Stefan Löfven som varje månad verkar få hantera skandaler sa när det gällde Bodström att förtroende har man eller inte, det är on eller off. Jag är inte lika kategorisk.
Jag vet att det finns mycket goda och engagerade socialdemokrater men de får sällan något inflytande eller uppdrag i den socialdemokratiska inre kretsen. Så när jag säger att jag tappat förtroendet för socialdemokratin skall du läsa det som att jag respektera arbetarrörelsens goda avsikt och många många av de lågbetalda människor framförallt i kvinnoyrken som sätter sitt hopp till socialdemokratin.
Däremot finns det politiska företrädare jag har noll förtroende för. Det är inget bra läge att då försöka samtala och komma med goda idéer när det inte går att lita på ord och överenskommelser.
I princip slutade jag med politik för det kändes meningslöst att arbeta med och stödja en majoritet där den andra parten ljuger och håller på med mycket otrevligt maktspel. Mitt parti kändes viktigare så även om jag inte lämnade mitt parti miljöpartiet de gröna valde jag att kraftigt minska min närvaro och engagemang i kommunen..
Jag var även kontaktperson för ett nätverk som heter Gröna Seniorer och efter mycket arbete internt fick nätverket en status som förening, att jämföras med Grön Ungdom. Vägen är lång tills vi byggt upp föreningen men det krävs nog människor som inte sitter insnöade i arbetslinjen och som vågar tala om livslinjen istället. Vi människor definers av socialdemokrater och även av moderater som någon slags produktionsresurs. Meningen med livet och värdet bedöms utifrån hur mycket du arbetar och vilken lön du har. Sedan är det ganska naturligt att fundera mer på frågor som rör åldersrika när man själv är där. Så helt plötsligt hade jag blivit invald i riksorganisationens styrelse och så började de politiska frågorna snurra igen i skallen.
Lokalavdelningen valde mig till sammankallande i valberedningen. Jag försökte faktiskt komma undan uppdraget då jag fortfarande är rätt trött på kommunal politik. Jag hade lagt rätt mycket energi tidigare på att vi skulle byta samarbetspartners från alliansen till den socialistiska sidan och det tog en stund att komma över känslan av meningslöshet. Men jag kom fram till att finns det gröna engagerade människor som vill göra en insats så skall inte några korrupta politiker från andra partier hindra vårt arbete. Ja så började min skall surra om kommunalpolitik igen.
Idag fick jag ett brev av från Länsstyrelsen att jag blivit invald i Landstingsfullmäktige som ersättare. Sjukvårdsfrågorna blev akut intressanta när jag höll på att dö på Nyköpings sjukhus. Min egen analys handlade om stora organisatoriska problem. Jag har nog skrivit en hel del om just detta. En av de frågor jag såg var att det fanns inget eller kraftiga briser i samband mellan operatör och vårdavdelning. När sedan personalen själva började berätta om hur de har det på jobbet och demonstrerade förstod jag att mina tankar delades av de som jobbar med vård. Det är en bra utgångspunkt att patienten och personalen ser samma sak. Det politiska spelet i Landstinget skall jag nog återkomma till framöver.
#Metoo har satt fingret på ett strukturellt förtryck av människor bara för de har ett kön. Socialdemokratin eller den demokratiska socialismen som de säger har många huvuden. När de gick ifrån vänsterns blodiga tankar om revolution delade de upp jobbet. Några skulle vara fackförening och några politiker osv..
Hur det ser ut i verkligheten vet vi. Just nu har vi en fd metallordförande som ordförande i socialdemokratin och dessutom statsminister. Ordföranden för det kvinnliga fackförbundet kommunal fick bära hundhuvud för massa affärer som gubbarna gjort. Ja ni minns säkert krogar och annat. Skandalen drevs effektivt i media och helt plötsligt hade förbundet en manlig ledare. Vice orf i LO tog över. Det kommunalordföranden gjort som var allvarligt var att hon ifrågasatte att LO läs metall skulle diktera lönenivåerna och att kvinnor behövde löneökning. Det finns alltså en djup spricka inom fackföreningsrörelsen som inte går att tysta bort genom ledarbyte.
