på något sätt få kontakt med de som levt tidigare är att vandra i naturen. Inte så att jag kan få kontakt med någon som är död men jag får kontakt med livsprocessen där den döde ingår. Vi kan kalla det för det eviga livet.

Tack för att du läste mina funderingar och lyssna gärna på Stefan Sundström