Så tittar vi på resultatet av 100 års arbete så ser vi att facket lyckats hålla nere kvinnolöner mycket effektivt. Nu fick jag tanken om att det faktiskt var arbetarrörelsens fackföreningar som höll nere lönerna av ett socialdemokratiskt landstingsråd Jag vet inte om det är så men tanken är intressant. Se längre ner i bloggen.
Det är rätt komiskt att för att få behålla makten i Landstinget trots valförlust fick ett litet borgerligt parti ansvaret för sjukvården. Det vanligaste är annars att socialdemokrater och moderater anser de har så stor värdegemenskap att de skall styra tillsammans. De jobbar hårt nu för att få till en framtida regionstyrelse så sjukvården kommer tydligen i sista hand.
Det är egentligen fantastiskt, först står de i valdebatter och skäller på varandra och människor tror på vad de säger. Dagen efter valet hoppar "de i säng med varandra" och är sååå lyckliga i fyra år. Arvodena är säkrade. Låter syniskt, men det är så det ser ut lite för ofta. Krasst handlar det om att få in stålar till sina politiker och tjänstemän, uppdraget får någon annan alltför ofta ta ansvar för.
Jag har funderat en hel del på vad fd partiordföranden Juholt menade när han talade om att Sverige är på väg mot diktatur. Han är ju en erfaren socialdemokratisk ledare så undrar vad det är han syftar på. Han blev minst sagt bryskt utkastad ur partitoppen innan metallordföranden tog över.
Vänstern säger att socialdemokratin är på väg högerut och ser vi bara till hur alla toppar bänkar sig i fonder, banker och bolagsstyrelser så ser det onekligen ut så rent objektivt. De här uppdragen är bra betalda och girigheten tar snabbt över vilket vi ser mängder av exempel på i media. Välgödda arbetarrörelsebarn som gjort sin egen privata klassresa.
Det är bekymmersamt för ett samhälle när urvalet är en partibok och inte kompetens. Det här gäller nog alla partier där människor hoppar från fack till politik till tjänsteanna och chefsuppdrag och tvärtom.
Åter till sjukvården..
Landstinget Sörmland har en god ekonomi, mycket god säger Ekonomilandstingsrådet. Samtidigt stänger man vårdavdelningar och skyller på personalen. Konkret på att ingen personal vill jobba. Så på arbetsmiljö och personalsidan verkar det finnas mycket att förändra.
I en marknadsekonomi får man väl höja priset på personal eller dra ner utbudet. Det är det senare socialdemokraterna valt.
Nu är ju kvinnorna i de lågbetalda vårdyrkena också en del av socialdemokratins väljarbas så då blir det minst sagt dubbla budskap.
Det uppstod en spännande debatt när en miljöpartist enkelt skrev höj lönerna på Stefan Löfvens inlägg om Sveriges vanligaste yrke undersköterska. Debatten blev intressant då personallandstingsrådet (ej folkvald) gav sig in i debatten med ord som "Min grundinställning är att vi politiker skall hålla oss ifrån lönesättningen".
Så vad blir det för logisk slutsats om vi följer personallandstingsrådets tankekedja. Eftersom i offentlig verksamhet beslutar politiker om organisation och utrymme för löner så är den delegerade tjänstemannen en person som får träda in som ombud/part när politiken skall förhandla med facket.
I verkligheten vid socialistiskt styre är det arbetarrörelsens två grenar som förhandlar med sig själv. Så att ge sig själv skulden för det begränsade löneutrymmet är inget man får folkets jubel för. Då återstår att skylla på tjänstemän och framförallt facket....
Visste du att Sveriges vanligaste yrke är undersköterska i hemtjänst och äldreomsorg? Trots det har det hittills inte funnits varken en enhetlig utbildning eller erkännande av undersköterskors kompetens och roll. Det vill regeringen nu ändra på..............
Jag slutar väl dagens blogg där med mina vanliga ord Lev Livet Leende...det är inte svårt att le så mycket vilda cirkuskonster man får uppleva i politiken.
När man läser och ser media om konstiga politiker i världen är det kanske enklast att sjunga en sång. Det är tur det finns musik.
